Mammalivet

Livet med en 11 månaders bebis

30 mars, 22:16 / Bebis
0 KOMMENTARER

I söndags var det dags att välkomna Stellas 11-månaders dag, det ger oss förstås exakt EN månad kvar tills hon blir ett år och tills hon officiellt ett barn istället för bebis. SJUKT!

Mående och utveckling

Det tveklöst roligaste med denna månad var förstås att hon tog sina första steg. Den stunden kvalar in på en av de bästa med henne so far, för mitt hjärta bubblade över av kärlek när hon sneglade på mig bakom sin kalufs samtidigt som hon försiktigt trevande fram. Kanske det gulligaste jag sett?

Sen kom ju incidenten med foten och med den omplåstrad och lindad blev det ju svårt att gå, såklart. Men så fort vi tog bort de större förbanden så började hon knata på igen och nu går det riktigt snabbt här hemma. Försöker med sneakers så att vi kan testa lite ute men dom gillar hon inte – vad har ni för tips, vilka skor ska man ha på en liten som nyss lärt sig gå? <3

Mat

Jag trodde det skulle bli så enkelt med mat med ack så fel jag hade. Mat (och sömn) är definitivt våra jobbigaste områden med denna 11 månaders bebis. Frukost och mellanmål är inga problem men när det kommer till lunch/middag så försöker jag med rotfrukter skurna som stavar, pasta, ris och kyckling i såser och allt möjligt men hon haaaatar min mat hahah. Så slutar nästan alltid med burkmat eller bananpannkakor. Nu framöver ska jag testa lite nya saker som ni tipsat om men ibland finns liksom inte orken att ens ge sig på något nytt?

Hon ammar fortfarande innan varje nap och en miljard gånger under natten och jag.kämpar.på.febrilt. Försöker acceptera tanken att hon får amma länge men det som skaver är att jag tror att detta är vad som förstör vår sömn. Och ju längre hon måste amma på natten, desto längre tills jag någonsin kan få sova ostört, typ på hotell, en hel natt… kämpa.

Sömn

Som alltid går sömnen upp och ner men jag tycker att vi har hittat en grymt bra nattningsrutin den här månaden, som gör att nattningen liksom inte tar så lång tid längre. Och DET är ju faktiskt inte fy skam. Däremot är hon som en klocka som på minuten efter en timme sedan hon somnat, vaknar igen. Och så är det genom hela natten. Låt mig ge er ett exempel på en hemsk natt:

Hon hade en period då hon körde ca 06-18, ganska exakt så under två veckors tid. Nu är det snarare. 07.30-19.30 sedan någon vecka tillbaka så det ändras liksom lite hela tiden. Nu sover hon bara en stund på förmiddagen (ca 1,5 timme) för att sedan hålla ut ända till läggning för natten. Om jag har tur sover hon en liten stund på eftermiddagen och då är jag inte sen på att ta en blund jag också. Ja ni förstår ju att jag behöver en break haha.

*

Läs 10 månaders uppdateringen HÄR.

15 gillar 0 KOMMENTARER

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

FORNIS WELLNESS COACH

Jag älskar att experimentera med recept och det mesta inom hälsa. Jag är ju ändå utnämnd till kontorets wellnesscoach på FORNI - min drömtitel! I april 2020 blev jag mamma till världens goaste lilla tjej och försöker nu hitta balans mellan intressen och mammalivet.

Barnakuten och värsta tänkbara samvete

22 mars, 14:19 / Bebis
2 KOMMENTARER

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja när jag skriver det här för jag skäms så mycket. Men jag tänker att det är därför jag måste dela med mig. Det gör ont i mig att tänka tillbaka men jag känner ändå att jag måste få utlopp för det som hände i ord.

Det var runt lunchtid igår som Stella vaknade från sin nap och var på strålande humör. Jag höll på att greja med mobilen (håller på att sälja våra soffor på blocket och skrev med några potentiella köpare) och Stella härjade runt i vardagsrummet som hon alltid gör. Klättrar längs soffan, pillar på fjärkontrollen och jagar vår katt. Plötsligt hör jag en smäll, hon tittar på mig och brister ut i gråt. Först trodde jag att hon bara blev rädd av smällen. Jag springer fram och ser att högtalaren ligger på golvet och lyfter upp Stella för att lugna. Men så inser jag att jag får blod på mig. Då har högtalaren landat rakt på hennes stortå och nageln har gått mitt itu. En fruktansvärd syn och en vad-fan-ska-jag-göra nu panik kickade in medan jag försökte stoppa blodet.

Stella hade såklart så ont och var såå ledsen. Jag vaggade, försökte trösta och torka blod som vid det här laget var överallt. Efter vad som kändes som en evighet fick jag på ett plåster runtom och Adam gasade hem från jobbet så vi kunde åka till barnakuten.

Hon blev så bra omhändertagen där och det gjorde mig så lugn, även om det var kaos i mitt huvud. Shit vad man anklagar sig själv grovt när något sånt här händer. Har aldrig någonsin varit så besviken på mig själv. I mitt huvud var det som att varenda människa där tittade på mig och tänkte ”men snälla, hur dum får man va?” även om alla var där med skadade/sjuka barn. Usch, hela stämningen gjorde mig bara gråtig och helt ur gängorna.

Hon behövde inte sy och har nu en lindad fot med massa vadd och tejp för att stabilisera upp stortån så hon inte ska kunna vicka på den. Och när hon precis tagit sina första små steg liksom! Hon är dock lika glad och busig som alltid och kämpar på med stegen även fast det är lite halare nu. Vilken liten kämpe<3

Inget fel på aptiten eller energin efteråt. Lilla älsklilngen!!!
21 gillar 2 KOMMENTARER

  1. Jag är ingen förälder men du verkar vara världens bästa mamma 🙂 Hoppas Stella mår 100% snart. Kram

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Det bästa med att bli mamma

14 mars, 12:26 / Blogg
1 KOMMENTAR

Åh, jag var så hoppfull angående Stellas sömn sist jag skrev. Det är jag väl på sätt och vis fortfarande, men det mesta hoppet har dött ut efter den här veckan, haha. Inte världens bästa vecka energimässigt med andra ord men jag ska inte hänga upp mig på det idag.

Häromdagen när jag låg i sängen och var så trött så jag höll på att gå sönder så försökte jag skifta mitt fokus och började tänka på allt det fina som kommit med föräldraskapet. Jag tycker att det är viktigt att också belysa allt det bästa med att bli mamma – allt det härliga, roliga och varma – särkilt i tuffa perioder när ens fokus lätt hamnar på det motsatta.

Så här kommer en lista på allt det bästa med att bli mamma. Dels för att påminna mig själv och dels för alla er som funderar på att ta det steget någon gång eller precis som jag är i en tuff period med bebis just nu.

– Att vara med från det första andetaget och sedan bli en liten minimänniskas största trygghet i livet ger mig en känsla av rus och kärlek i varje liten cell i min kropp.

– Att sen få vara den personen som kan påverka hela denna lilla människas liv är (såklart) ett enormt ansvar men också så jäkla häftigt.

– Varje litet steg i utvecklingen får mig att spricka av stolthet. Jag minns tydligt när hon lyckades sätta nappen i munnen (åt rätt håll) själv och när hon kröp för första gången. Den känslan övervinner allt det tuffa på en sekund.

– När Stella säger ”mamamamamama” och kryper i rasande takt mot mig för att sedan ställa sig upp och lyfta upp armarna mot mig. När jag bär upp henne lägger hon armarna om min hals eller vilar huvudet mot mitt bröst. Kärleksrus deluxe.

– Att få tillbaka det busiga i mig. Springa runt och flamsa, dansa och sjunga hemma precis som när man själv var barn och lekte som att det inte fanns någon morgondagen.

– Jag älskar att fokuset skiftar naturligt. Man hör alla prata om det, att man prioriterar saker på nya sätt, och så är det verkligen. Inte bara det att man sätter sitt barn före allt annat utan att många av de onödiga tankar som fyllt upp huvudet tidigare börjar försvinna stegvis.

– Jag har en annan uppskattning för tid. När jag väl får tid för mig själv så tar jag (oftast) till vara på den maximalt för att jag vet att tiden är knapp. Oavsett om det gäller jobb, återhämtning eller vad det nu kan vara som man behöver i stunden. Frågar mig ofta vad jag gjorde med all tid innan bebis? Jag älskar att känna att tiden är värdefull.

– Det finns alltid någonting att se fram emot. Dels i utvecklingen hos sitt barn men också allt man ser fram emot att göra tillsammans – resor, utflykter, en tur till lekparken osv. Både smått och stort!

– Den villkorslösa kärleken. Jag kan bli så irriterad på Stella så jag blir galen när hon till exempel vägrar sova fast hon är dödstrött. Men så tittar hon på mig och levererar sitt busigaste, finaste leende och hela jag blir varm av kärlek. Förstå att känna så resten av livet, oavsett vad som händer?

Det finns säkert en miljon saker mer som jag inte kommer på i stunden. För det är verkligen magiskt på alla sätt och vis även fast det stundtals är fruktansvärt påfrestande. Men väger det fina över? Alla dagar i veckan.

Vad är det bästa ni vet med att vara mamma/förälder? <3

xx

Här har jag skrivit mer på temat mammaliv.

11 gillar 1 KOMMENTAR

  1. Åh! Jag behövde verkligen läsa detta idag. Har en liten tremånaders hemma och för första gången sen hon kom längtar jag till ett dygn för mig själv. Dock vill jag ju heller inte vara utan henne så länge, haha. Så blandade känslor att bli och vara förälder. Älskade små liv <3

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Livet med en 10-månaders bebis

3 mars, 21:16 / Bebis
0 KOMMENTARER

Hej bästa! Hur mår ni? Vi har haft en period med väldigt lite sömn, tror att jag har snittat ca 3-4 timmar per natt i ett par dagar nu. Annars mår jag fint! Fick sova en lång powernap med Stella idag som verkligen gjorde susen.

Men hallå, i söndags blev den lilla galningen tio månader! Så nära året nu vilket inte känns helt klokt? Dessutom känns första steget inte alls långt borta. Något som däremot känns väääldigt långt borta är slutet på amningen haha.

Mående och utveckling

Förra månaden berättade jag att hon lärt sig ställa sig upp mot saker och det gör hon varje chans hon får nu. Och släpper taget gör hon också, precis hela tiden. Hon står säkert ett par minuter innan hon böjer på knäna lite mjukt och sätter sig ner. Mäkta stolt blir man ju. Nu ser jag framför mig hur jag snörar på henne sneakers och vi går ut och strosar tillsammans. Hur mysigt??

Hon har lärt sig lite roliga saker också. Hennes farmor lärde henne att säga ”tack tack” när hon lägger något i handen på en. Eller ja, hon pratar ju inte. Men när hon håller i något så säger jag: får mamma den? Tack tack! Så håller jag fram händerna och hon lägger saken i dom. Sedan tittar hon på mig och skrattar och tar tillbaka den haha.

Mat

Månadens bästa maträtt har varit bananpannkakor. Det kan hon nämligen plocka med själv och de är så pass mjuka att jag inte är orolig för att hon ska sätta i halsen. Gröt funkar fortfarande fint till frukost men nästan allt annat är så svårt att få henne att äta. Mest på grund av envishet tror jag. Ja, förutom bröstmjölk då. Den surplar hon fortfarande i sig som om det inte finns någon morgondag och nekar man tutte (trots att hon är mätt) så är det på gränsen till tredje världskriget.

10 månaders bebis
Två bilder från en plåtning med Pureness som vi gjorde i feburari!

Sömn

Sömnen varierar fortfarande, det som står fast är dock uppvaken en gång i timmen. Vi är inne på sjätte månaden av sömntortyr nu så jag har lite gett upp hoppet på att någonsin få sova igen. Eftersom jag ammar finns ingen chans att få en natt här och där heller utan får väl helt enkelt hålla ut tills dagen hon tröttnar på att amma/mirakulöst börjar sova.

Dagarna har iallafall stabiliserats och hon får nog in 2-3 timmar allt som allt, ofta utspritt på två tupplurer. Ibland mindre, ibland mer.

*

Läs 9 månaders uppdateringen HÄR!

15 gillar 0 KOMMENTARER

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hur fan tar man sig igenom småbarnsåren levande?

17 februari, 20:59 / Bebis
1 KOMMENTAR

Tre kvällar i rad har jag gått in här och försökt påbörja någon form av inlägg och några minuter därpå blivit avbruten. Jag hoppas att det inte händer idag. Mammaledigheten känns rätt kämpig just nu, men samtidigt ändå väldigt härlig. Det är lite som att åka berg- och dal bana en hel dag på Gröna Lund: det går upp, ner, upp och ner, gång på gång på gång. Ena stunden känns allt magiskt och den andra bryter jag ihop.

Jag känner mig väldigt inspirerad till att vara glad, känna tacksamhet och tänka positivt – samtidigt som jag många stunder bara vill slå igen ytterdörren och gå rakt ut. Men det går ju inte. Kanske är det just bristen på frihet som gör det så tufft. Att inte kunna välja och följa magkänslan lika ofta som man är van vid. Å andra sidan kommer ju det livet aldrig tillbaka. Nu är jag mamma. På heltid. Livet ut. Jag måste sluta blicka tillbaka men också lägga ner alla tankar på framtiden. Jag måste försöka, med varje cell i min kropp, att vara här och nu. Acceptera att det inte alltid blir som jag tänkt mig. Lära mig att känna harmoni och närvaro.

Men det måste ändå få vara okej att vilja dra täcket över huvudet och ge upp när det är som jobbigast också. Det måste få vara okej att känna, oavsett vad man känner. Inte trycka undan känslorna. Bara man orkar resa sig upp och försöka igen.

Det var som mamma sa imorse när jag behövde lite extra styrka: du är positiv, du kämpar, du är grym – men småbarnsåren är tuffa. Så är det bara.

Ja, det kan man lugnt säga. Men fy helvete vad härliga dom är också.

Idag fick Stella följa med på en plåtning med Pureness som jag ju är ambassadör för. Efter att ha bekantat sig lite med tjejerna var hon on top of the world och skulle hålla låda resten av dagen. När hon fick hänga med in i yogastudion, som var helt tom och med glasväggar runt om, så levde hon sitt bästa liv. Kröp fram och tillbaka i rasande fart, tog sig upp mot speglarna och snackade med sig själv samtidigt som hon skrattade och vevade med armarna. Då tänkte jag bara herregud. Jag har skapat den mest perfekta lilla människan i universum.

xx

16 gillar 1 KOMMENTAR

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

se mer