Hej bästa ni,

Jag får så många meddelanden från många av er som hittat hit till bloggen när ni googlat på bebis som vaknar en gång i timmen, eller bebis fyra månader sömn. Först och främst: bara vi kan förstå hur det är att gå igenom den här sömntortyren. Vi är krigare som tappert kämpar oss genom dagarna utan att någonsin få djupsömn eller verklig återhämtning. Vi är i en period som man inte skulle önska sin värsta fiende, men vi måste komma ihåg att det här inte är för evigt. Det kommer bli bättre.

Jag insåg att det var länge sedan jag skrev något om Stellas sömn, sen jag berättade att den blivit bättre, så här kommer en recap:

Vi hade en period när hon precis blev 1 år då jag gav mig fan på att sluta amma eftersom det var det hon vilje göra varenda timme genom hela natten. Med ett pannben hårdare än sten efter månader av ångest så tog det bara ett par dagar, så var det behovet borta för henne. Jag började med att neka när hon skulle sova och sedan minskade uppvaken och hon ammade bara ett par gånger per natt. Successivt fasades nattamningen ut också vilket var perfekt för jag behövde inte pumpa en enda gång. I samma veva bad jag vårdcentralen kika på hennes öron och dom konstaterade en hörselgångsinflammation, och vi gav henne antibiotika i tre dagar. Så med detta i kombination så minskade uppvaken och vi landade på ca 3-5 uppvak per natt istället för 10-12 uppvak som vi haft från att hon var fyra månader fram tills nu, 1 år.

Det höll i sig i typ en månad om jag minns rätt, sen hamnade vi i gamla mönster igen. Denna gång med vattenflaskan..

Så sedan början på sommaren har Stella gått tillbaka till sina uppvak en gång i timmen och det enda som får henne att somna om är vattenflaskan. Det har resulterat i att hon nu dricker minst en liter (!!) vatten varje natt och vi måste då byta minst två blöjor (vi har såklart kollat diabetes och provsvaren var negativa).

Nu är det bara tre månader tills BF med lillasyster och VI HAR PANIK. Kommer jag dö av sömnbrist med två barn? Kommer min bekantskap tro att jag gått under jorden när jag aldrig svarar på samtal eller meddelanden för att min hjärna och kropp är totalt utmattad? Eller vågar man tro på att universum berikar oss med en bebis som älskar att sova..?

Jag har knappt kraften att försöka ta tag i detta, hur jobbigt det än är, för jag är så fruktansvärt trött precis hela tiden. Men jag vet ju att jag måste ta fighten. Så min tanke är att steg ett blir att börja natta henne i eget rum och se vart det leder med både uppvak och vattenintag. Eftersom spjälsängen aldrig har varit ett alternativ så tänker jag också att vi redan nu skaffar en växasäng till Stella, så att hon kan somna tryggt utan att känna sig instängd, och så att jag eller Adam kan somna bredvid om det behövs. Sedan är frågan vad som väntar när det sätter igång.. men eftersom hon börjar förskolan på tisdag så känner jag ändå att det är nu eller aldrig, och då kan jag åtminstone sova på dagarna.

Uppdaterar er vidare <3

Inlägget om Stella 4 månader och hennes sömn finns HÄR (tänk om jag visste att inget skulle fungera) och inlägget från när det började vända vid 1 år finns HÄR (tänk om jag visste att det var tillfälligt, haha…….)