Första April idag och månaden då vår lilla tjej beräknas komma till världen! Igår var det exakt tre veckor till BF och det känns bara för sjukt. Nu har vi väntat och längtat så länge att jag knappt kan bärga mig <3

Så har jag mått 

Nu känns det att jag är riktigt stor. Hur jag än sitter eller ligger så är magen i vägen. Allt känns bara mer och mer obekvämt just nu, framförallt alla kläder. Allt sitter åt någonstans.

Jag har blivit väldigt, väldigt svullen. Mina fötter och händer kliar till och med och jag försöker stretcha ut både fingrar och tår och massera lite så att det ska kännas lite mer behagligt. Huden blir liksom tight, som att den snart spricker, hehe.

Trycket mot revbenen blir bara värre och detsamma gäller smärta i bäckenet. Jag vaknar flera gånger varje natt och byter position för att hitta en skön ställning att sova i.

Träning, kost och hälsa

Mina järndepåer var lite låga sist jag var hos barnmorskan (inte konstigt, jag hatar järntabletterna) så jag försöker få i mig så mycket järn som möjligt via kosten i kombination med en järntablett varannan dag.

Nu när jag slutat jobba så siktar jag på två kortare promenader varje dag för att få igång blodcirkulationen och för att få motion. Och en kort yogastund varje morgon i vanlig ordning, men även den börjar bli svår att utföra med denna gigantiska kula.

Bebisen 

Nu väger hon 3 kg och jag känner hennes huvud i min vänstra ljumske. Känns som att jag klämmer hennes lilla huvud när jag böjer mig! Hon hickar, sparkas och rör sig som bara den. Och trycker mot min blåsa som aldrig förr..

Nu har jag varit gravid i 253 dagar och är i vecka 36+0, alltså 27 dagar kvar till BF! Men framförallt – från och med nu och sex veckor framåt kan hon ju välja att titta ut precis när som helst. Kontrollfreaket i mig får lite panik över tanken – kan någon bara ge mig en exakt dag och tid när det är dags? Så jag kan förbereda mig mentalt? Samtidigt som det är så himla häftigt att inte ha någon aning och fantisera om när det är dags. Såååå spännande!!

Så har jag mått

TRÖTT. Somnar tidigt och sover längre. Vaknar många gånger på nätterna av att jag får ont i höfterna och måste kissa. Sover minst en timme varje eftermiddag. Har ont i revbenen och i ryggen, det enda som hjälper är när jag försöker variera ställning ofta.

Träning, kost och hälsa

Yoga och meditation är allt. Jag mår så sjukt bra av det och måste få in det en stund varje dag. Och i karantänen så är även en promenad på sin plats, annars får jag inte ihop många steg per dag. Jag läste någonstans att man som gravid ska satsa på tio tusen steg per dag men det känns helt omöjligt så här långt in i graviditeten, då är jag förstörd i flera dagar hehe.

Jag borde äta järnrik kost och få i mig så mycket näring som det bara går inför förlossningen. Istället har det blivit lite för mycket sött och lite för lite grönsaker. Eller ja, kosten har väl inte riktigt varit i balans. Men jag är inte det minsta sugen på gröna smoothies, sallader och grönsaker. Jag är däremot väldigt sugen på riskakor. Typ hela, hela, hela tiden. Försöker väga upp det så gott det går och hitta variationer på mat som känns lockande och nyttig. Den här rätten är ett praktexempel på detta.

Bebisen

Hon är 45 cm lång och väger nu närmare 2,8 kg. Huvudet är fixerat och har sjunkit ner lite enligt barnmorskan – hon gör sig redo för färden ut i livet <3

Under veckan har både jag och Adam jobbat hemifrån, så i tisdagskväll bestämde vi oss lite spontant för att åka hem till hans familj i Tranås och jobba därifrån. Betydligt härligare att ha en stor tomt och sjön precis utanför dörren, och kunna ta micropauser på altanen i vårsolen.

På vägen hem i bilen idag satt jag och blickade ut över alla rapsfält och ängar som vi gled förbi, och kom på mig själv med att tänka att jag fortfarande bara är ett barn innerst inne. Ett barn som nu ska få barn. För är man någonsin redo för att bli förälder? Kan man känna sig helt 100 % redo? Jag vet att jag inte är det – men jag tror att jag kommer bli när jag får henne i mina armar.

Jag har alltid känt att bli mamma är något som gärna får hända förr snarare än senare. Jag har haft en känsla av att det är mitt kall på något sätt, och att skapa en liten människa som är hälften mig och hälften Adam ger mig känslan av någonting komplett. En familj som är menad att hålla ihop och älska varandra oavsett vad. Men även om känslan av att livet blir komplett finns där, och även om allt det häftiga och livsomvälvande ligger runt hörnet, så kan man ju inte riktigt förbereda sig. Visst kan man köpa alla de prylar som rekommenderas och läsa på hur mycket som helst om man nu känner för det – men oavsett så kliver man in i en ny era som är totalt okänd och kan bjuda på precis vad som helst. Man vet inte hur man kommer känna, hur man kommer vara och hur livet kommer sättas på sin spets. Men ändå gör man det. 

Jag önskar lite att jag kunde ta fler beslut i livet som är så ovissa som att bli förälder för första gången. Ni vet, man har en känsla av vad som är rätt – men det är inte alltid man faktiskt vågar följa den. När magkänslan leder en in på nya spår så betyder det ofta att livet byter riktning helt och hållet, och det är inte ett lätt beslut att ta alla gånger. Exakt så kändes det när vi bestämde oss för att vi ville bli föräldrar. Det kändes 100 % rätt samtidigt som det kändes lite läskigt (och spännande!), och att uttala orden att ”det är nu det händer, det är nu är dags” kändes som det största i livet. Men vi gjorde det! Och även om det fortfarande känns lite läskigt att inte veta vad som väntar så skulle jag aldrig ändra på det ögonblicket. Skillnaden var ju någonstans också att det var ett lätt beslut att ta! Det gick snabbt, det kom lite oväntat, lite som att dra bort ett plåster. Men det var ett beslut som var helt och totalt genomsyrat av kärlek och drömmar. Nästan lite tonårs-fnissigt. Där och då fanns inga ”tänk om”. Det fanns inga tvivel om hur vi skulle bli som föräldrar. Det var bara rätt.

Men nej, jag är nog inte redo. Jag skulle nog aldrig känna mig redo. Men ibland måste man våga – våga lita på magkänslan att man kommer bli redo.

♡

Här skrev jag om känslor att bli förälder i vecka 25.

Hej på er,

Med all uppståndelse kring coronaviruset höll jag nästan på att glömma att jag går in i en ny vecka idag. Vecka 35 som gravid är alltså över och jag välkomnar vecka 36 (och fem veckor kvar till BF!!) med öppna armar.

Så har jag mått

Det är väldigt olika från dag till dag. Måndagen var en riktigt bra dag – jag mådde bra, kände mig inspirerad och glad. Tisdagen var riktigt kass – ryggen och bäckenet smärtade, jag hade halsbränna hela dagen och kände mig allmänt trött. Medan idag var något mitt i mellan. Upp och ner, helt enkelt!

Jag har sovit mycket bättre senaste veckan. Även om jag vaknar några gånger per natt har jag lyckats somna om snabbt. Tacksam till tusen för det!

Jag har börjat känna en viss oro inför förlossningen med allt som pågår just nu. Först blev alla förlossningskurser vi bokat in oss på inställda (vilket jag har full förståelse för) och nu verkar det ovisst huruvida ens partner får vara med under förlossningen, beroende på tillstånd och läget i allmänhet. Jag kan inte ens tänka mig att föda vårt barn utan Adam som stöd. Det känns fruktansvärt.

Träning, kost och hälsa

Veckan har inneburit ett gäng härliga promenader i både vårsol och regn. Men det behövs när man är i denna ”hemmakarantän” och det känns framförallt hur bra kroppen mår utav det. Morgonyoga varje dag (magen börjar verkligen vara i vägen!) om så för bara en kort stund. Det är detta som gör mig gott både i kropp och sinne. Kosten är upp och ner: cravear just nu kiwi och choklad.

Bebisen

Nu är hon ca 45 cm och väger mest troligt runt 2,5 kg. Så stor liten tjej! Det känns att det inte är mycket plats kvar där inne och rörelserna har börjat ändras – de är liksom lite mer buffligt och inte så mycket karatesparkar.

Heja lilltjejen! Snart möts vi <3