Räknas semester som semester när man har två barn? Haha, det är knappt va. Även om vi är två vuxna på två barn så har dagarna aldrig gått så snabbt som nu. Och då är vi ändå i Småland och har flera hjälpande händer runtom oss om dagarna. Kan man ta semester från att vara mammaledig!? Jag skulle nog behöva det! Två dagar åtminstone. Inte för att jag behöver paus från mina barn, snarare för att jag behöver paus från att vara mamma. Få glömma allt ansvar som föräldraskapet kommer med för en stund och sänka axlarna ett par centimeter. Andas. Kunna följa varje impuls och inte fundera på timmar senare vad det var jag kom på att jag ville göra.

Dock måste jag säga att mina tjejer är himla gulliga just nu. Väldigt mycket jobb – men väldigt, väldigt gulliga. Det är en sån period som man säkert kommer tänka tillbaka på sen när trots, tandsprickning och annat utmanande är högst påtagligt.

Molly har nyss lärt sig att sitta själv och Stella pratar mer för varje dag som går. Jag har aldrig hört en 2-åring prata så mycket och bra som hon gör! Vi snackar alltså fem, sex och sju-ords meningar, hur sjukt är det? Blir mäkta stolt över henne! Men framförallt är det fruktansvärt roligt att prata med henne. Molly tycker också att hon är underhållande och både skrattar och viftar med armarna så fort hon är nära Stella och får lite uppmärksamhet av henne. Ser framför mig hur dom leker med varandra på riktigt inom en snar framtid och blir varm i hjärtat. Springer runt, busar, skrattar. Kan man önska sig något mer?

Hur tufft det än är till och från så är jag så, så, SÅ glad att det blev så tätt mellan dom. Skulle inte ändra på det för något i världen. När jag ser dom tillsammans vill jag ibland bara gråta för att hjärtat knappt rymmer all kärlek. Att bli mamma är verkligen något av det häftigaste man kan få uppleva. <3

Den här helgen blev startskottet för en ny era. Jag vet inte om det var överflödet av egentid, sommaren eller kombinationen av de båda som fick mig att känna mig nästintill berusad. Typ hög på lycka. Minns knappt sist jag kände så? Jag har nog varit ganska bitter den här våren nu när jag tänker efter. Livet har varit ett ekorrhjul av vaggande på barn, disk, städ, lekparkshäng och ögonlock som hinner stängas innan kl 21. Men nu! Nu är den nya tiden här. Tiden då jag kan lämna bort Molly och således få den högt efterlängtade egentiden.

Jag trodde nog att den tiden skulle komma senare. Jag kan inte minnas att jag kunde lämna Stella längre perioder vid sex månader, som Molly blir nu till veckan. Men å andra sidan tog Stella inte flaskan, vilket nu Molly gör till min stora glädje. Så i lördags lämnade jag hemmet i fem (!) timmar för första gången på evigheter för en kväll på stan med middag och x antal glas mousserande. Innan hemgång stod jag och blickade ut över Stockholms takåsar, lite lagom berusad med perfekt somrig house-musik i bakgrunden, och en bubblande känsla av att nu äntligen är jag inte bara mamma. Jag får vara en egen person, fri. Fy fan vad underbart. Det bästa av två världar.