Mina lifehacks för sömnbrist

Hej fina, mår ni bra? Jag har det som alltid katastrof men sömnen men på något sätt känner jag mig ändå lycklig ända in i själen. Imorse var jag så trött att jag tog fram bakplåtspapper när jag skulle sätta i kaffefilter i bryggaren. Det är ändå en rörelse jag gör varje dag, haha! På tal om trötthet som mamma så har jag fått några frågor på instagram om vad jag har för lifehacks när det kommer till sömnbrist.

Min första tanke var INGA? Men när jag väl tänkte på det så insåg jag att jag har flera.

Och jag kommer inte säga “sov när din bebis sover för att få energi” för själv får jag aldrig någonsin till det. Vem kan sova på beställning och somna på ett par minuter mitt på dagen? Inte jag iallafall.

Så, låt mig punkta upp mina lifehacks för att underlätta sömnbrist!

1. Andas. Ja, ni läste rätt! Hur mycket tänker man på andningen när man roddar bebis? Inte mycket va.. Jag har ju gjort en del artiklar på ämnet meditation nu och allt jag läst pekar mot samma sak: andas du rätt så ger det en återhämtande effekt på kroppen som är väldigt lik den vi får när vi sover. Ha andningen i bakhuvudet under dagen och känn in djupa andetag från näsborrarna, ner i lungorna och magen, och andas saaaakta ut igen.

2. Känn in kroppen. Inte medan du ligger kvar i sängen, utan när du har gått upp. Känner jag in kroppen när jag ligger nyvaken och plågas av sömnbrist så är det tack och hej. Istället går jag upp, rullar ut yogamattan, sätter på kaffe och tar några djupa andetag. Där och då försöker jag känna in vad jag behöver just den dagen. Vissa saker blir såklart svårare än andra men ofta hittar jag luckor då jag kan få utlopp för mina behov samtidigt som jag ser efter Stellas.

3. Promenera. Jag antar att många av er mammor redan är ute och går med vagnen non stop? Lifehacket är dock att göra det när man egentligen inte orkar. När man är så trött att man bara vill dra täcket över huvudet. Det är oftast då jag får ut mest av promenader och kan suga åt mig den friska luften som aldrig förr, för att samla energi.

4. Ha snacks i kylen/frysen. Och då menar jag hälsosamma snacks! Tex raw choklad, dadelbollar och liknande. Jag har ett sockersug av rang nu vid sömnbrist och allt, men skulle jag äta äckligt onyttiga sötsaker varje dag så vet jag att jag bara mår sämre. Då är detta min räddning! Sötsuget stillas och samtidigt vet jag att innehållet gynnar min kropp och hälsa. Win win.

5. Göra mig i ordning – fast jag inte har något planerat. Finns det något deppigare än att vara hemma med bebis och befinna sig i en pandemi? Typ inte. Därför tar jag några dagar i veckan då jag fixar håret och sminkar mig bara för känslan skull! För de allra flesta dagar går jag runt i pyjamas med flottigt hår och känner mig nergången, men gör jag mig ordning så både ser och känner jag mig piggare!

6. Drick mycket kaffe. Seriöst, unna er det bara. Men sprid ut kopparna, då mår kroppen bäst. Min första kopp blir en kombo av mindfulness och energiboost, försöker liksom njuta av varenda sipp innan dagen drar med mig och allt går på repeat igen.

Hoppas ni får användning av några lifehacks och kan härda ut er sömnbrist <3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

FORNIS WELLNESS COACH

Jag älskar att experimentera med recept och det mesta inom hälsa. Jag är ju ändå utnämnd till kontorets wellnesscoach på FORNI - min drömtitel! I april 2020 blev jag mamma till världens goaste lilla tjej och försöker nu hitta balans mellan intressen och mammalivet.

Bebiskär och corona

Hej alla gulliga bloggisar!

Jag har precis nattat en gosig bebis, slagit upp datorn, hällt upp ett glas rött och inväntar att Adam ska komma hem med sushi. Hur härligt!? Var egentligen bortbjuden på middag för att fira min vän Milly som kommit hem från Paris, men med tanke på att Stella är galen på nätterna känns det inte helt hundra att lämna henne än faktiskt. Och såklart på grund av corona.

Hur många gånger har man hört den meningen nu ens? På grund av corona. Ja men på grund av corona, du vet. Corona, corona, corona. Sååå trött på denna corona!!

Som mammaledig är jag absolut ganska skonad till skillnad från folk som jobbar eller går i skolan. Jag är ju liksom hemma med Stella ändå, men blir såklart påverkad på andra sätt. Det känns sjukt tråkigt att inte ha en mammagrupp, till exempel. Jaja, nog om det.

Sanningen är att veckan har varit en mardröm på sömnfronten men låt oss inte lägga någon energi på det. Det är vad det är! Jag är så himla tacksam att Stella är så fin på dagarna. Det är en otroligt mysig och givande tid nu, det bubblar liksom inom mig lite varje dag. Jag älskar att hon ler och skrattar så mycket, att hon har börjat babbla utan stopp, sitter i sin lilla myspöl och leker – och bara är allmänt super-mega-jätte-gullig.

Samtidigt känner jag hur tiden för jobb och blogg försvinner i takt med att Stella blir äldre. Tiden då hon sov 1-2 timmar i ett sträck på dagarna är förbi och har ersatts av tre 30 minuters långa sovisar utspridda över dagen. Jag hinner alltså knappt blinka innan hon vaknar igen vilket känns lite tråkigt för självklart behöver jag lite tid för mig själv också.

Ibland måste jag typ stanna upp och påminna mig själv om att jag är förälder. Det är såhär livet är nu. Det är underbart på nästan alla sätt men det är också jobbigt till och från, precis som allt annat i livet. Det krävs helt enkelt betydligt mer än ett halvår för att ställa om livet till bebis. Jag har ju tagit hand om mig själv i första hand i 28 år, klart att man inte ställer om över en natt. Kanske tar det 28 år till innan jag är varm i kläderna. Herregud vad jag beundrar alla mammor, framförallt er med flera barn haha!

Här kommer en bildbomb på min superglada odåga som hatar att sova hehe <3

Min glada unge
En riktig busunge är hon
Lyckopiller
Adam beställde en Ford Mustang gåstol. Mycket nöjda båda två!
Haha ska alltid tugga på precis allt

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Känslor som nybliven mamma

Har ni tittat på amningsrummet på SVT? Jag har börjat kika några avsnitt och tycker att den är lite seg egentligen men ändå har jag fastnat. Det är någonting med serier som skildrar verkligheten på ett så utelämnande och kraftfullt sätt som denna gör. Jag kan känna deras känslor så starkt och att få ett kvitto på att man inte är den enda mamman som känner sig misslyckad ibland känns tryggt.

Det känns som att vi har levt i en bubbla där allt ska andas perfektion så länge nu så att allt som blir äkta, skapar igenkänning och visar verkligheten får oss att andas ut igen. Släppa lite på garden och vara snällare mot oss själva. Stressen av att alla andra verkar älska varje stund av livet har sakta men säkert fasats bort. Vi kan vara trygga i att livet inte alltid måste vara magiskt varje stund.

Jag kan till exempel säga att jag älskar Stella med varje cell i min kropp och skulle göra allt för henne. Jag skulle dö för henne. Men jag kan också säga att jag älskar när hon somnar. Jag håller tummarna varje dag att sovstunderna ska vara jättelånga, så jag kan göra saker för mig. Ändå går jag in till henne där hon ligger nerbäddad mellan kaniner och snuttisar, med armarna rakt över huvudet och nappen halvt utanför munnen, och måste hejda mig för att inte väcka henne. Bara för att jag saknar henne när hon sover.

Jag kan säga att de dagar och nätter då hon bara gnäller och gråter så bubblar det över av trötthet och irritation inom mig så att jag blir rädd för mig själv. I den stunden glömmer jag bort att hon är ledsen för att något är fel. Jag känner bara utmattningen som sköljer över mig samtidigt som jag gör allt i min kraft för att lugna och trösta.

Jag kan säga att jag längtar efter att Adam ska komma hem från jobbet bara så jag ska kunna andas en stund. Inte behöva tänka på någon annan än mig själv i fem minuter. Ändå är jag snabb på att ta över stafettpinnen så fort hon gnäller lite. För jag kan ju henne bäst! Och samtidigt som det är så häftigt att säga det så måste jag lära mig att släppa taget lite. Landa i att mitt sätt kanske inte behöver vara det bästa för henne och om någon gör annorlunda, vad gör det, egentligen?

Det är en hårfin gräns av att vilja vara med henne varje vaken stund på dygnet samtidigt som jag vill vara för mig själv. Att bli förälder är fan inte lätt. Men det blir lite lättare när man vet att man inte är ensam i alla tuffa känslor. Eller i alla fina känslor för den delen.

Heja alla mammor <3

 

 

  1. Tack! Skriver under på exakt varenda ord. <3 Så skönt att läsa att man inte är ensam, ibland känns det som att jag känner fel, gör fel, när jag inte "aktiverar min bebis" hela dagarna utan gör allt för att få stunder för mig själv och hinna med annat än att bara vara med honom. Och sen de där nätterna när man håller på att tappa det för att bebisen vägrar sova…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Livet med en 6 månaders bebis

Det är den 28:e oktober och därmed Stellas 6 månaders dag – min stora, lilla bebis!

Det känns surrealistiskt att hon håller på att få sin första tand, att hon sitter upp i matstolar, stoppar in nappen i munnen, ligger och babblar och skrattar för sig själv. Känns som igår vi var nyanlända hemma från bb och varsamt bar runt på henne. Så ömtålig och samtidigt så fin. Och nu har hon redan varit med oss ett halvår!

I skrivande stund har det precis tagit mig 1,5 timme att natta henne, detta i en period då jag har intagit en ny nivå av zombie-mode pga trötthet. Börjar nästan gråta av frustration lika lätt som jag kan börja gråta av att hon är så fin när hon har sina bra och glada stunder. Det är en berg-och dalbana att bli mamma och ta hand om en bebis, minst sagt.

Mående och utveckling

Hon mår toppen på dagarna! Nästan alla som träffar Stella säger att hon verkar vara en så glad bebis, och det är hon verkligen. Hon skrattar, busar och “pratar” mycket. Hon tuggar på precis allt och rullar runt i babygymmet eller på yogamattan. Hon har verkligen tagit ut svängarna där på senaste! Hon kryper liksom inte men på något sätt så tar hon sig runt ändå.

Hennes favoritsyssla är att slänga nappen i golvet, leka med mitt hår och gärna klämma i mitt ansikte. I babysittern flyger hon nästan upp och ner för att hon sprattlar så mycket med fötterna och hon älskar att sitta i sin stol vid matbordet. Hon kan inte riktigt sitta själv än – men hon är på god väg!

6 månaders bebis
GULLUNGE! Hela outfiten kommer från zara.

Vikt och längd

Vi var hos barnmorskan igår för 6-månaders kollen och förutom längd och vikt fick vi konstaterat att hon tittar efter tappad leksak. Haha, hur gulligt att dom kollar detta på bvc? Jag dör. Hur som helst så väger hon exakt 8,5 kg och är 68,5 cm lång!

Sömn

Orkar inte ens tänka på sömnen. Om femte månaden var kaos så har sjätte månaden varit katastrof.

Stella fortsätter vakna en gång i timmen från att vi nattar henne tills att hon vaknar och om hon någon gång sover två timmar i sträck är jag överlycklig. Hon sover fortsatt mellan oss men jag försöker desperat låta henne sova i spjälsängen ibland med hopp om att det kan vara lösningen – men icke. Hon vaknar precis lika ofta när hon får ligga där. Stella får gröt varje kväll med en vision om att hon ska bli så pass mätt att hon inte vaknar, men det fungerar inte heller.

I och med att första tanden håller på att titta fram har hon varit mer ledsen än vanligt på nätterna senaste en eller två veckorna.

På dagarna varierar sömnen mycket och extra mycket nu när hon sover mindre på nätterna. Men oftast tar hon 2-3 sovstunder: den första ungefär tre timmar efter att hon vaknat, den brukar vara längst, ibland upp emot 1,5 timme men oftast runt 40 minuter. När hon vaknar från den brukar det gå ungefär tre timmar till, till nästa sovstund. Och ibland blir det en tredje på eftermiddagen beroende på hur mycket hon sovit innan.

Den här månaden har vi nattat henne allt från 18 tiden till 21. Väldigt varierande beroende på hennes humör.

Här finns 5-månaders uppdateringen!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Dags att sluta amma?

Hej finingar. Jag funderar på om det är dags att lägga ner amningen. När slutade ni som har barn amma?

Ända sedan jag blev gravid har jag fått frågan om hur länge jag tänker amma och jag har alltid svarat “så länge det går bra”. Har egentligen aldrig riktigt förstått hur man ska kunna planera det med sitt första barn för man vet ju ingenting om amningsupplevelsen.

Men nu känner jag att det är dags. Jag har fått fyra mjölkstockningar (inklusive feber och frossa) inom loppet av en månad, när vi är bland folk kan Stella inte fokusera på att äta (allt annat är ju så intressant) och helt ärligt är jag trött på amningskläder, även om det inte direkt är en avgörande faktor.

Det känns liksom lite läskigt att sluta. Eller läskigt är väl fel ord, men varken jag eller Stella vet ju något annat än att amma. Det finnas så många frågetecken med i bilden: hur ska nätterna bli? Kommer mina bröst explodera? Hur meckigt kommer det bli att ha med mat till henne överallt? Och framförallt, hur kommer hennes humör bli när hon inte får tutte? Haha!

Nästa vecka blir Stella sex månader (herregud redan??) så tänker att vi stegvis börjar trappa ner då, så får vi se hur det går helt enkelt. Baby steps. Jag ser iallafall väldigt mycket fram emot att vara lite mer fri! För man blir ju låst som en 24/7 matmaskin såklart, även om det varit mysigt att amma.

Anyhow, behöver verkligen era tips för att få en smidig övergång. TACK på förhand <3

  1. Heltidsammade i 3 månader men pumpade en del måltider som min dotter fick i flaska. När det gick galant så introducerade vi ersättning och med tiden fick hon mer ersättning än mjölk. Nu är det full rulle med smakportioner istället 🙂

  2. Vår lilla kille blir 6 månader nästa vecka och jag slutade helamma när han var ca 4-5 månader (började jobba några timmar i veckan) och vi introducerade flaskan. Vår bm rekommenderade oss att istället för att ge ett mål ersättning, ex gröt ist (vi började med smakportioner tidigt och han älskar mat haha). Jag ammar litegrann på nätterna för att hålla igång mjölkproduktionen då jag tycker det är smidigt att kunna amma lite då o då.

  3. Jag har en bebis (eller kanske kallas barn hehe) som är 11 månader och jag ammar fortfarande lite. Jag slutade amma på nätterna vid 6 månader men behöll amningen på morgonen (alltså när bebis vaknar efter 05) för att få sova till typ 08/09. Ammade lite i samband med sömn på dagarna till kanske 8 månader, så sen 8 månader ammar jag bara på morgonen. Tycker det är värt för att få sova de där extra timmarna på morgonen. Kan tilläggas att vi också hade en lång period med uppvak för att amma varje timme där vi 4-6 månader. Det var det som gjorde att vi tillslut bestämde att jag skulle sluta nattamma. Då tog min kille vårt barn i några nätter och sen kunde vi köra varann natt. Vet hur slitsamt det är med många uppvak och jag tror att man måste ”få nog” för att orka ta kampen. Låter som att du är nära. Kämpa på du är inte ensam! Mitt förslag är iaf att du inte måste sluta helt om du inte vill utan du kan ju sluta vissa tider tex natt/dag. Kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *