Tänk när man inte har barn, och ser hur andra skriver om hur många veckor deras bebis är. Det kändes alltid lite konstigt – varför pratar man veckor?? Men nu förstår jag. För det händer så otroligt mycket från en vecka till en annan, och fascinationen över ens bebis utveckling är något jag aldrig tidigare upplevt.
Nu är det redan tre månader sedan hon föddes och det är inte bara hon som utvecklats – min kropp har gått igenom stora förändringar.
Innan vi fick Stella var jag så nyfiken på hur kroppen skulle förändras, både under graviditeten och efter. Men kanske ändå mest efter, för hur sjukt är det inte att magen expanderar så mycket och sedan går tillbaka igen? (då ska vi inte ens tala om processen att kroppen faktiskt skapar en människa. Galet!)
En enorm frihetskänsla kom över mig nästan direkt, typ dagen efter förlossningen. Jag kände mig så lätt igen! Att vara gravid är ju lite som att springa ett marathon och plötsligt kommer man i mål, och allt bara släpper.
Sen har det hänt mycket vecka för vecka, men först nu börjar jag känna igen mig själv på riktigt – både i kroppen och sinnet. Jag har ju skrivit förut att jag inte riktigt tyckte om att vara gravid, så känslan nu när jag ”är tillbaka” är helt underbar. Nu är jag liksom peppad på att springa ett riktigt marathon! Jag har fått tillbaka min energi och någon slags gnista som jag saknade under graviditeten.
Men måste tillägga att även om jag inte älskade att vara gravid, så älskar jag att vara mamma.
Månad 1
Första veckan så blödde jag, ganska normalt tror jag, och hade rätt ont där nere. Det var tufft att gå några hundra meter första dagarna men för varje dag gick det lättare och det tog kanske ett par veckor innan jag orkade gå långa promenader och blödningen slutade.
I början kände jag en del smärta när jag tog i från bäckenet – typ när jag reste mig upp ur sängen. Adam fick hjälpa mig att trycka upp min rygg när jag skulle resa mig upp. Det satt i en vecka har jag för mig. Skörheten i bäckenet satt dock i ett tag och nu när jag rör mig mycket så kan jag fortfarande känna att det är ostabilt. Framförallt så känner jag att jag måste fortsätta stärka upp bäckenet med knipövningar hehe.
Precis efter förlossningen såg magen ut lite som när jag var gravid vid halvtid, fast liksom pösig haha. Sen såg jag skillnad på magen för varje dag första veckan. På morgnarna när jag kollade i spegeln hade dwt hänt mycket. Sen dess har den sakta men säkert gå tillbaka mer och mer, samma gäller svullnaden och vätskqn i kroppen. Det försvann helt någon gång precis efter att en månad hade gått.
Månad 2
Efter typ sex veckor kände jag att jag orkade med aktiviteter igen, typ långa yogapass. Ännu en magisk känsla. Men nu när jag var på efterkontroll hos barnmorskan så konstaterade hon att jag inte fått tillbaka bäckenmuskulaturen helt och måste vara noggrann med knipövningar för att få tillbaka den, innan jag kan börja springa osv. Tills dess går det bra att träna men inte sådant som belastar bäckenet.
För min del blev det fokus på långa barnvagnspromenader och yogan, för peppen på att styrketräna hade ännu inte infunnit sig riktigt och magmusklerna hade inte riktigt gått tillbaka förrän slutet av månaden.
Månad 3
Jag gick ju upp 19 kg under graviditeten, tror att det var väldigt mycket vätska och tappade muskler, men ändå en uppgång över genomsnittet. Nu har jag dock bara 2 kg kvar till min ”originalvikt”, så det har ju gått rätt snabbt. Inte för att jag egentligen är så fixerad vid vikt, utan snarare hur kroppen känns. Och det känns att jag måste träna upp mig igen. Ryggen och bålen behöver verkligen lite skjuts nu om jag ska palla bära min 7 kg bebis hehe.
Den här månaden började jag med mer frekventa yogapass hemma och har även kommit igång med styrketräning. Det känns sååå bra. Blir 30-45 minuters cirkelträning med fokus att få upp flåset och motivationen igen. Tror dock det blir enklare att få in kontinuerligt när semestern är över.
*
Hur som helst, man behöver ju inte bli kroppsfixerad men ville dela hur min upplevelse varit efteråt eftersom jag vet hur nyfiken jag var själv.
Har spelat in en hel del yogavideos på insta stories senaste veckorna, de finns i i höjdpunkten ”yoga” (klick!) om ni vill se mer <3
Vi började med rutiner när vår bebis var närmare fyra månader. Strax innan hon blev fyra månader började vi följa rulla vagns sovschema (tips!) och nattade samma tid varje kväll. Det gick såklart sådär i början men vi har hållt i och nu somnar hon nästan samma tid för natten varje kväll. Så värt att få egentid på kvällen! Och det verkar som de flesta bebisar älskar rutiner 🙂
Vår bebis är 11 veckor och har precis växt i storlek 62.
Vi brukar natta honom i spjälsängen och när han vaknar för mat så brukar jag lägga över honom i vår säng och så sover han vidare där. Vissa nätter lägger jag tillbaka honom i hans säng, ibland sover han hela natten mellan oss eller delar av.