Gravidvecka 34 med lillasyster och längtan efter allt som kommer

Hej godingar!

Tanken av att det bara är lite mer än en månad kvar tills min kropp är min (!) igen får varenda cell i mig att jubla. Ingen mer halsbränna som får mig att vilja kräkas, inga 15+ extra kilo att transportera, konstiga cravings och tårar som rinner utan anledning. Ingen livmoder som trycker så mycket mot min blåsa att jag knappt kan hålla mig i en halvtimme. Ingen mer foglossning som fått mig att knappt våga röra på mig sedan flera månader tillbaka pga smärta. Ingen mer otymplighet och nysningar som får mig att råka kissa på mig lite, litegrann (haha ni som vet, vet) och kanske bäst av allt: inga fler tråkiga gravidkläder som ändå sitter så hårt att jag bara vill gå runt halvnaken.

Och ännu bättre, det som kommer utav all denna pers. En till liten bebis! Föreställer mig hur det kommer kännas att försiktigt lyfta upp ett litet huvud igen och känna små, små fingrar greppa tag om mina. Att ha en liten varelse mot bröstet och veta att vi kommer gå igenom så många utvecklingsfaser tillsammans. Så nyfiken på hur hon ser ut, om tjejerna kommer vara lika varandra eller kanske inte alls. På hur Stella kommer bete sig mot den här lilla krabaten som helt plötsligt tar upp min famn, som hon så gärna vill ha helt för sig själv.

Längtan är det största i mig just nu. Längtan efter precis allt som börjar om ungefär 48 dagar, så långt som det är kvar till BF. Allt innan dess känns lite som slutet på en magisk sommar: man vill njuta in i det sista men det kryper i en efter att få kickstarta hösten.

De senaste dagarna har jag känt mig så super-mega-exploderar-snart-gravid så det är helt sjukt. Jag har svullnat upp något otroligt, foglossningen har levlat upp mer än jag trodde var möjligt och det hugger till i blygdbenet fler gånger per dag än jag måste springa på toaletten och kissa Tröttheten ska vi inte ens prata om! Men det kan ju i för sig ha kickat in på grund av all stress och press inför uppkörningen, och såklart all ny information som kommer med att ta körkort. Var jag än går så ser eller hör jag någonting om vägmärken eller trafikregler. Jag somnar med telefonen och appen ”ta körkort” i handen och drömmer om att jag kör i 200 på 30-vägar.

Ja ni, det var väl det från mig för denna gången. Det är lördagkväll och Adam är ute med sitt grabbgäng medan jag har haft mys med Stella. Badat badkar, kollat på saltkråkan, ätit makaroner och lyssnat på godnattvisor in i det sista. Ett fint lördagsmys! Men skulle absolut ljuga om jag sa att jag inte längtade ihjäl mig efter x antal glas vin på stan och få bära ett par perfekt sittande jeans med en tjusig topp igen.

Be patient. Allt har sin tid.

xx

gravidvecka 34

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

FORNIS WELLNESS COACH

Jag älskar att experimentera med recept och det mesta inom hälsa. Jag är ju ändå utnämnd till kontorets wellnesscoach på FORNI - min drömtitel! I april 2020 blev jag mamma till världens goaste lilla tjej och försöker nu hitta balans mellan intressen och mammalivet.

Vecka 30 med lillasyster

Hej hjärtan!

Idag har vi landat i Småland för helgen och det känns väldigt härligt att få spendera lite tid här. Hittills har veckan varit sjukt bra och om jag ska vara ärlig så känns livet generellt 110 % just nu. Ingenting är väl egentligen annorlunda men någonting har skiftat i mitt mindset. Det känns som att det var något som kom smygande i samband med att mina järndepåer fylldes på igen för min energi är plötsligt på en helt ny nivå. Så otroligt onödigt att jag slarvade med järntabletterna i flera månader med andra ord, tänk att en så liten sak kunde sätta mitt välmående i botten.

På tal om järn och graviditet så var jag hos barnmorskan igår. Vi hade nämligen bokat en tid för uppföljning för att dels kolla järndepåerna men också för att mäta magen, som började pika på sin kurva när jag var där härom veckan. Igår var det väldigt tydligt att den fortsätter växa på i det spåret, så vi bokade en tid för tillväxtultraljud redan idag. Så imorse gled jag in på samma mottagning där jag gjorde RUL, lite lugnare och mer trygg i graviditeten än sist, samtidigt lite nojig över tillväxten. Det behövde jag dock inte vara. Genomsnittsvikten i vecka 30 är ungefär 1,5 kg och hon blev beräknad till ca 1,7 kg vilket ändå är helt normalt. Alltså blev det bara en mysig stund att få se henne igen där inne <3

Imorgon går vi in i vecka 31 (30+0) och 75 % av graviditeten är check! Det har verkligen varit någonting heeelt annat än första graviditeten denna gången Jag är mer i trygg i hela processen och lägger inte lika mycket tankeverksamhet åt vad som faktiskt pågår inuti mig. Allt får bara flyta på i sin takt och det som väntar sen får helt enkelt komma sen. Herregud, vi har inte ens ett namn än och det är typ två månader kvar haha. Men det känns väldigt bra att känna det lugnet och inte fundera så himla mycket på framtiden, istället bara försöka vara här och nu. Det är liksom sista tiden bara vi och även om jag längtar efter vår fjärde familjemedlem så gläds jag väldigt mycket åt vad som är: att kunna vara närvarande med Stella och ge henne all min uppmärksamhet och kärlek. Tänk att jag snart ska älska en till person lika mycket som henne? Hur kan hjärtat klara så mycket kärlek på en och samma gång undrar jag ibland.

Just nu när jag känner mig på en bra plats i livet så skulle jag säga att allt känns toppen! Men ska vi snacka lite gravidkrämpor så får följande summera (ni som vet, vet): orimlig smärta i blygdbenet, svårt att andas när jag ligger ner/sitter bakåtlutad , tyngdkänsla neråt typ 24/7 och även i rumpan haha (känns som den nuddar golvet snart), halsbränna, foglossning (mest när jag bär runt på S) och såklart – konstant kissnödig. MEN som sagt, livet är ändå bra.

Vilket för mig till följande: när vårt mindset är på rätt plats spelar det ingen roll vilka fysiska eller psykiska smärtor vi känner. Vi hamnar inte så lätt i den negativa spiralen – vi väljer att låta vårt ljus skina starkare än det mörka. Välj DIG alla dagar i veckan <3

  1. Hej!! Grattis till graviditet:) jag väntar oxå en lillasyster här hemma men är snart i v 37. Alltså smärta i blygdbenet… är så PAIN. Vet en kompis som gjorde akupunktur mot de vilket tydligen gav mkt bra hjälp, så tips ifall du ej provat 🙂

  2. Åh så fin du är! Jag är också i vecka 30 och har precis börjat med järntabletter, hoppas verkligen att det hjälper för mig med!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Vecka 20 – halvvägs till BF!

Idag har exakt 50 % (!!) av graviditeten gått enligt Baby Journey appen, som jag använder för att hålla koll på vad som händer i både min kropp och bebis. Beräknad förlossning är 3:e december så det känns ju som en evighet bort mitt i sommaren, men oj vad det ändå går snabbt denna gången.

Just idag mår jag väldigt bra. Jag har tränat en del de senaste dagarna så jag känner mig stark och har så mycket energi – men framförallt har jag fått sova mer än vanligt. Det har varit lite knöligt med Stellas sömn igen på senaste så varje natt bara bjuder på 5-7 uppvak känns som rena rama drömmen. Inatt bjöd hon oss endast på TVÅ uppvak, så jag är typ i extas denna morgon.

Jag mår otroligt mycket bättre sedan jag började knapra järntabletter och ännu bättre sedan jag började ta dom varannan dag istället för varje. Järntabletterna är ju kända för att krångla med magen och det kan jag skriva under på om man säger så. Jag har haft foglossning from h**** senaste veckorna men även den börjar ge med sig och det är en sån sinnessjuk lättnad, för oj vad begränsad man känner sig utav det.

Annars då? Jag var på RUL förra veckan! Oj oj oj vilken lättnad det var att få se bebis i magen och få veta att allt såg bra ut. Det blev ju inget KUB för oss denna gången så det har känts så märkligt att inte veta vad som pågår där inne haha, men nu känner jag en enorm lättnad och lycka. Sa jag att det var ej liten tjej? Så mysigt! Jag hoppas att mina tjejer får lika fin relation som jag och min syster. Och tänk att det bara blir 1 år och 7 månader mellan dom <3

Sedan ett par veckor tillbaka har jag känt rörelser varje dag och jag ligger ofta länge med händerna på magen och bara känner. Föreställer mig lilltjejen där inne och hur livet kommer bli när hon kommer till världen. Barnmorskan konstaterade att moderkakan ligger upptill i livmodern denna gången, med Stella låg den i framvägg så det är inte så konstigt att jag känner rörelser så tydligt denna gången. Sen är det ju också vanligare med barn nummer två.

Nu ska vi mysa loss och maxa ännu en solig sommardag. Puss!

  1. Du kanske fått tips om detta på annat håll men det var en game changer för mig under min förra graviditet 🙂 Järntillskottet sideral som är skonsamt för magen, kostar en extra slant men värt varenda krona om man får problem av andra sorter!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Semester och gravidvecka 18

Hej världens bästa bloggisar.

Just nu befinner vi oss i Tranås hos svärföräldrarna och maxar sommardagarna precis på det sätt jag behöver och önskar just nu. Dagarna startar med yoga i morgonsolen, följs av kaffe och en frukostsmoothie på verandan, sedan bus med Stella fram till lunch (som helst intas på golfklubbens restaurang) och väl hemma somnar plutten. Då slocknar jag i solstolen med en bok och ligger där tills hon vaknar igen. Adam har svårt att sitta still under tiden och bollar minitennis på uppfarten, slår golfbollar eller vattnar gräsmattan maniskt. Den måste vara grön! På eftermiddagarna tar vi en cykeltur, flera dopp i sjön, plockar jordgubbar från landet eller bakar (jag alltså, dom andra smakar gladeligen). På kvällarna grillas det för fullt och ungefär vid den här tiden är jag redo att slockna. Kämpar mig in i badrummet för att utföra min hudvårdsrutin och gua sha massage, och kommer på att jag vill njuta och insupa det sista av dagen.

Inga märkvärdiga dagar egentligen, men åh så välbehövliga.

Nu är jag i vecka 18 och känner att det börjar hända grejer. Nu är det så verkligt att det växer en människa i mig. Väldigt tidigt under graviditeten tyckte jag mig känna rörelser men idag blev det så otroligt påtagligt. Jag satt med händerna på nedre delen av magen och kände tydliga rörelser i flera minuter. Satt länge och bara blundade, kände in, föreställde mig en liten bebis.

Wow.

Det är någonting som händer i en när magen går från att vara en gravidmage, till att vara en gravidmage med en bebis som man känner. Helt plötsligt kunde jag ta in att jag är gravid på riktigt och den känslan gav mig ett sånt lugn, lite som när jag fick lyssna till hjärtljuden förra veckan. Känslan av att vara ett med sitt barn.

Nästa vecka är det dags för RUL och jag är så jäkla brutalt super mega ivrig att få att barnet i min mage mår bra. Och så är jag ivrig på att få veta kön! Inte för att det spelar någon roll, för det gör det verkligen inte, utan mest för att jag är en visualiserare av rang, haha. Jag vill veta och föreställa mig människan som växer i mig. Planera om jag ska ta fram Stellas gamla kläder eller köpa nya. Börja tänka på namn, för det har jag i ärlighetens namn knappt lagt en tanke på. Jag är ivrig, helt enkelt!

Nu: gua sha massage, som sagt. Sedan krypa ner bredvid min fina tös.

Puss!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Andra graviditeten: vecka 0-17

Hej sommarpinglor, mår ni bra i värmen?

För en gravid donna med järnbrist är det en daglig kamp i dessa höga plusgrader MEN jag är ju inte höggravid direkt så ska inte alls vara den som klagar. Egentligen mår jag ganska så bra och är fortfarande lite i extas över att det är sommar. Jaja, låt oss vrida tillbaka klockan till dagen jag fick reda på att jag var gravid!

Vecka 6 (5+0)

Det var runt påsk som min mens var så pass sen att jag tog upp frågan med Adam om vi skulle köpa ett graviditetstest. Vi sa att vi väntar ett par dagar. Tanken på att jag skulle vara gravid då kände totalt främmande och skrämmande. Ett par dagar senare började min otåliga karl tjata om att det var dags att göra ett test nu. Jag var tveksam. Samma dag tänkte jag tanken ”jag känner precis ingenting, det är helt omöjligt att jag är gravid”.

Han fick göra testet (hehe) och vi hamnade i något slags chocktillstånd båda två och bara satt och skrattade i förvirringen när det visade positivt.

Vecka 6-8

Jag mådde hur bra som helst fysiskt, kände inte av graviditeten alls. Psykiskt hade jag inte landat i det för fem öre och nu i efterhand tror jag att jag var i någon slags förnekelse. Jag kunde liksom inte ta in att min plan för livet framöver inte skulle bli som jag tänkt mig.

Vecka 8-12

Var helt fruktansvärt trött, mycket tröttare än första graviditeten. Inte så konstigt med tanke på att jag fortfarande snittade fem timmar sömn per natt och uppvak en gång per timme. Mådde illa till och från varje dag under dessa veckor. Var mentalt i ett tillstånd när det kändes som att jag höll på att gå sönder, varje dag kändes som en kamp mot hormoner, trötthet, illamående och förvirring. Förmodligen lite tuffare för att jag fortfarande inte riktigt ställt om till att det bakas ett barn i mig.

Vecka 12-14

Nu hade tanken om att bli mamma till ett till barn marinerats så pass länge, och chocken hade lagt sig, så att jag kunde känna mer glädje över ett till barn och tillvaron. Jag kunde se det fina i att få två barn tätt istället för att sitta fast i min ursprungliga plan, och flöt med i tanken av att allt händer av en anledning. Illamåendet och tröttheten hade lagt sig och jag började känna mig mer som vanligt – glad och med mer driv! Allt i livet kändes allmänt mycket härligare.

Vecka 14- nutid

Mentalt känns allt väldigt bra nu. Jag gläds åt tanken av att Stella ska bli storasyster på en helt ny nivå och längtar tills det börjar boxas runt i min mage. Tanken på att RUL är nära gör mig så ivrig och förväntansfull. Jag är en så pass nyfiken person att allt som får BF att kännas ett steg närmare och mer verkligt är varmt välkommet. Har en känsla av att det är en pojke… snart vet vi!

Annars så har jag börjat känna mig tröttare, jag får headrush så fort jag ställer mig upp och har varit yr och svag. Fick svar från min barnmorska idag att jag har järnbrist, så det ihop med mitt låga blodtryck gör ju inte magi för energin direkt. Bara till att börja knapra järnpiller igen då, och boosta med en massa pumpafrön som är väldigt järnrika.

Något som är väldigt jobbigt och som jag har svårt att acceptera är att jag redan har fått ont i bäckenet sedan ca två veckor tillbaka. På kvällarna orkar jag knappt stå på benen och är i princip redo att gå och lägga mig med Stella vid åtta bara för att kroppen är så otroligt trött. Jag kan inte minnas att jag fick såhär ont förrän typ i vecka 32 med Stella, så jag undrar vad som väntar… ikväll brummar vi ner till Småland igen och är borta i två veckor men när jag kommer hem ska jag träffa en fysioterapeut för att få hjälp. Under tiden ska jag försöka träna lite korta pass så ofta jag orkar, vila mycket och inte bära för tungt (lätt gjort med en klängig 1-åring haha, wish me luck!).

Igår fick jag föresten höra bebisens hjärtljud när jag var hos barnmorskan. Iiih… vilken rysning och lättnad som spreds genom min kropp när hon hittade hjärtat. Wow. Det kändes som att allt togs till en ny nivå och hela jag typ exploderade av någon slags kärlek och förväntan.

Nu ska jag kriga mig genom det här året, sen i början av december så ses vi bebis<3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *