Kär i kashmir

Innehåller annonslänkar

När Soft Goat lanserade sin nya kollektion förra veckan så gick jag helt banans. Vill ha ALLT!? Säkert lite extra eftersom få saker knappt passar min ständigt expanderande mage haha. Men snälla, hur fina plagg? Jag fullkomligt älskar kashmir och min ljusa polo från Soft Goat som jag har använt sedan förra graviditeten (och fortfarande gör) har behållt kvalitén så himla bra. Ska nog unna mig en tröja åtminstone… frågan är bara vilken?

soft goat

 ljus tröja / tröja med krage / svart polo / sockor / mörkbrun tröja / t-shirtbyxor

soft goat
Bild från förra sommaren. Tror inte exakt modell finns kvar men denna är slående lik!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

FORNIS WELLNESS COACH

Jag älskar att experimentera med recept och det mesta inom hälsa. Jag är ju ändå utnämnd till kontorets wellnesscoach på FORNI - min drömtitel! I april 2020 blev jag mamma till världens goaste lilla tjej och försöker nu hitta balans mellan intressen och mammalivet.

Hon som vaknar en gång i timmen sedan bebis-tiden

Hej bästa ni,

Jag får så många meddelanden från många av er som hittat hit till bloggen när ni googlat på bebis som vaknar en gång i timmen, eller bebis fyra månader sömn. Först och främst: bara vi kan förstå hur det är att gå igenom den här sömntortyren. Vi är krigare som tappert kämpar oss genom dagarna utan att någonsin få djupsömn eller verklig återhämtning. Vi är i en period som man inte skulle önska sin värsta fiende, men vi måste komma ihåg att det här inte är för evigt. Det kommer bli bättre.

Jag insåg att det var länge sedan jag skrev något om Stellas sömn, sen jag berättade att den blivit bättre, så här kommer en recap:

bebis vaknar en gång i timmen
Min lilla bebis som vaknar en gång i timmen, fast egentligen är hon ju ett barn nu. Älskar ändlöst men blir ju ändå helt galen om nätterna. SOV unge <3

Vi hade en period när hon precis blev 1 år då jag gav mig fan på att sluta amma eftersom det var det hon vilje göra varenda timme genom hela natten. Med ett pannben hårdare än sten efter månader av ångest så tog det bara ett par dagar, så var det behovet borta för henne. Jag började med att neka när hon skulle sova och sedan minskade uppvaken och hon ammade bara ett par gånger per natt. Successivt fasades nattamningen ut också vilket var perfekt för jag behövde inte pumpa en enda gång. I samma veva bad jag vårdcentralen kika på hennes öron och dom konstaterade en hörselgångsinflammation, och vi gav henne antibiotika i tre dagar. Så med detta i kombination så minskade uppvaken och vi landade på ca 3-5 uppvak per natt istället för 10-12 uppvak som vi haft från att hon var fyra månader fram tills nu, 1 år.

Det höll i sig i typ en månad om jag minns rätt, sen hamnade vi i gamla mönster igen. Denna gång med vattenflaskan..

Så sedan början på sommaren har Stella gått tillbaka till sina uppvak en gång i timmen och det enda som får henne att somna om är vattenflaskan. Det har resulterat i att hon nu dricker minst en liter (!!) vatten varje natt och vi måste då byta minst två blöjor (vi har såklart kollat diabetes och provsvaren var negativa).

Nu är det bara tre månader tills BF med lillasyster och VI HAR PANIK. Kommer jag dö av sömnbrist med två barn? Kommer min bekantskap tro att jag gått under jorden när jag aldrig svarar på samtal eller meddelanden för att min hjärna och kropp är totalt utmattad? Eller vågar man tro på att universum berikar oss med en bebis som älskar att sova..?

Jag har knappt kraften att försöka ta tag i detta, hur jobbigt det än är, för jag är så fruktansvärt trött precis hela tiden. Men jag vet ju att jag måste ta fighten. Så min tanke är att steg ett blir att börja natta henne i eget rum och se vart det leder med både uppvak och vattenintag. Eftersom spjälsängen aldrig har varit ett alternativ så tänker jag också att vi redan nu skaffar en växasäng till Stella, så att hon kan somna tryggt utan att känna sig instängd, och så att jag eller Adam kan somna bredvid om det behövs. Sedan är frågan vad som väntar när det sätter igång.. men eftersom hon börjar förskolan på tisdag så känner jag ändå att det är nu eller aldrig, och då kan jag åtminstone sova på dagarna.

Uppdaterar er vidare <3

Inlägget om Stella 4 månader och hennes sömn finns HÄR (tänk om jag visste att inget skulle fungera) och inlägget från när det började vända vid 1 år finns HÄR (tänk om jag visste att det var tillfälligt, haha…….)

  1. Hej,

    Vi har haft samma problem med vattenflaskan och vi bestämde oss att nu räcker det. Fick tips av BVC att ge vatten innan läggning för att vara säkra på att han inte var törstig. Somna utan vattenflaska gick smidigt (förutsatt att han var trött). Men sen när han vaknade första gången så har han fått skrika lite. Ingen fem minuters metod, utan en förälder som känner sitt barn och hör vad det är för skrik. In och ge nappen och hålla på. ibland har vi gett ut efter en timme och gett lite vatten men begränsat intaget och så har han somnat om. Efter några dagar blir det bättre och viktigaste nu är att hålla på rutinerna. Upplever att det går att sätta en vana på ett försök men tar minst en vecka att ändra än vana.

    Bara du vet vad som funkar med ert barn, men du är inte själv! Hoppas det blir bättre och att förskolan kan göra att hon sover mer på nätterna. Kram!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Stella ska bli storasyster!

Insåg precis vilken lättnad det är att berättat om graviditet nummer två! ÅH, så mycket jag vill skriva om, inspirationen flödar på ett sätt den inte har gjort på sååå många veckor nu och det känns för jäkla härligt. Kanske för att jag alltid haft enklare att uttrycka mig i skrift snarare än tal, och det är mycket som har bearbetats i mitt huvud på senaste, haha!

Men for now vill jag bara säga att jag är så glad för all fin respons på instagram, ni är så himla fina allihopa. TACK <3 Jag ska berätta mer men är också nyfiken – vill ni ens läsa? Är veckouppdateringar intressanta? Ge mig feedback. Puss!

 

Visa det här inlägget på Instagram

 

Ett inlägg delat av Wellnessmandy (@amandajenninger)

  1. Wow grattis!!! ❤️❤️❤️ Ska bli jätteroligt att läsa om 🥰. För egen del är veckouppdateringar mindre intressant än allmänna tankar kring att bli fler i familjen, förberedelser osv!

  2. Stort grattis! Jaaa vill läsa massor! Har också en liten född april 2020, vill höra tankar om att vara gravid igen, ha en bebis igen, blir fler i familjen osv osv! 🙂

  3. Stort grattis!! Är så nyfiken 😍 dina veckouppdateringar med Stella var mina favosar när jag var gravid och läser fortfarande dina månadsuppdateringar varje månad min bebis går in i en ny 🥰

  4. Åh grattis!!!

    Jag vill jättegärna läsa mer om detta! Har barn precis i Stellas ålder och känner igen mig i mycket av det du skrivit. Särskilt det om att inte längre äga sin egen tid och annat som varit tufft, så vore intressant att läsa om hur du känner för ytterligare en liten, jag är så kluven till fler och vore så givande att höra hur du känner och tänker!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Stellas sömn – nu vänder det!

Sedan Stella var fyra månader har vi kämpat med 10-12 uppvak per natt. En gång i timmen. Oftast kortare uppvak, ibland längre. Så många gånger jag fått höra att ”barn sover dåligt” eller ”det går över” från fyra månader fram till hon blev ett år. Vi har pratat med BVC och gått till olika barnläkare, och alla har sagt samma sak – håll ut. Så många gånger jag gått och lagt mig och tänkt att inatt, inatt kanske det vänder ändå. Men tillslut blir sömntortyren bara en del av ens vardagsliv och något som känns helt oöverkomligt.

Under den här perioden har jag tänkt att hon vaknar utifrån ett närhetsbehov. Hon har varit extremt mammig och velat snutta ganska mycket, många gånger har jag skrivit här att jag velat sluta amma men det var liksom alltid en alldeles för tuff fight att ta när sömnbristen var total. Men när det var två veckor kvar tills hon skulle fylla 1 år så fick jag nog, jag var så trött på amningen att jag höll på att gå sönder. Jag vet att många mammor idag hyllar amningen och att man ”ska” amma länge och jag tycker verkligen att alla får göra precis som man vill, men för mig kändes det verkligen inte rätt längre, så jag tog fighten.

Första dagen var sjukt jobbig men jag var också så mentalt förberedd att det gick enklare än jag trodde. Somnade gjorde hon ju tillslut, när hon märkte att mitt tålamod var som sten (det är det sällan annars, haha). Efter fyra dagar ungefär så hade jag vant av Stella vid amningen kring varje sovtillfälle hela dagen samt på kvällen, och hon ammade bara ett par gånger per natt. Jag hade lånat ut min bröstpump och därför kändes det smartast att fasa ut det och eftersom hon ville ha på natten lät jag henne, det var ändå en sån stor märkbar förbättring.

Efter någon vecka eller två kändes det lite bättre med sömnen men absolut inte hundra, så jag kontaktade sömncoachen som Michaela har hyllat. Innan jag hann få svar så åkte vi till Småland och jag träffade min vän Fredrika som är barnmorska, som rådde mig att kolla Stellas öron innan vi gick vidare med sömncoachen. Varken BVC eller barnläkarna hade nämnt någonting om öronen innan, men på 1-års kollen på BVC veckan efter tog jag upp det och vi bokade en tid på vårdcentralen någon dag senare.

Väl på vårdis så konstaterade läkaren att hennes hörselgångar såg lite inflammerade ut, och skrev ut örondroppar som vi skulle ta i en kur i tre dagar. Dag två tappade min kära sambo bort dessa (haha typiskt honom alltså) och det blev lite strul med att få nya utskrivna. Men det fick vi tillslut och nu har vi avslutat kuren precis i helgen. Hur som helst, efter bara en dag den första omgången så hade Stella tre uppvak per natt istället för de tredubbla. Och de senaste dagarna har hon snittat 2-3 uppvak över en 10-timmars nattsömn ungefär.

HUR SJUKT ÄR DET?

Att inte en endaste människa som hjälpt oss kikat på hennes öron, utan jag får det rådet från min vän, när vi har bett om hjälp i flera månaders tid. Först kände jag en oerhörd frustration kring det men nu är jag bara tacksam att vårt helvete verkar ha fått ett slut.

Jag vet inte om amningen hade ett finger med i spelet, kanske till viss del, men de inflammerade hörselgångarna är läkta och uppvaken har minskat så drastiskt att jag ändå tror att det mest har berott på öronen – att hon har haft ont eller varit lite irriterad, så att hon har vaknat utav det. Vilket såklart får mig att undra: tänk om vi hade upptäckt det här när hon var fyra-fem månader. Hur hade vårt liv sett ut då?

Vi har fortfarande tuffa nätter ibland, såklart. Men i det stora hela känns 2-3 uppvak som en jävla dröm. Och jag är lika glad att Stella får sova ut som att vi får det. Äntligen är vi på rätt spår <3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Livet med en 12-månaders bebis

För en vecka sedan fyllde Stella 1 år – hurra!!! Helt obegripligt hur snabbt detta året gått? Jag menar, jag vet att alla säger så med barn men helt plötsligt så känns det som att innebörden av ett år blev något helt annat. Det absolut mest utmanande, fina, svåra, galna och kärleksfyllda året i mitt liv. Det är ju något helt sjukt hur många utvecklingssteg ens bebis går igenom första året, jag trodde jag skulle komma ihåg allt så detaljerat men helt ärligt så minns jag nog hälften, haha. Kanske en bieffekt av sömnbristen.

Mående och utveckling

Förra månaden lärde sig Stella att gå och nu har de små stegen utvecklats till att hon springer runt överallt. Det är en fröjd att se men också en utmaning att hinna med ibland, haha. Hon babblar på något sagolikt och jag blir så otroligt nyfiken på vad hon säger. Ser så sinnessjukt mycket fram emot den dagen vi kan ha ett riktigt samtal!

Stella har varit en mammagris utan dess like och jag har fått bära runt på henne non stop. Försöker jag ge henne till Adam eller någon annan så blir hon ett litet monster och tårarna sprutar åt alla håll. Många gånger har jag knappt kunnat ta en dusch utan att hon står vid dörren, bankar och vill in till mig. Då får Adam sätta sig brevid och så tittar dom på. Haha egentiden är som bortblåst, minst sagt! Men det är ju också väldigt gulligt och många gånger somnar hon fortfarande i min famn, vilket ju är det mysigaste i hela världen.

Sömn

Jag har slutat amma!! Ett riktigt halleluja moment faktiskt. Eller okej, det är fortfarande 1-2 amningstillfällen per natt som jag inte lyckats fasa bort men min plan är att göra det denna månaden. Förhoppningsvis leder det till att uppvaken inte sker en gång i timmen efter det, men who knows? Håller tummarna hårt som sten.

I övrigt så har hon haft ganska märklig sömn nu, vaknat runt halv åtta men somnat för natten vid 21-22. Den andra sovstunden lyckas liksom alltid fördröjas från 14 tiden till 16, och så slocknar jag med henne i 1-2 timmar.

Mat

Med amningsstopp kom en mycket mer matglad bebis faktiskt. Eller är hon ett barn nu? Jaja. Hon får i sig mer mat och har blivit lite mindre kräsen vilket såklart glädjer mig. Barnmatsburkar är plötsligt inte lika poppis vilket också gör mig rätt glad, för jag har ju försökt ge henne mat som jag lagat men den har hon ratat.

Så här ser måltiderna ut ungefär:

Frukost: Havregrynsgröt eller yoghurt med bär, nötsmör och lite frön.
Mellis innan sovstund ett: Samma smoothie som jag dricker till frukost
Lunch: Äggröra och falukorv med gurkbitar. Bananpannkaka eller eventuellt burkmat.
Mellis två: Smörgås med färskost, frukt eller smoothie
Middag: Det vi äter, potatis och rotfruktsstavar, burkmat eller annat
Innan läggdags: Havregrynsgröt

Välling och ersättning går fortfarande inte hem men jag ger det ändå ett försök till och från. Många gånger dissar hon även maten jag ger henne vilket slutar med att hon får en smörgås eller bananpannkakor som jag vet att hon äter. Bara hon får i sig något liksom… även om det kan bli lite enformigt. Jag kämpar på!

 

Visa det här inlägget på Instagram

 

Ett inlägg delat av Wellnessmandy (@amandajenninger)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *