Okej så det här med att vara i nuet när man har en vecka kvar tills beräknad förlossning är ju totalt omöjligt. När man har varit gravid i nio månader (och dessutom haft två riktigt täta graviditeter) så måste ju varenda kvinna känna en brutal längtan efter due date och allt som kommer efter. Jag suger givetvis åt mig av varenda fin stund då det bara är vi tre MEN nu orkar jag inte vakna upp gravid en enda dag till känner jag.
Dels är jag alldeles för nyfiken på tjejen i magen, hur hon kommer att mottas av min andra lilla tjej, hur livet som tvåbarnsmamma kommer att te sig och hur vardagen kommer se ut när vi är lika många vuxna som barn. Men just precis nu så drömmer jag mest av allt om att bara få känna mig lätt igen. Kunna ligga både på mage och på rygg, ha på mig (relativt) vanliga kläder, kunna gå en promenad utan smärta och andningssvårigheter och stärka upp min kropp igen. Börja hitta tillbaka till mig själv och samtidigt klura ut och bygga upp nya rutiner och vanor. Och kunna ta ett glas vin precis när jag känner för det! Åh åh ÅH vad jag längtar efter precis allt.
Tvåbarnsmamma Amanda 2.0 snart ses vi.. (förnekar givetvis allt som har med nerspydda kläder, smärta i underlivet och hormonpåslag deluxe att göra).
Jag älskar att experimentera med recept och det mesta inom hälsa. Jag är ju ändå utnämnd till kontorets wellnesscoach på FORNI - min drömtitel! I april 2020 blev jag mamma till världens goaste lilla tjej och försöker nu hitta balans mellan intressen och mammalivet.
Jag insåg precis att livet efter pandemin, föräldraledighet och graviditet nummer två har gjort mig lite anti social. Ganska jobbig/tråkig insikt ändå? Jag har alltid varit en person som trivts väldigt bra med att vara ensam, njutit av att stänga in mig lite för att ladda batterierna och egentid har värderats högt – men detta är på en ny nivå. Jag har nog fasen blivit för bekväm med att vara hemma helt enkelt. Livet på hemmaplan har någonstans blivit en rutin och det har tagit emot att bryta mig ur pga.. bekvämlighet antar jag. Och att bli för bekväm (oavsett vad det gäller) tror jag är farligt. Vad tror ni? Jag tänker att för mycket comfort zone gör en lite lat och bidrar inte direkt till att man vidgar sina vyer.
Idag var jag iväg på två event och det var full rulle socialt mellan typ kl 09-16, och det är ju sjukt ovanligt för min del just eftersom jag jobbar hemifrån. Efteråt så kom jag på mig själv med att vara laddad med en helt ny typ av energi, en som jag inte känner av särskilt ofta efter just graviditeter och en massa hemmajobb. Det var den energin man får av att känna sig som en del av ett sammanhang: att träffa och ha diskussioner med nya människor och få nya insikter. Just att vara en del av något större och inte sitta fast i sin lilla hemmabubbla. Den energin är livsviktig, faktiskt. Och det är precis detta som jag brinner för med just hälsa, att precis ALLT hänger samman.
Man kan äta hur bra som helst eller vara en stjärna på återhämtning, men vem är man om alla de där sakerna som utåt sätt symboliserar hälsa inte går i linje med ens psykiska välmående? Inte särskilt hälsosam. Det är ju detta som är en holistisk approach på hälsa, att allt hänger ihop. Våra tankar, känslor och relationer är precis lika viktiga som maten vi äter, hur fysiskt aktiva vi är eller hur duktiga vi är på att återhämta oss. Och det finns ingenting som heter att ”komma i mål”, för det handlar ju om livsstilen. Att hitta en balans i livet som passar just en själv och sedan sträva efter att behålla den balansen. Det finns ingen perfektion i det, för ingen mår 110% bra precis hela tiden eller är i någon perfekt balans jämnt och ständigt. Man kan bara försöka sitt bästa. Livet är upp och ner för oss allihop. Ibland leker det, ibland känns det som att allt rasar. Kanske får man då bara leta efter den pusselbiten som fallerade först för att hitta sin balans igen när det brister. Och kanske gå utanför sin comfort zone.
Lite torsdagstankar.. puss på er.
En liten snapshot från dagens event med KÄLLA. Kände att jag var i mitt a-game omringad av en massa hälsointresserade och fruktansvärt kunniga människor, och kom på mig själv med att ha tappat det lite. Men nu jäklar är inspirationen tillbaka!
Nu har vi spenderat lite mer än två veckor av semestern i Småland. Jag älskar att vara här, alltså verkligen, men för ett par dagar sedan började det brutalt att klia i fingrarna efter mer egentid. Eller snarare tid med mina vänner, och inte bara familj. Det blir ju en annan typ av konversation med vänner vs familj, framförallt nära vänner. Det blir också ett annat typ av häng. Och det begäret liksom bubblade i mig så att det kändes som att jag skulle gå sönder utan det.
Sagt och gjort så bokade jag en tågbiljett till Göteborg, till min bästa vän Jennifer. Bara en natt. Men inte vilken natt som helst, min första natt ensam på snart 16 månader.
Tänk att jag har sovit med Stella varje natt i snart 500 dagar? Det är helt sjukt. Och att jag har nattat henne typ 490 dagar av dom. DÅ förstår man att begäret efter egentid (på riktigt) var ett faktum. Jag menar, att få ett par timmar här och där är såklart uppskattat. Men på ett par timmar hinner jag bocka av en miljon saker jag vill och måste göra, och då finns det inget utrymme för att varken sakna eller längta.
Det bästa med två dagar i Göteborg var att jag fick hundra välbehövliga, viktiga och givande samtal med min bästa kompis. Framförallt var alla de samtalen utan störningsmoment. Vi har båda barn, så att få den tiden tillsammans och få utlopp för allt man vill prata om helt utan att bli avbrutna eller känna att man måste bocka av alla samtalsämnen på minimalt med tid – det går inte ens att sätta ord på hur värdefullt det är. Vi fick tid. Jag är så fylld av energi på alla möjliga plan på ett sätt jag inte varit på väldigt, väldigt länge. Det fina är också att när man är så fylld av energi så har man också så otroligt mycket mer energi att ge. Jag fick också utrymme att fylla mig själv med ljus på andra sätt som är viktiga för mig än att vara med mitt barn. Jag fick utrymme att känna just saknad och längtan.
Efter att Stella och hennes farmor mötte mig vid tågstationen i Tranås idag så kunde jag ge henne flera timmar av det absolut viktigaste jag kan ge henne: min fulla uppmärksamhet och närvaro. Inga stressmoment eller behov att fylla, inget sökande efter att känna någonting annat genom mobiltelefonen, ingen längtan efter att göra någonting annat än att bara vara med henne.
Det finns ingen som helst skam i behov av tid, mamma eller inte. När våra behov blir mötta och tillfredsställda så har vi mer energi till att möta andra. Allt handlar om att ge och ta. Det handlar om balans, och det är vår plikt att se till att vågskålen är jämn.
<3
Lycklig tjej i väntan på lunch på Cheri Lee i GbgMed en av mina favoritpersoner <3
I flera veckor nu så har jag drömt om dagen då jag får sova. Vår dotter har vaknat ledsen minst en gång i timmen och min kropp har skrikit efter återhämtning. Så inatt, så vaknade jag till vid 02.35 och insåg att hon inte hade vaknat än. Hon hade sovit fem timmar i sträck. Som ett brev på posten kunde jag självklart inte somna om, jag kände mig inte ens trött. Istället låg jag och tänkte på hur fantastiskt duktiga vi är på att bygga upp drömscenarion. För att sedan, ofta, bli ganska nollställda.
När jag pluggade kunde jag knappt hejda mig tills dagen jag fick börja jobba. Nu när vi bor i lägenhet är det enda jag vill att bo i hus. När jag har krävande dagar är allt jag kan tänka på hur skönt det ska bli att lägga mig i soffan framför en bra serie. Men när jag väl är där, är det sällan så härligt som jag hade tänkt mig. Jag är inte lyckligare än innan.
Kanske är det därför de spontana sakerna oftast är de allra härligaste. För att själva visualiseringen och drömmen i sig känns bättre än verkligheten. Det blir en flykt från nuet som får oss att känna glädje och längtan, som helt enkelt får oss att må lite bättre än vi gör i stunden, precis på samma sätt som när vi scrollar i sociala medier.
Det är egentligen inte så konstigt att meditation och mindfulness har haft sina pikar de senaste åren. För när vi hela tiden planerar och längtar, så missar vi ju själva livet. Man vaknar på morgonen, tänker igenom dagens måsten och sätter fart direkt. Man slänger ihop en snabb middag så att man kan bocka av to do listan med tvätt, städ och nattning av barn efteråt. Även på semestern så planerar vi vår tid med aktivitet efter aktivitet som vi kan tänka tillbaka på när vardagen är ett faktum igen.
Tänk om vi istället bara kunde se det fina i det som är här och nu? Tänk om vi kunde njuta lika mycket av de små sakerna i vardagen, som att hänga tvätt eller laga mat, som vi romantiserar de speciella tillfällena när vi har semester?
Det är självklart ingenting fel i att drömma. Jag skulle snarare vilja påstå att det är en livsnödvändighet. När vi drömmer, längtar och visualiserar framtiden så ger vi oss själva vägledning på något sätt, vi ser ett mål framför oss som känns betydande, som känns viktigt.
Problemet är inte drömmandet i sig, utan när vi missar nuet för att vi ständigt lever i framtiden. Problemet är när allt som är vardag associeras med ordet måste. Tänk om vi bara kunde släppa det? Vi får göra alla de sakerna som vår vardag består av. Nyckeln är hur vi ser på dem.
När jag väl tänker på det så blir det så tydligt. Att natta mitt barn tar oftast en timme – ena dagen är jag frustrerad och stressad, andra dagen är jag helt lugn och närvarande. Väljer att skratta med henne istället för att tvinga fram sömnen.
Allt handlar ju egentligen om ens sinnestillstånd. Är jag lugn och balanserad, återhämtad och närvarande, så känns livet faktiskt alltid ganska härligt, oavsett vad det bjuder på. När jag är för mycket i huvudet, stressar och inte prioriterat återhämtning, så hamnar jag i ett tillstånd av flykt. Varje situation ska bockas av snabbt och jag glömmer att se det fina i varje stund.
Och visst finns det någonting väldigt fint i varje stund när man tänker efter?
Vi brummade ner hit i onsdagskväll, otroligt förväntansfulla på det pangväder som utlovades. Och vilka dagar vi haft! 30 grader och strålande sol – man tackar ja. Älskar att gå rakt ut i trädgården när som helst man känner för det, att ta dagens första kopp kaffe på verandan, yoga utomhus och släppa alla måsten som gärna kryper sig på hemma. Dessutom fick jag en SUP bräda av Adam i mors dag present som jag redan använt flitigt, helt magiskt att glida fram på stilla vatten.
Jag har funderat mycket över vad jag behöver för att vara och känna mig hälsosam/balanserad i sommar sedan vi spelade in det senaste avsnittet av morgonshowen. Vad jag behöver ta bort och vad jag vill lägga till för att dagarna liksom ska bli så njutningsfulla som möjligt, oavsett vart jag befinner mig. Sommaren, eller egentligen hela livet, är ju en balans av vad vi behöver i våra liv för att må bra och vad vi känner att vi vill göra för att njuta. Många gånger går dessa behov isär, vilket lämnar en i ett läge att utvärdera vad som väger tyngst. Eller så utvärderar vi inte alls utan bara kör på.
Jag tror att ni precis som jag, vill känna att ni mår bra och tar hand om er själva under sommaren samtidigt som ni checkar av allt på sommarens önskelista. Så här tänker jag i sommar.
– Jag ska ta sovmorgon precis när jag känner för det, även om jag älskar min morgonritual. Jag kan vara ganska sträng mot mig själv och tvinga upp mig själv tidigt bara för att jag vet att jag mår så pass bra av att få starta dagen i lugn och ro. Men vissa dagar så måste jag känna in ifall sömn är viktigare än det, för det är ju ändå grundläggande för återhämtning och välmående. En bra balans mellan båda och att känna in när jag behöver sova, eller när jag bara är lite lat kommer följa mig genom sommaren.
– En ångestkänsla kryper sig ofta på när det är magiskt väder och jag är inomhus. I sommar tänker jag inte känna så! Även om jag älskar och vill vara ute så mycket som möjligt så får det inte bli maniskt att fånga varje soltimme. Det ska bara få vara härligt att kunna spendera tid utomhus när det passar med livet.
– Jag har skrivit ner precis allt jag vill göra, uppleva och känna i sommar. Varför? För att jag inte ska börja jämföra min sommar med alla andras via sociala medier. Istället vill jag bara att sociala medier ska få vara precis vad det är: inspiration.
Kanske sommarens godaste rätt att lägga på grillen – som dessutom går att variera i all oändlighet! Receptet HÄR.
– Jag vill boosta min kropp med så mycket hälsosam mat som möjligt, jag behöver det extra mycket nu när jag är gravid och mitt blodtryck är helt bananas (får headrush en miljon gånger om dagen). Däremot vill jag njuta av glass i solen, efterrätter, god mat på grillen och allt annat som hör sommaren till. Även här stavas ledordet balans mellan de båda, att bli manisk tömmer en bara på energi.
– Precis som av ovan anledning så vill jag röra mycket på mig under sommaren, men anpassa det efter livet. Det behöver inte vara pilates till youtube som jag vanligtvis gör, det kan lika gärna få vara långpromenader med vänner, en cykeltur istället för att ta bilen eller lite styrkeövningar i trädgården. Bara få in någon form av motion en liten stund, ett par gånger i veckan. Och får jag inte ihop det så ofta som jag vill så får det vara så! Och detsamma gäller när jag känner ett starkt sug eller behov av att röra på mig, då är det bara att tuta och köra – även om det är så lite som 15 minuter.
– En mobildetox är något jag verkligen ska unna mig själv ett par gånger i sommar. Just precis – unna. Det börjar ju med att tänka att det är någonting bra och fint man vill göra för sig själv, istället för att tänka att det är något sorts förbud man sätter upp. Jag behöver det för att kunna vara helt i nuet, och det vill jag vara. Jag vill insupa sommaren och minnas alla fina stunder utan att distraheras av annat under tiden.
– På tal om att ta tillvara på sommaren, så läste jag ett så fint inlägg som Nadja Mayr skrev på instagram, om att vara i nuet. Att om vi hela tiden är på väg någonstans, planerar vad vi ska göra härnäst eller ska bocka av alla måsten, så glömmer vi att njuta under tiden. Om vi alltid är på väg någonstans, så kommer vi aldrig komma fram. Det är när vi stannar upp som vi njuter på riktigt. SÅ jävla sant.
Ja, så himla viktigt med den där egentiden ibland!!!