Efter att jag bloggade häromdagen så fick jag en av de bästa dagarna någonsin med Stella. Inte för att vi gjorde något speciellt utan helt enkelt att hon var på så bra och glatt humör precis hela dagen. Alla mammor där ute, ni vet vad jag menar. Vi kunde liksom maxa varje stund tillsammans – hon var till och med nöjd i vagnen. Och det bästa av allt: två sovstunder på dagen, den ena 2 timmar och den andra 1,5. Det kändes som att universum hört min längtan efter egentid och möjligheten att få andas ut en stund <3
Sen blev natten en mardröm i vanlig ordning men det fina är att det ibland krävs så lite för att få in sitt mindset på allt som är bra och härligt i livet, istället för att hänga upp sig på de tuffare delarna i livet Jag kan erkänna att jag varit inne i en riktigt dålig spiral på senaste men nu känner jag hur det börjar ljusna. Nu väljer jag att omfamna livet och se det från den ljusa sidan. Jag väljer att se med nya ögon på allt som känts jobbigt och framförallt så väljer jag glädje.
Låt oss försöka fira julen och det nya året bekymmersfritt och med ett leende på läpparna, oavsett hur knasigt allt i livet varit innan. Kramis!
Kämpa på med sömnen! Har haft en liten nattmarodör mellan 4 mån-11 månader med allt från 5-15 uppvak per natt. Från ingenstans vände det och nu är det oftast bara något kortare uppvak vid 23 (typ precis innan jag lägger mig) och lite morgonamning vid 6-7 och sen upp vid 8-9. Ville bara skicka lite hopp att det kan ändra sig fort! Obs också väldigt medveten om att det kan bli kaos igen hehe… Kram
Jag älskar att experimentera med recept och det mesta inom hälsa. Jag är ju ändå utnämnd till kontorets wellnesscoach på FORNI - min drömtitel! I april 2020 blev jag mamma till världens goaste lilla tjej och försöker nu hitta balans mellan intressen och mammalivet.
Haft dåligt samvete att jag inte skrivit på ett tag. Förra veckan var hektisk, minst sagt. Varje ledig stund har jag jobbat och sedan försökt balansera det med att umgås med vänner och familjen, för att inte bli helt tömd på energi. Försökt känna in vad jag behövt för att må bra, viktigt att komma ihåg hur stor del det sociala spelar in på ens välmående.
Så jag har känt mig ganska stressad. Ingen press utifrån dock, utan det är hundra procent jag själv som skapar känslor av stress. Ni vet hur det är, när man har för mycket på sitt bord, så man glömmer bort att ta ett djupt andetag, prioritera och planera. Jag hamnar ofta väldigt mycket uppe i huvudet då och har svårt att vara närvarande.
Jag har upptäckt att det blir svårare och svårare att få till jobb på dagarna för Stella kräver så otroligt mycket mer uppmärksamhet nu, och den vill jag ju ge henne. Samtidigt så älskar jag mitt jobb och tycker att precis allt jag får göra är det roligaste jag kan tänka mig, och det är just därför jag blir stressad. Jag vill så gärna jobba, jag har massor av kreativa idéer som jag inte får utlopp för eller hinner, och när jag väl har tid att jobba är klockan ofta efter åtta på kvällen – då är jag helt slut från dagen och minns inga av mina briljanta idéer haha. Så då försvinner ju tyvärr det härliga med jobbet, för allt måste gå snabbt. Ni vet? Jag vill känna att jag kan göra allt med precision och kärlek, för jag älskar att få skapa.
Vi är i en situation hemma nu där Adam har börjat på en ny firma och har jobbat non stop, så vi är båda två helt slut. Han behöver en paus från jobbet och jag behöver en paus från att vara mamma = omöjlig situation, hehe. Efter nyår behöver vi hitta en ny lösning för att få hela ekvationen att gå ihop iallafall, för jag är inte villig att lägga varken blogg eller jobb åt sidan, det är för roligt helt enkelt. Men helt ärligt, jag ska inte klaga för alla har ju inte ett jobb som man älskar, och jag är otroligt lyckligt lottad som har både det OCH får vara mammaledig med världens finaste bebis.
Jaja! Hur mår ni då? Ser ni fram emot jul, ledighet, mängder av julgodis och glögg? Jag lovar att ni ska få minst två goda recept den här veckan och dessutom kommer det två recept på juldesserter på magasinet imorgon. Men så länge kommer ett matigt recept som jag tror ni kommer gilla från min insta. Puss!
Ett uttryck som följer efter mig vart jag än går, är att ”man ska vara snäll mot sig själv”.
Men hur är man det, egentligen? Det är ju en hårfin gräns mellan att vara snäll mot sig själv och följa varenda frestelse och impuls, och att vara snäll mot sig själv långsiktigt, utan att gå miste om livets alla frestelser.
För att dra ett exempel: Om jag vaknar upp efter en natt med sömnbrist, väljer att plöja serier hela dagen, äta en massa skräpmat och isolera mig totalt pga trötthet. Är jag snäll mot mig själv då? Gör jag mig själv en tjänst? Även om jag tänker i stunden att det är det enda jag orkar. VS om jag vaknar upp i samma tillstånd och tvingar mig själv att följa varenda rutin jag har, ”för att jag måste” och krigar genom dagen av samma anledning.
I min värld är man inte snäll mot sig själv i något av alternativen. Vad tycker ni?
Själva meningen att vara snäll mot sig själv är så otroligt diffus eftersom det innebär att man behöver ha förmågan att känna in vad kroppen och själen behöver, snarare än att gå på impuls. Har man den förmågan att känna efter och scanna av kroppen, då tror jag att man kan vara snäll mot sig själv på riktigt, både här och nu men också långsiktigt. Det kan ju inte vara hälsosamt att varken pusha sig själv för lite eller för hårt – det måste finnas balans!
Och som med allt annat i livet så krävs det att man är konsekvent för att något ska bli en vana. Man kanske inte kan vara konsekvent med precis allt man skulle vilja, men man kan ta sig den korta stunden varje dag att känna in vad man behöver för att må bra. Kanske är det att fika i två omgångar den enda dagen och att springa milen en annan. Båda alternativen är hälsosamma så länge man gör det för att man känner att man behöver det, och kommer må bra av det.
En liten tankeställare inför jul (och alla andra dagar) <3
Hej finingar! Tänk att det är andra advent imorgon.. har ni fått någon julkänsla än? Jag lyssnar på julmusik varje dag nu men ändå har den inte riktigt infunnit sig. Tror att det är bristen av snö? Fast det har man ju nästan vant sig vid, vid det här laget. Kanske bristen av socialt umgänge? Haha! Så idag bakade jag pepparkaksbollar för att sätta fart på feelingen.
Har gjort en variant på dessa pepparkaksbollar förr men nu blev alltså 10 poäng! Och helt raw dessutom. Så verkligen ett julgodis man kan unna sig med gott samvete och utan att få den där sockerkicken i juldagarna så man blir helt ur balans.
2 msk kokosolja
2 msk raw kakao
1,5 msk lönnsirap
1 tsk MCT-olja
En skvätt vatten
Rivet skal från en apelsin
Gör såhär:
Börja med att köra mandel och kokos i en matberedare, mixa tills det blivit ett mjöl. Ha i resten av ingredienserna och mixa lite till. Ha eventuellt i mer vatten om smeten känns torr.
Rulla till bollar och ställ in i frysen. Gör toppingen sålänge.
Blanda alla ingredienser till toppingen i en skål. Blanda nogrannt. Riv apelsinskal.
Ta fram bollarna och doppa i/skeda på toppingen. Toppa med det rivna apelsinskalet och förvara i kylen!
