Frihet och avund

Hej bästa bloggisar

Det är lördag kväll och klockan närmar sig 23.00, en tid då jag vanligtvis ligger utslagen bredvid Stella sedan länge. Inte idag! Nyss när jag svepte fram på min VOI i den ljusa sommarkvällen efter kvällens tjejhäng, så kände jag en sådan enorm frihetskänsla svepa över mig. En frihet över att vara i min egen kropp, inte ha några andra än mina egna behov att se efter och inga som helst måsten som väntar. Det är alldeles för sällan jag känner så.

Idag fick jag frågan vad den största utmaningen som förälder har varit och svaret var helt uppenbart: bristen på just frihet.

Efter att ha varit mammaledig i ett års tid och, helt ärligt, katastrofalt dålig på att boka in tid för mig själv, är det som att någonting skriker inuti mig. Det är ett skrik efter kravlös tid. Vid i princip varje tillfälle då jag bokar in tid för mig, så gäller den tiden oftast något slags jobb eller på sin höjd en timmes yoga. Helst mitt på dagen, så jag inte missar nattningen. Det är ju bara jag som klarar av att utföra den. Och som jag kritiserat Adam för att ”han inte kan natta Stella” – men jag är ju också expert på att sticka in huvudet efter två minuter för att jag vet att jag gör det bättre och snabbare, och framförallt utan skrik. Inte optimal insats av mig, med andra ord.

Längtan efter egentid är så stark i mig varje, varje dag men att faktiskt se till att få den är jag inte särskilt bra på. Jag tittar på andra mammor som lämnar bort sina barn för att gå ut och ta ett glas, fika eller bara umgås och jag känner sådan avundsjuka. Dels för att det verkar så lätt, men också för att jag känner sådan brist på det planet i livet. Vår livssituation med jobb och barnvakts möjligheter är allt från optimal, men min insats är också svag. Varför? Jag vet inte. Kanske för att jag har svårt att be om hjälp. Be om tid. Eller för att jag blivit så bekväm i våra rutiner så att bryta dem nästan känns svårare.

Det enda jag verkligen vet är känslan av frihet är ett grundläggande behov för att jag ska vara balans och en lycklig människa. Det spelar ingen roll hur mycket jag gör för min hälsa om jag inte tillgodoser det. Jag mår inte bra av att känna att ”jag måste ta tillvara på varje sekund jag har själv”. Herregud, man måste ju bara få VARA ibland! Utan stressen att behöva maxa tiden, utan måsten att bocka av.

Så nu är det jag som sätter mig first thing imorgon (det är ändå verkligen läggdags nu haha) och planerar in tid som får mig att känna mig fri. Även om det är sällan och långt fram i tiden. Det ska bara göras.

xx

Hon gör mig lyckligast i världen men det minimerar aldrig behovet av tid för mig själv<3

  1. Oj vad otippat att du är gravid igen, eftersom som du jagat efter en del egentid. Nu blir det nog inte lättare 🙂

  2. Så skönt att någon mer känner likadant. Jag har en treårig son och även om jag älskar att vara med honom så känner jag ofta ett behov att att bara få vara ensam, även om det bara är för en timme, och inte ha ansvar för någon annan än mig själv.

    Jag och min sambo bestämde precis att vi ska ge varandra varsitt ”egendygn” på semestern. Ser så mycket fram emot att få vara själv och sova ut, yoga i lugn och ro och sedan bara ta dagen som den kommer utan att ta hänsyn till någon annan än mig själv 🙂

  3. Åh så jag känner igen mig i dina texter!! Så skönt att höra någon annan tänka samma. Är precis som du beskriver. Nybliven mamma och försöker hitta vägen fram just nu ❤️

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.