Tänk att vi för första gången har firat jul med en liten 8 månaders bebis! Och att HON fått fira sin första jul, bara det liksom.

December har varit en intensiv månad både privat och med jobb, så när jag blickar tillbaka så skär det lite i mitt hjärta att jag inte varit mer närvarande. Framförallt för att hon har utvecklats så mycket och jag vill inte gå miste om ett enda steg. Jag vill minnas den här tiden som våran tid, hennes och min. För hon är det viktigaste i livet.

Så jag är otroligt glad att livet känns lugnare nu, jag känner mig mer harmonisk och kan lägga mycket mer energi på att underhålla Stella – och det behöver hon.

Utveckling

Från ingenstans så insåg jag hur livet med bebis är på riktigt, och det stavas krävande. Kanske har jag levt kvar i spädis-bubblan när man inte behöver underhålla så mycket, lite för länge. för som en blixt från en bar himmel känns det som att våra lek-och bustimmar gick från typ två, till en heldag.

Men detta betyder ju också att hon utvecklas och det är ju så fint (!!) och spännande att följa. Nu har hon lärt sig krypa, hon susar fram i sin lära-gå-stol och vill alltid vara med och bli underhållen. Vid få tillfällen sitter hon och leker själv, oftast med något helt random föremål – som en tandborste, ballongvisp eller en julkula. Då tänker jag att hon kommer bli typ forskare eller något, men andra sekunden så inser jag att hennes tålamod är lika kasst som både mitt och hennes pappa, och då tänker jag om haha!

Vi vägde henne häromdagen och nu ligger hon på 9,5 kg och mäter 73 cm över marken.

Mat

Stella får ungefär fyra mål mat per dag. En vanlig dag är det smoothie eller äggröra på morgonen, en del av min lunch som jag mosar eller någon burkmat och samma på kvällen, plus någon klämmis där i mellan.

Jag ammar henne på nätterna fortfarande och även någon gång per dag, nästan alltid i anslutning till att hon ska sova. Dock verkar det mest vara tryggheten som hon vill åt, för hon äter inte särskilt mycket. Jag har försökt så många kvällar den här månaden att försöka introducera välling men det går sådär.. har ni några tips? Hade ju varit magiskt om det gick att få i henne en flaska! Så att jag kan fasa ut amningen.

Sömn

Ja den här månaden har det faktiskt blivit mycket bättre med sömnen, även om det faller tillbaka i gamla spår många gånger också. Så även om nätterna fortfarande är kassa till och från, så är jag så otroligt glad över att dagspassen har förbättrats avsevärt. För bara någon månad sedan var jag tvungen att vagga henne till sömns ungefär tre gånger per dag, och det kunde lätt ta en halvtimme – för att hon sedan sov ungefär samma tid. Men nu(!) äntligen, så kan jag oftast söva henne om jag lägger ner henne i sängen och ligger ansikte mot ansikte, på typ tio minuter. Magi. Och det bästa är att hon börjat sova längre pass, typ 1-2 timmar två gånger per dag.

Så vad har jag ändrat kanske ni undrar? Det enda är egentligen att jag struntar i alla klockslag och förslag på när bebisar ”ska” sova och lyssnar enbart till hennes signaler. Och när hon närmar sig bristningsgräsen av trötthet så lägger jag henne, istället för att ”börja i god tid” som jag gjorde innan. Hade nämligen fått för mig att hon absolut inte fick bli övertrött, men nu märker jag att det snarare är en bra sak i vårt fall.

*

Läs 7-månaders uppdateringen HÄR!

Alltså, hur förvirrad har jag varit egentligen? I en hel dag tänkte jag att Stella skulle bli 8 månader nu, tills min mamma påminde mig om att jag har en 7 månaders bebis, haha! Jag antar att det är en hybrid av att jag är en förvirrad-mamma-som-gör-tusen-saker-samtidigt och sömnbristen de senaste fyra månaderna.

Hur om helst, nu är Stella SJU månader!

Mående och utveckling

I början av månaden släppte det här med att sitta själv, det tog typ två dagar från att det var på gång tills hon satt på egen hand. Lite vingligt till en början, hon trillade ganska lätt, men även det släppte rätt så snabbt. Nu kan hon nääästan ta sig upp själv från liggande till sittande och sitter verkligen stabilt.

Hon har inte riktigt börjat krypa, däremot trycker hon sig själv bakåt. Så runt kommer hon! Fast baklänges då, haha. Jag tror att det kommer släppa ganska snart. Hon har tagit sig upp på knäna och gungar sig fram och tillbaka – och tittar på mig lite som att ”kolla hur duktig jag är mami!” och jag smälter.

Babysittern har nu gjort sitt (den har gjort sån succé hos oss) och istället har vi börjat med lära-gå-stol. Eller bil snarare, Adam fick bestämma, hehe.. den är också väldigt rolig! Men samma sak här, hon kan bara ta sig bakåt.

Hon är fortfarande vääldigt vinglig MEN om man ställer henne mot ett föremål och håller i lite lätt runt hennes famn så kan hon stå själv i några sekunder. Och man kan till och med släppa henne lite snabbt! Ja, livet med en 7 månaders bebis är rätt härligt faktiskt men oj vilken skillnad från i början – nu jäklar måste man vara med och underhålla non stop.

Hon börjar närma sig 10 kg och är 74 cm lång!

Mat

Den här månaden har vi börjat ge mer mat och jag är 100 % redo att lägga ner amningen. Hade jag kunnat sluta över en dag hade jag nog gjort det men hon är otroligt tuttig, därför räknar jag med att det kommer ta ett par månader. Vi har försökt introducera många fler mål per dag, vilket har resulterat i en känsligare mage. Många kvällar har hon vaknat och haft ont och jag antar att det beror på omställningen i hennes lilla kropp.

Men mat gillar hon! Favoriten klämmis med smak av avokado och äpple, mosad potatis och ägg.

Jag brukar värma upp lite kokosolja i en kastrull på medelvärme, kläcka i ett ägg och vispa om, blanda ner lite havremjölk och mixade pumpafrön. Hon älskar det! Gröten hatar hon nu tyvärr..

Sömn

Vet faktiskt inte vad jag ska skriva. Sömnen är som den har varit i flera månader nu. Jag börjar vänja mig vid uppvak varje timme och försöker blicka framåt tills den dagen då vi får någorlunda normala nätter igen.

På dagarna sover hon nästan alltid 30 minuter x 3 (ibland två). Så väldigt korta naps, oftast med tre timmars mellanrum. Vi vaknar allt från klockan sju till nio beroende på hur natten varit och nattar ungefär samma, mellan 18.30-20.

*

Här kan ni läsa 6-månaders uppdateringen.

Hej fina, mår ni bra? Jag har det som alltid katastrof men sömnen men på något sätt känner jag mig ändå lycklig ända in i själen. Imorse var jag så trött att jag tog fram bakplåtspapper när jag skulle sätta i kaffefilter i bryggaren. Det är ändå en rörelse jag gör varje dag, haha! På tal om trötthet som mamma så har jag fått några frågor på instagram om vad jag har för lifehacks när det kommer till sömnbrist.

Min första tanke var INGA? Men när jag väl tänkte på det så insåg jag att jag har flera.

Och jag kommer inte säga ”sov när din bebis sover för att få energi” för själv får jag aldrig någonsin till det. Vem kan sova på beställning och somna på ett par minuter mitt på dagen? Inte jag iallafall.

Så, låt mig punkta upp mina lifehacks för att underlätta sömnbrist!

1. Andas. Ja, ni läste rätt! Hur mycket tänker man på andningen när man roddar bebis? Inte mycket va.. Jag har ju gjort en del artiklar på ämnet meditation nu och allt jag läst pekar mot samma sak: andas du rätt så ger det en återhämtande effekt på kroppen som är väldigt lik den vi får när vi sover. Ha andningen i bakhuvudet under dagen och känn in djupa andetag från näsborrarna, ner i lungorna och magen, och andas saaaakta ut igen.

2. Känn in kroppen. Inte medan du ligger kvar i sängen, utan när du har gått upp. Känner jag in kroppen när jag ligger nyvaken och plågas av sömnbrist så är det tack och hej. Istället går jag upp, rullar ut yogamattan, sätter på kaffe och tar några djupa andetag. Där och då försöker jag känna in vad jag behöver just den dagen. Vissa saker blir såklart svårare än andra men ofta hittar jag luckor då jag kan få utlopp för mina behov samtidigt som jag ser efter Stellas.

3. Promenera. Jag antar att många av er mammor redan är ute och går med vagnen non stop? Lifehacket är dock att göra det när man egentligen inte orkar. När man är så trött att man bara vill dra täcket över huvudet. Det är oftast då jag får ut mest av promenader och kan suga åt mig den friska luften som aldrig förr, för att samla energi.

4. Ha snacks i kylen/frysen. Och då menar jag hälsosamma snacks! Tex raw choklad, dadelbollar och liknande. Jag har ett sockersug av rang nu vid sömnbrist och allt, men skulle jag äta äckligt onyttiga sötsaker varje dag så vet jag att jag bara mår sämre. Då är detta min räddning! Sötsuget stillas och samtidigt vet jag att innehållet gynnar min kropp och hälsa. Win win.

5. Göra mig i ordning – fast jag inte har något planerat. Finns det något deppigare än att vara hemma med bebis och befinna sig i en pandemi? Typ inte. Därför tar jag några dagar i veckan då jag fixar håret och sminkar mig bara för känslan skull! För de allra flesta dagar går jag runt i pyjamas med flottigt hår och känner mig nergången, men gör jag mig ordning så både ser och känner jag mig piggare!

6. Drick mycket kaffe. Seriöst, unna er det bara. Men sprid ut kopparna, då mår kroppen bäst. Min första kopp blir en kombo av mindfulness och energiboost, försöker liksom njuta av varenda sipp innan dagen drar med mig och allt går på repeat igen.

Hoppas ni får användning av några lifehacks och kan härda ut er sömnbrist <3

Har ni tittat på amningsrummet på SVT? Jag har börjat kika några avsnitt och tycker att den är lite seg egentligen men ändå har jag fastnat. Det är någonting med serier som skildrar verkligheten på ett så utelämnande och kraftfullt sätt som denna gör. Jag kan känna deras känslor så starkt och att få ett kvitto på att man inte är den enda mamman som känner sig misslyckad ibland känns tryggt.

Det känns som att vi har levt i en bubbla där allt ska andas perfektion så länge nu så att allt som blir äkta, skapar igenkänning och visar verkligheten får oss att andas ut igen. Släppa lite på garden och vara snällare mot oss själva. Stressen av att alla andra verkar älska varje stund av livet har sakta men säkert fasats bort. Vi kan vara trygga i att livet inte alltid måste vara magiskt varje stund.

Jag kan till exempel säga att jag älskar Stella med varje cell i min kropp och skulle göra allt för henne. Jag skulle dö för henne. Men jag kan också säga att jag älskar när hon somnar. Jag håller tummarna varje dag att sovstunderna ska vara jättelånga, så jag kan göra saker för mig. Ändå går jag in till henne där hon ligger nerbäddad mellan kaniner och snuttisar, med armarna rakt över huvudet och nappen halvt utanför munnen, och måste hejda mig för att inte väcka henne. Bara för att jag saknar henne när hon sover.

Jag kan säga att de dagar och nätter då hon bara gnäller och gråter så bubblar det över av trötthet och irritation inom mig så att jag blir rädd för mig själv. I den stunden glömmer jag bort att hon är ledsen för att något är fel. Jag känner bara utmattningen som sköljer över mig samtidigt som jag gör allt i min kraft för att lugna och trösta.

Jag kan säga att jag längtar efter att Adam ska komma hem från jobbet bara så jag ska kunna andas en stund. Inte behöva tänka på någon annan än mig själv i fem minuter. Ändå är jag snabb på att ta över stafettpinnen så fort hon gnäller lite. För jag kan ju henne bäst! Och samtidigt som det är så häftigt att säga det så måste jag lära mig att släppa taget lite. Landa i att mitt sätt kanske inte behöver vara det bästa för henne och om någon gör annorlunda, vad gör det, egentligen?

Det är en hårfin gräns av att vilja vara med henne varje vaken stund på dygnet samtidigt som jag vill vara för mig själv. Att bli förälder är fan inte lätt. Men det blir lite lättare när man vet att man inte är ensam i alla tuffa känslor. Eller i alla fina känslor för den delen.

Heja alla mammor <3