*
Vill du ha fler recept till jul? Spana in detta julgodis jag gjorde för FORNI förra året!
Alltså, hur förvirrad har jag varit egentligen? I en hel dag tänkte jag att Stella skulle bli 8 månader nu, tills min mamma påminde mig om att jag har en 7 månaders bebis, haha! Jag antar att det är en hybrid av att jag är en förvirrad-mamma-som-gör-tusen-saker-samtidigt och sömnbristen de senaste fyra månaderna.
Hur om helst, nu är Stella SJU månader!
Mående och utveckling
I början av månaden släppte det här med att sitta själv, det tog typ två dagar från att det var på gång tills hon satt på egen hand. Lite vingligt till en början, hon trillade ganska lätt, men även det släppte rätt så snabbt. Nu kan hon nääästan ta sig upp själv från liggande till sittande och sitter verkligen stabilt.
Hon har inte riktigt börjat krypa, däremot trycker hon sig själv bakåt. Så runt kommer hon! Fast baklänges då, haha. Jag tror att det kommer släppa ganska snart. Hon har tagit sig upp på knäna och gungar sig fram och tillbaka – och tittar på mig lite som att ”kolla hur duktig jag är mami!” och jag smälter.
Babysittern har nu gjort sitt (den har gjort sån succé hos oss) och istället har vi börjat med lära-gå-stol. Eller bil snarare, Adam fick bestämma, hehe.. den är också väldigt rolig! Men samma sak här, hon kan bara ta sig bakåt.
Hon är fortfarande vääldigt vinglig MEN om man ställer henne mot ett föremål och håller i lite lätt runt hennes famn så kan hon stå själv i några sekunder. Och man kan till och med släppa henne lite snabbt! Ja, livet med en 7 månaders bebis är rätt härligt faktiskt men oj vilken skillnad från i början – nu jäklar måste man vara med och underhålla non stop.
Hon börjar närma sig 10 kg och är 74 cm lång!
ÄLSKAR den här bilden haha, coola tjejen!Hur gulligt med bebisar som ser sig själva i spegeln? Lära-gå-bilen finns förövrigt HÄR för er som frågat.
Mat
Den här månaden har vi börjat ge mer mat och jag är 100 % redo att lägga ner amningen. Hade jag kunnat sluta över en dag hade jag nog gjort det men hon är otroligt tuttig, därför räknar jag med att det kommer ta ett par månader. Vi har försökt introducera många fler mål per dag, vilket har resulterat i en känsligare mage. Många kvällar har hon vaknat och haft ont och jag antar att det beror på omställningen i hennes lilla kropp.
Men mat gillar hon! Favoriten klämmis med smak av avokado och äpple, mosad potatis och ägg.
Jag brukar värma upp lite kokosolja i en kastrull på medelvärme, kläcka i ett ägg och vispa om, blanda ner lite havremjölk och mixade pumpafrön. Hon älskar det! Gröten hatar hon nu tyvärr..
Sömn
Vet faktiskt inte vad jag ska skriva. Sömnen är som den har varit i flera månader nu. Jag börjar vänja mig vid uppvak varje timme och försöker blicka framåt tills den dagen då vi får någorlunda normala nätter igen.
På dagarna sover hon nästan alltid 30 minuter x 3 (ibland två). Så väldigt korta naps, oftast med tre timmars mellanrum. Vi vaknar allt från klockan sju till nio beroende på hur natten varit och nattar ungefär samma, mellan 18.30-20.
Kämpa på med sömnen! Har haft en liten nattmarodör mellan 4 mån-11 månader med allt från 5-15 uppvak per natt. Från ingenstans vände det och nu är det oftast bara något kortare uppvak vid 23 (typ precis innan jag lägger mig) och lite morgonamning vid 6-7 och sen upp vid 8-9. Ville bara skicka lite hopp att det kan ändra sig fort! Obs också väldigt medveten om att det kan bli kaos igen hehe… Kram