Gravidvecka 34 med lillasyster och längtan efter allt som kommer

Hej godingar!

Tanken av att det bara är lite mer än en månad kvar tills min kropp är min (!) igen får varenda cell i mig att jubla. Ingen mer halsbränna som får mig att vilja kräkas, inga 15+ extra kilo att transportera, konstiga cravings och tårar som rinner utan anledning. Ingen livmoder som trycker så mycket mot min blåsa att jag knappt kan hålla mig i en halvtimme. Ingen mer foglossning som fått mig att knappt våga röra på mig sedan flera månader tillbaka pga smärta. Ingen mer otymplighet och nysningar som får mig att råka kissa på mig lite, litegrann (haha ni som vet, vet) och kanske bäst av allt: inga fler tråkiga gravidkläder som ändå sitter så hårt att jag bara vill gå runt halvnaken.

Och ännu bättre, det som kommer utav all denna pers. En till liten bebis! Föreställer mig hur det kommer kännas att försiktigt lyfta upp ett litet huvud igen och känna små, små fingrar greppa tag om mina. Att ha en liten varelse mot bröstet och veta att vi kommer gå igenom så många utvecklingsfaser tillsammans. Så nyfiken på hur hon ser ut, om tjejerna kommer vara lika varandra eller kanske inte alls. På hur Stella kommer bete sig mot den här lilla krabaten som helt plötsligt tar upp min famn, som hon så gärna vill ha helt för sig själv.

Längtan är det största i mig just nu. Längtan efter precis allt som börjar om ungefär 48 dagar, så långt som det är kvar till BF. Allt innan dess känns lite som slutet på en magisk sommar: man vill njuta in i det sista men det kryper i en efter att få kickstarta hösten.

De senaste dagarna har jag känt mig så super-mega-exploderar-snart-gravid så det är helt sjukt. Jag har svullnat upp något otroligt, foglossningen har levlat upp mer än jag trodde var möjligt och det hugger till i blygdbenet fler gånger per dag än jag måste springa på toaletten och kissa Tröttheten ska vi inte ens prata om! Men det kan ju i för sig ha kickat in på grund av all stress och press inför uppkörningen, och såklart all ny information som kommer med att ta körkort. Var jag än går så ser eller hör jag någonting om vägmärken eller trafikregler. Jag somnar med telefonen och appen ”ta körkort” i handen och drömmer om att jag kör i 200 på 30-vägar.

Ja ni, det var väl det från mig för denna gången. Det är lördagkväll och Adam är ute med sitt grabbgäng medan jag har haft mys med Stella. Badat badkar, kollat på saltkråkan, ätit makaroner och lyssnat på godnattvisor in i det sista. Ett fint lördagsmys! Men skulle absolut ljuga om jag sa att jag inte längtade ihjäl mig efter x antal glas vin på stan och få bära ett par perfekt sittande jeans med en tjusig topp igen.

Be patient. Allt har sin tid.

xx

gravidvecka 34

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

FORNIS WELLNESS COACH

Jag älskar att experimentera med recept och det mesta inom hälsa. Jag är ju ändå utnämnd till kontorets wellnesscoach på FORNI - min drömtitel! I april 2020 blev jag mamma till världens goaste lilla tjej och försöker nu hitta balans mellan intressen och mammalivet.

Om den ständiga strävan efter någonting mer

För ett par inlägg sedan så avslutade jag med att skriva att man ibland bara behöver låta bli att prestera. Det har skavt i mig, för jag insåg att det är någonting som jag inte lever upp till särskilt bra.

Jag är, ända ut i fingerspetsarna, en person som har svårt att nöja mig. Det bor en inre perfektionist i mig som tar över min sinnesro alldeles för ofta och börjar peka på allt som behöver ordnas. Precis just nu, ikväll, imorgon – inför nästa år(!) – det finns alltid något. Perfektionisten säger att jag inte har tid att vara stilla i nuet och bara njuta, för det finns alltid någonting att få gjort. Och gör det inte det, så måste jag börja leta efter saker att fixa – eller så finns det alltid någonting nytt att börja jaga.

Jag ser otroligt mycket upp till alla kvinnor som just alltid presterar. Hinner bolla familj och jobb i en perfekt balans, karriärkurvan går spikrakt uppåt, tränar flera dagar i veckan, startar igång en massa nya projekt, har ett stort socialt kontaktnät, alltid ser helt oklanderliga ut osv osv. Det finns någon slags wow-känsla över dessa kvinnor och hur de använder sin tid, som gör att jag någonstans förminskar mig själv. Vem är jag att inte leva upp till samma saker? Vem är jag att inte vara lika perfekt?

På ett sätt så tror jag att det ligger i vår kultur nu. Vi kvinnor har kämpat för jämnlikhet genom alla tider och nu plötsligt har vi bättre förutsättningar än någonsin förr att göra karriär, prestera på topp och landa diverse toppjobb. Och vi lever i ett samhälle där sociala medier typ har tagit över världen och den ständiga (medvetna eller omedvetna) jämförelsen är ett faktum.

Men vad fan är vi på jakt efter hela tiden? Finns det verkligen ett mål? Och vad händer när vi kommer dit? Vad tusan finns under ytan av all denna prestation? Låt mig berätta vad jag tror: vi väljer bort vår inre sinnesfrid för allt det ytliga som inte spelar någon som helst roll om hundra år. Väljer vi att städa så väljer vi bort att leka med våra barn. Väljer vi att jobba sent på kvällarna så väljer vi bort viktig tid med vår käresta. Väljer vi att scrolla i sociala medier så väljer vi bort sådant som ger verklig energi.

Det är nästan som att det finns en skam i att nöja sig? För att vårt samhälle är så otroligt uppbyggt kring just prestation.

Jag kan ofta märka att jag har förutfattade meningar om människor som helt enkelt bara nöjer sig. Men helt ärligt, det är dom som är de verkliga förebilderna. Tänk vad mycket sinnesfrid man får genom att bara få vara nöjd, glad och inte ständigt jaga någonting mer. Det finns inget mål i horisonten, det gör ingenting om disken står framme, det är sak samma om outfiten inte blev tio poäng inför ett viktigt möte och det spelar ingen roll om man har samma vinterboots som för tre år sedan. Bara man får vara lycklig.

*lite onsdagstankar från en trött mamma*

xx

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Inredning on my mind

Innehåller annonslänkar via Apprl

Är förälskad i allt som stavas naturmaterial: trä, linne, jute, terrakotta, keramik, rotting.. mmm! Stora speglar, maffiga gröna växter (gärna alla former av fikusar!) och små belysningskällor i flera delar av ett rum. Om jag kommer gå bananas den dagen jag äntligen får inreda ett hus? Svar ja.

kuddfodral i linnevas i terrakotta / fikushouse doctor spegelljuslyktaskåljutemattalampa

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Min fredag i bilder

Innehåller annonslänkar via Apprl och Adtraction
Lagom groggy när klockan ringde 05:30 men som alltid känns det lite skönt att komma upp tidigt och göra sig i ordning för någonting. Sminkade mig med några av mina nya favoriter från Lancome: Teint Miracle foundation // Teint Idole concealer // Lip plumper och såklart LIVETS MASCARA som jag använt i snart ett år.
Startade dagen med frukost tillsammans med Womensync! Tjejerna hade bjudit in till lanseringen av deras produkt Chicca Roast (koffeinfritt alternativ till kaffe!) och det blev en superfin stund på dagen med massa bra samtal med andra hälsointresserade.
Två superladies! Sara och Susanna. Jag skrev en artikel med dom som finns att läsa HÄR där vi går in på kvinnohälsa och att anpassa livet efter sin menscykel. Så otroligt spännande ämne som alla kvinnor borde läsa in sig på.
Efter eventet skyndade jag till dagens dubbla körlektion. Första veckan är CHECK. Och min körskolelärare, som btw är så jäkla grym, gav mig sån självförtroendeboost när han sa att han tyckte min utvecklingskurva var imponerande under veckan. Yey yey yey!
Väl hemma var jag såååå trött. Slängde i mig lunch och städade undan kaoset från morgonen innan jag strosade ner mot föris för att hämta Stella.
Adam skulle åka med henne ner till Småland över helgen så jag ville hämta, så  att jag kunde pussa på henne och säga hejdå ordentligt. När jag kom så började alla kids vakna från deras lunchnap, och sekunden jag kom in slog hon upp ögonen mot mig. Det var sååå mysigt att se henne ligga där haha och vi hann kramas massa innan Adam kom och rövade bort henne i bilen. Usch, började gråta när hon vinkade och gjorde slängpussar genom bilrutan. Kommer sakna henne så mycket<3 samtidigt som jag ser fram emot en barnfri helg.
Tog emot en matleverans från mat.se – dom är det bästa som hänt mig typ haha. Leveransen kommer snabbt och dom har typ allt!
Somnade i soffan och sov i TVÅ timmar. Så sjukt välbehövligt så ni anar inte. Vi har föresten byggt på soffan med en schäslong nu i veckan – tycker det blev superbra på alla sätt och vis.
Gick och källsorterade (viktigt!! visst gör ni det?) på vägen mot Ica där jag skulle inhandla till kvällens middag med Rebecka.
Det blev löjromspizza. Typ det godaste jag vet!? Mmm. Lyxen att bara sitta och babbla om livet läääänge och dela insikter osv, åh så härligt alltså. Fått så många frågor om glasen på instagram, dom är från Ferm och finns HÄR <3
.. och nu sitter vi här. Lite sötpotatischips, massa tända ljus och Benjamin’s på tv. En perfekt kväll faktiskt. Blir en tvättäkta sleepover inatt också, hur gosigt??

xx

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Ego boost

Hej bästa ni,

Jag är precis hemkommen från dagens körlektion. Gick dit med en dos ångest och nerver i kroppen – och gick hem med självförtroende och ryggen rak! Vilken känsla va?

Jag kom på att under tiden man är mammaledig så har man ju plötsligt ingen som säger ”bra jobbat!” till en på samma sätt som när man är i arbetslivet eller pluggar. Man får inga ”betyg” på sina insatser och samlar inte direkt på sig några meriter över vad man har klarat av. Visserligen går man ju igenom en jäkla massa saker med småbarn, men det är inte direkt någon som säger ”vad duktig du var nu Amanda som lyckades få Stella att äta maten vid matbordet. Bra!”.

Så inte är det väl så konstigt att osäkerheten kommer krypande när man helt plötsligt ska bli betygsatt och åstadkomma någonting som man inte kan? Samtidigt är det ju den där osäkerheten som ofta ställer till det helt i onödan.

Jag kände mig hur som helst glad och stolt när jag strosade hemåt och inte nog med det så öppnade jag ett mail som utsåg min blogg till en utav Sveriges 50 bästa bloggar under 2021. Första tanken: vad är detta för spam? *kollar upp lite noggrannare* okej det verkar vara ett helt seriöst företag och många stora profiler är med på listan. Hur fan kom jag med? Haha, osäkerheten kickar in IGEN. Men nu sitter jag ändå här med en lite pirrig känsla i kroppen, för helt plötsligt har jag fått ”bra betyg” igen, lite som innan mammaledigheten. Och inte är väl det fy skam va? Mer pepp och stolthet åt oss ladies!

Kom på att vi kvinnor fan måste betygsätta oss själva lite mer eller framförallt bättre, helt ärligt. Ibland förtjänar man ändå 10 poäng bara för att man tagit sig upp ur sängen. Eller för att man krigade sig igenom en arbetsdag, ett träningspass – eller valde att skippa ett träningspass, tog sovmorgon osv osv. Små saker räknas OCKSÅ som prestation även om det inte står med på to-do listan. Och ibland behöver man faktiskt bara låta bli att prestera.

Puss på er!

Dagens lunch och dagens look. Räksallad och smink i all ära men känslan av att ingenting är omöjligt är fan bättre.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *