Dagen i bilder

Innehåller adlinks

Idag har varit en bra dag. En riktigt härlig dag, till och med! Inte för att det hänt något särskilt så, utan den startade bra och fortsatte liksom på det spåret.

Var relativt utvilad imorse och kom upp en timme innan mini vaknade. Jag passade på att dra av några solhälsningar, sätta på kaffe och slog mig ner med en kopp i soffan och läste vidare i Johannes Hansens nya bok Starkare. Känns lite som en bibel där man kan slå upp sina livsproblem och få konkreta lösningar – väldigt bra med andra ord.

Dagens första mål mat blev en skål gröt, toppad med mandelsmör, äppelmos, lite creme fraiche och massa ceylonkanel. Och skummad havremjölk såklart!
Sen kom ett bud med produkter från Saint Tropez och deras nya kollektion med Ashley Graham. SÅ pepp på att testa denna! Blir nog redan ikväll..
brun utan sol
Drog på mig det jag alltid bär nu för tiden: äckligt bekväma myskläder aka tights och stickad tröja
Tröja // Tights
Stella i ett nötskal just nu. Går runt möbler med ett leende större än Kina på läpparna. Och nej, vi kan inte ha någonting på soffbordet längre hehe..
byxor // tröja
Testade lite nytt smink från Armani i all hast medan Stella sov och blev förälskad i primern! Huden kändes len som silke och rejält återfuktad utan att göra min blandyhy oljig. LOVE!
Primer
Promenerade ner till konditoriet och fikade. Kommer inte ihåg vad den ljuvliga bakelsen hette men herregud vad god den va och fan vad jag förtjänade den

 

Hämtade ut ett paket på vägen hem som innehöll den här träningstopen. Hur snygg?? Ska ha den på nästa träningspass (som för övrigt ej är inbokat än men SNART)

 

 

top // tights

 

På EM blev det massa bus. Det roligaste som finns är att slänga ut alla Adams kläder ur lådorna (tur att hon inte hittat mina lådor än)
.. och att stå framför spegeln. Om den är kladdig? Ingen idé att nånsin putsa den igen.

Någon gång under eftermiddagen sveptes vi iväg. Blev massa bus och ingen extra powernap för S. Som tur var så höll hon humöret på topp ändå och var till och med riktigt mysig en stund. Satt i min famn med ansiktet mot mitt bröst och bara vilade, samtidigt som vi kikade på Babblarnas vaggvisa på repeat. Då kändes livet komplett.

När Adam kom hem pressade vi ner oss i lilla badkaret alla tre och strax därefter blev det läggdags för minisen. Vi lagade världens enklaste lax till middag med röd curry, kokosmjölk, ris och broccoli. Receptet är från MatHem och finns HÄR.

Nu blir det lite chill innan läggdags. Puss!

xx

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

FORNIS WELLNESS COACH

Jag älskar att experimentera med recept och det mesta inom hälsa. Jag är ju ändå utnämnd till kontorets wellnesscoach på FORNI - min drömtitel! I april 2020 blev jag mamma till världens goaste lilla tjej och försöker nu hitta balans mellan intressen och mammalivet.

Hur fan tar man sig igenom småbarnsåren levande?

Tre kvällar i rad har jag gått in här och försökt påbörja någon form av inlägg och några minuter därpå blivit avbruten. Jag hoppas att det inte händer idag. Mammaledigheten känns rätt kämpig just nu, men samtidigt ändå väldigt härlig. Det är lite som att åka berg- och dal bana en hel dag på Gröna Lund: det går upp, ner, upp och ner, gång på gång på gång. Ena stunden känns allt magiskt och den andra bryter jag ihop.

Jag känner mig väldigt inspirerad till att vara glad, känna tacksamhet och tänka positivt – samtidigt som jag många stunder bara vill slå igen ytterdörren och gå rakt ut. Men det går ju inte. Kanske är det just bristen på frihet som gör det så tufft. Att inte kunna välja och följa magkänslan lika ofta som man är van vid. Å andra sidan kommer ju det livet aldrig tillbaka. Nu är jag mamma. På heltid. Livet ut. Jag måste sluta blicka tillbaka men också lägga ner alla tankar på framtiden. Jag måste försöka, med varje cell i min kropp, att vara här och nu. Acceptera att det inte alltid blir som jag tänkt mig. Lära mig att känna harmoni och närvaro.

Men det måste ändå få vara okej att vilja dra täcket över huvudet och ge upp när det är som jobbigast också. Det måste få vara okej att känna, oavsett vad man känner. Inte trycka undan känslorna. Bara man orkar resa sig upp och försöka igen.

Det var som mamma sa imorse när jag behövde lite extra styrka: du är positiv, du kämpar, du är grym – men småbarnsåren är tuffa. Så är det bara.

Ja, det kan man lugnt säga. Men fy helvete vad härliga dom är också.

Idag fick Stella följa med på en plåtning med Pureness som jag ju är ambassadör för. Efter att ha bekantat sig lite med tjejerna var hon on top of the world och skulle hålla låda resten av dagen. När hon fick hänga med in i yogastudion, som var helt tom och med glasväggar runt om, så levde hon sitt bästa liv. Kröp fram och tillbaka i rasande fart, tog sig upp mot speglarna och snackade med sig själv samtidigt som hon skrattade och vevade med armarna. Då tänkte jag bara herregud. Jag har skapat den mest perfekta lilla människan i universum.

xx

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Tranås, Sthlm och Rättvik

Hej bästa, long time no see! Har tänkt att jag ska sätta mig ner och skriva i flera dagar men aldrig lyckats komma till skott. Nu är jag iallafall här! Vad har ni haft för er? Vår lilla familj har varit på språng kan man säga, förra veckan var vi i Tranås, för att sedan åka hem i ett par dagar och sedan tillbaka igen. Hann vara hemma i en dag och sedan åkte jag, Rebecka och Stella till Dalarna. Har jag sagt att morfar har fått komma hem nu? Och med hem så menar jag just Dalarna. Så vi passade på att åka dit direkt för att få träffa honom, och mormor såklart. Mamma var redan där och det var så mysigt att umgås ett par dagar med alla. Det blev väldigt avslappnat – lite promenader, fika stunder och häng hemma i huset. Vi har verkligen haft det bra men det har också varit så konstigt, för vi vet ju inte hur länge morfar har kvar i livet. Att det kan vara en vecka eller ett halvår. Jag hoppas vi hinner åka dit en gång till snart.

Här är lite bilder från dagarna i Rättvik<3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Två krafter som drar mig isär

Jag har precis läst ut Robin Sharmas 5AM Club. Inspirationen och motivationen är enorm – samtidigt som en irritation bubblar upp inom mig. Det är som att två krafter drar mig åt varsitt håll och allt som symboliserar mig är på väg att gå mitt itu.

Det handlar inte om en längtan efter att gå upp klockan fem. Det handlar inte heller om strävan efter att bli mitt bästa jag. Det handlar om att små delar av mig försvinner, bit för bit, när allt jag egentligen vill är att fortsätta lägga mitt pussel. Men balansen av att sätta ihop sitt eget pussel samtidigt som hela livet ska pusslas, är svårt. Och en miljon gånger svårare när man blir förälder. För då lägger man två pussel samtidigt. Hur ska man veta vilka bitar som hör till vilket?

Allt som händer just nu går ut på att finna en balans i vad som känns som ett evigt pusslande. 

Jag tänker inte vara den personen som glömmer bort mig själv för att jag blivit mamma. Jag vill fortsätta utvecklas, vara kreativ och känna ett sug efter att fånga varje dag och göra den så bra som möjligt. Jag vill leva efter principen att känna glädje, välja att vara positiv och släppa allt som tynger mig, varje dag.

Men hur fan gör man det? 

Helt ärligt så byggs frustrationen på hela tiden. Antingen är det brist på sömn (för hur länge klarar man sig på 4-5 timmar per natt egentligen?) eller bristen på att få utlopp för den jag är. Att inte kunna följa varje kreativ eller instinktiv impuls är så utmanande för mig att jag ibland inte vet vad jag ska ta vägen. Att välja bort mig själv för en annan person hela tiden sker så naturligt och när jag stannar upp för att känna efter vad jag vill och behöver, så vet jag knappt längre. När jag får den där stunden själv på dagen så blir jag som handlingsförlamad, för vart ska man ens börja..

Jag skulle dö för mitt barn, jag älskar henne så mycket att jag ibland gråter bara när jag kramar henne. Men jag vill älska mig själv också, och ibland undrar jag hur jag ska kunna göra det fullt ut om bristen på utveckling och återhämtning inte existerar.

Jag har börja tänka att egentid är lika återhämtande som sömn om den används på rätt sätt. Speciellt på morgonen, innan alla andra har vaknat. Bara att få den där halvtimmen, timmen eller kanske till och med två helt själv gör underverk. Ingen telefon, tv eller dator. Bara jag, mitt andetag och nuet. En stund på mattan, läsa lite och dricka morgonkaffet i stillhet.

Vissa dagar iallafall. Andra dagar står sömn i fokus och tiden för mig själv prioriteras sist. Jag lär mig. Anpassar mig. Försöker hitta balansen.

Kanske hittar jag den när tiden är inne.

xx

En vacker morgon för mig själv i stillhet. Så värdefullt.

Tips: Läs 5AM Club. Bara gör det.

  1. Förstår dig verkligen!! Jag har känt mig helt lost när mina föräldraledigheter varit slut – men herregud vilken energi jag fick väl tillbaka på jobbet! Kul och utmanande på dagen och sen världens mys väl hemma. Jag är inte skapt att vara hemmafru även om jag har njutit av att vara föräldraledig. Som jobbande mamma trivs jag bäst!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Livet med en 9 månaders bebis

Innehåller annonslänkar

Så häromdagen blev Stella 9 månader och jag kan knappt förstå att jag levt livet med en bebis lika länge som jag var gravid. Tiden då hon bakades gick ju så långsamt, och tiden hon har funnit har gått snabbt. Skräll, haha. Men seriöst, snart blir hon ett år och är då officiellt inte ens en bebis längre. Då är hon ett barn. Det känns helknäppt.

Utveckling

Från att hon precis lärde sig krypa så har det gått i raketfart framåt. Eller ja, hon har gått i raketfart så att säga. Herregud vad snabb hon är! Alltid med siktet inställt på kattmaten och kattlådan eller andra saker som jag helst hade sett att hon höll sig undan från. På riktigt så tror jag att hon känner av och märker direkt när hon gör saker som vi inte vill att hon ska göra, för då får hon bus i blicken och vi börjar direkt ana oråd haha.

Den här månaden har hon lärt sig att ställa sig upp mot saker. Allt från soffbordet till sängen till väggen och allt där i mellan. Blir ju mäkta stolt men också väldigt varsam, för precis när jag tror att hon klarar det galant och alltid trillar ”rätt” på rumpan, så trillar hon och börjar gråta. Och dom där krokodiltårarna gör mig minst sagt svag.

Mat

Är alla bebisar så här kräsna? Börjar jag undra. För ena dagen älskar hon en rätt och den nästa så vägrar hon äta den. Likaså är hon så matglad en dag och matvägrar en annan. I för sig så har två tänder tittat fram och det kopplade jag direkt till hennes minskade aptit, men nu är det verkligen från dag till dag och då är det svårt att hänga med.

Jag är glad att hon äter gröt igen så jag varierar den så mycket jag. Ibland på havremjöl och ibland mandelmjöl, ofta blandat med hälften rismjöl. Allt sånt verkar funka! Det är dock smaksättningen som gör det. Jag varierar mellan hallon och blåbär, olika nötsmör och kryddor som kanel och kardemumma. Oftast äter hon upp allt.

9 månaders bebis
Plutten! Älskar den här outfiten som hon fick i julklapp. Tröja HÄR och byxor HÄR

Till lunch får hon ofta äta av min mat men lika ofta blir det burkmat. Jag är inte helt nöjd över det men ibland blir det bara så. Dels pga hennes kräsenhet och dels pga brist på ork. Så får det vara! Hon har börjat äta själv också, även fast det slutar i totalt matkaos och ofta ett bad. Jag är bara glad att hon lär sig.

Sömn

Jämför jag med när sömnkaoset började så är det betydligt bättre. Det är någon period under natten då hon sover 2-3 timmar i sträck och det är jag verkligen tacksam för. Allra oftast så vaknar hon till och ammar snabbt och så somnar vi om, och det kan jag leva med. Men ibland kommer uppvaken en gång i timmen igen och består av längre vakna stunder med gråt, då är jag på gränsen till att bryta ihop. Börjar undra när jag någonsin kommer få sova ens fem timmar i sträck igen? Längtar.

På dagarna har sömnen blivit så mycket bättre. Ofta 1-2 timmar nap runt lunch och har jag tur lyckas jag få ner henne i spjälsängen här. Sedan 1-2 timmar till senare på eftermiddagen, oftast i vår säng och jag bullar upp med kuddar runt om, livrädd för att hon ska trilla ur ändå.

På kvällarna somnar hon runt 21 om vi har tur och när vi har otur närmare 22.30. Som tur är så är hon på strålande humör på kvällskvisten!

Läs 8 månaders uppdateringen HÄR <3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *