Appreciate time

Det är någonting speciellt med att slå sig ner i soffan efter att barnen somnat. Att snabbt plocka bort allt stök, tända ett par ljus, hälla upp någonting gott drickbart och ta in en totalt rofylld miljö. Alldeles speciellt är det när detta infinner innan klockan slår åtta, för då vet jag att kvällen är ung och jag har tid.

Jag skulle vilja påstå att bristen på tid är vår tids största dilemma. Det spelar ingen roll vilket typ av liv du lever och hur många bollar som är i luften samtidigt. Varje dag är en kamp mot klockan och alla to-do:s som drar i en.

Just därför känner jag mig extra harmonisk kvällar som denna. När det är tre timmar kvar till midnatt och jag redan hunnit beta av några måsten sedan jag kom hem från jobbet. När barnen sover trygga i sina sängar och jag hinner ta ett par andetag utan känslan av att klockan tickar på i allt för snabb takt samtidigt som balansen av jobb, fritid, relationer och hälsa på något sätt är i perfekt symbios. Det är sällan den känslan av balans varar länge, så det gäller att känna uppskattning och ta in tillvaron när det inträffar.

På det temat ska jag nu krypa ner intill Adam och se om säsong ett av Emily in Paris. Bonsoir!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

FORNIS WELLNESS COACH

Jag älskar att experimentera med recept och det mesta inom hälsa. Jag är ju ändå utnämnd till kontorets wellnesscoach på FORNI - min drömtitel! I april 2020 blev jag mamma till världens goaste lilla tjej och försöker nu hitta balans mellan intressen och mammalivet.

Follow your gut

Idag, mitt i sorlet på kontoret, där det varvades snack om skönhetsprodukter, jobb och diverse upplevelser folk varit med om i takt med att eftermiddagskaffet surplades, insåg jag en jävligt sjuk sak. Jag är trettio år och det är första gången i mitt liv som jag har ett heltidsjobb som jag längtar efter att gå till. Det är också första gången jag känner att jag verkligen tycker om och inspireras av alla mina kollegor. Tänk att jag hunnit jobba 10+ år innan jag fick känna så? Det är lite sorgligt men också helt underbart att få vara i det just nu.

Då och då tänker jag på vad jag borde gjort annorlunda i mitt liv. På de misstag jag gjort som jag hoppas att mina barn slipper göra. Även om en del av mig känner att allt som jag har gått igenom har fört mig dit jag är idag, så kan jag också tänka att fan, om jag bara visste det jag vet nu, då.

Det är lätt att vara efterklok helt enkelt. Men om det är något jag vill förmedla nu så är det detta: följ alltid magkänslan. Om något inte känns bra så spelar det ingen roll hur mycket du försöker, det kommer inte kännas bättre. Då behövs förändring.

<3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Måndagskänslan

Jag älskar måndagar. Pirret av nystart som letar sig fram genom varje del av kroppen och viskar att allt är möjligt. Precis som vid ett nytt år, men i en lite mildare tappning. Måndagar är liksom perfekt lagom när det kommer till att börja om på ny kula.

Så vad har jag haft för måndagskänsla idag? Att jag vill ta hand om mig själv mer. Jag vill prioritera att äta det jag vill och mår bra av, jag vill ta långa duschar och ta mig tid att torrborsta kroppen mer än en gång i veckan, jag vill låta mig själv gå ut och ta ett glas, skapa utrymme för morgonyogan som jag älskar, prioritera träning (pilates, är helt hooked), hinna läsa ut en bok och måla naglarna ofttare. Jag vill slå mig ner bredvid Adam framför en film när barnen somnat och kunna släppa to do listan. Jag vill bli expert på att få livspusslet att gå ihop! Att saker och ting kommer att prioriteras bort när man har två små barn på heltid och dessutom jobbar är uppenbart. Men jag vill ändå känna att det finns en bra balans i den ekvationen.

Och det vill jag säga till er idag – att prioritera andras behov före ens egna är en så fin egenskap. Men att skapa tid för att prioritera sig själv lika mycket, det är en livsnödvändighet.

Nu kör vi igång en ny vecka med massa kraft och självrespekt<3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Pausa

Här sitter jag med nymålade naglar och ett lugnt andetag efter ett par avsnitt SATC. En ”lugnet efter stormen” känsla har svept över mig efter ett par riktigt tuffa veckor på typ alla plan i livet. Jag har ifrågasatt mycket som jag valt för mig själv, känt mig som en värdelös mamma och vägen som jag trodde ledde rakt fram mot målet har minst sagt varit krokig. Men så kommer en kväll som den här, när man hinner ta ett par djupa andetag och känner hur axlarna faller några centimeter.

Utan den pausen när man tillåter hjärnan att också koppla av och ifrån så är det så jäkla svårt att känna sig återhämtad. Och samma sak gäller om man inte ser till att skapa tid för sig själv.

Jag har varit så kass på detta på senaste. Dels handlar det om känslan av att tiden bara inte räcker till, men också om att jag är för mycket i huvudet och för lite i nuet. Ni kan säkert relatera? Så fort jag har möjlighet att pausa så vandrar tankarna vidare mot nästa måste. Jag MÅSTE helt enkelt bli bättre på att släppa vissa saker men fan vad det tar emot när det handlar om sådant man aldrig trodde att man skulle kompromissa med. Men sanningen är att man kan inte göra allt, få allt. Det gäller att prioritera, och att prioritera rätt saker, både kort- och långsiktigt. Lätt ekvation va.

Den här veckan står jobb på tapeten i vanlig ordning men också en del kul saker! Så nu hoppas jag att allt går vägen och att barnen håller sig i schack så att det blir en riktigt härlig start på juni och SOMMAREN <3

xx

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Det är okej att inte känna inre harmoni

Hej hjärtan!

Jag är så lycklig att det äntligen är MAJ månad. Våren, du har minst sagt varit efterlängtad. Stod i lekparken idag i en t-shirt och tunn jacka medan jag gungade Stella ”jätte-jätte-fort och jätte-jätte-högt” samtidigt som minstingen sov tryggt i vagnen. Vissa stunder känns bara helt kompletta trots att de inte är särkilt speciella? Helt vanliga stunder som sedan visar sig bli just speciella. Det är när allting bara klaffar. Närvaro, kärlek. När man kan ta in stunden med varenda cell och sedan tänka tillbaka på den och bli alldeles varm i hjärtat.

Jag skulle säga att jag är expert på att fantisera, längta och romantisera tillfällen som sedan bara blir medelmåttiga. Som den kvinna och mamma som jag är, så är jag en stjärna på att planera och kontrollera det mesta, men hur kul är det egentligen i det långa loppet? Jag vill ha mer av de stunderna som bara blir härliga för att allt är i samklang. Inte på grund av det jag kan kontrollera utan snarare det motsatta. När man bara skiter i allt och låter sig svepas med i stunden. Även om man inte är så harmonisk egentligen, eller om man känner sig sjukt ful och sliten eller har tusen grejer att ta tag i.

Detta kanske blev flummigt men så får det vara ibland.
Delar ett sms jag fick nyligen som känns relevant <3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *