Hej hjärtan!

Idag har vi landat i Småland för helgen och det känns väldigt härligt att få spendera lite tid här. Hittills har veckan varit sjukt bra och om jag ska vara ärlig så känns livet generellt 110 % just nu. Ingenting är väl egentligen annorlunda men någonting har skiftat i mitt mindset. Det känns som att det var något som kom smygande i samband med att mina järndepåer fylldes på igen för min energi är plötsligt på en helt ny nivå. Så otroligt onödigt att jag slarvade med järntabletterna i flera månader med andra ord, tänk att en så liten sak kunde sätta mitt välmående i botten.

På tal om järn och graviditet så var jag hos barnmorskan igår. Vi hade nämligen bokat en tid för uppföljning för att dels kolla järndepåerna men också för att mäta magen, som började pika på sin kurva när jag var där härom veckan. Igår var det väldigt tydligt att den fortsätter växa på i det spåret, så vi bokade en tid för tillväxtultraljud redan idag. Så imorse gled jag in på samma mottagning där jag gjorde RUL, lite lugnare och mer trygg i graviditeten än sist, samtidigt lite nojig över tillväxten. Det behövde jag dock inte vara. Genomsnittsvikten i vecka 30 är ungefär 1,5 kg och hon blev beräknad till ca 1,7 kg vilket ändå är helt normalt. Alltså blev det bara en mysig stund att få se henne igen där inne <3

Imorgon går vi in i vecka 31 (30+0) och 75 % av graviditeten är check! Det har verkligen varit någonting heeelt annat än första graviditeten denna gången Jag är mer i trygg i hela processen och lägger inte lika mycket tankeverksamhet åt vad som faktiskt pågår inuti mig. Allt får bara flyta på i sin takt och det som väntar sen får helt enkelt komma sen. Herregud, vi har inte ens ett namn än och det är typ två månader kvar haha. Men det känns väldigt bra att känna det lugnet och inte fundera så himla mycket på framtiden, istället bara försöka vara här och nu. Det är liksom sista tiden bara vi och även om jag längtar efter vår fjärde familjemedlem så gläds jag väldigt mycket åt vad som är: att kunna vara närvarande med Stella och ge henne all min uppmärksamhet och kärlek. Tänk att jag snart ska älska en till person lika mycket som henne? Hur kan hjärtat klara så mycket kärlek på en och samma gång undrar jag ibland.

Just nu när jag känner mig på en bra plats i livet så skulle jag säga att allt känns toppen! Men ska vi snacka lite gravidkrämpor så får följande summera (ni som vet, vet): orimlig smärta i blygdbenet, svårt att andas när jag ligger ner/sitter bakåtlutad , tyngdkänsla neråt typ 24/7 och även i rumpan haha (känns som den nuddar golvet snart), halsbränna, foglossning (mest när jag bär runt på S) och såklart – konstant kissnödig. MEN som sagt, livet är ändå bra.

Vilket för mig till följande: när vårt mindset är på rätt plats spelar det ingen roll vilka fysiska eller psykiska smärtor vi känner. Vi hamnar inte så lätt i den negativa spiralen – vi väljer att låta vårt ljus skina starkare än det mörka. Välj DIG alla dagar i veckan <3

Idag har exakt 50 % (!!) av graviditeten gått enligt Baby Journey appen, som jag använder för att hålla koll på vad som händer i både min kropp och bebis. Beräknad förlossning är 3:e december så det känns ju som en evighet bort mitt i sommaren, men oj vad det ändå går snabbt denna gången.

Just idag mår jag väldigt bra. Jag har tränat en del de senaste dagarna så jag känner mig stark och har så mycket energi – men framförallt har jag fått sova mer än vanligt. Det har varit lite knöligt med Stellas sömn igen på senaste så varje natt bara bjuder på 5-7 uppvak känns som rena rama drömmen. Inatt bjöd hon oss endast på TVÅ uppvak, så jag är typ i extas denna morgon.

Jag mår otroligt mycket bättre sedan jag började knapra järntabletter och ännu bättre sedan jag började ta dom varannan dag istället för varje. Järntabletterna är ju kända för att krångla med magen och det kan jag skriva under på om man säger så. Jag har haft foglossning from h**** senaste veckorna men även den börjar ge med sig och det är en sån sinnessjuk lättnad, för oj vad begränsad man känner sig utav det.

Annars då? Jag var på RUL förra veckan! Oj oj oj vilken lättnad det var att få se bebis i magen och få veta att allt såg bra ut. Det blev ju inget KUB för oss denna gången så det har känts så märkligt att inte veta vad som pågår där inne haha, men nu känner jag en enorm lättnad och lycka. Sa jag att det var ej liten tjej? Så mysigt! Jag hoppas att mina tjejer får lika fin relation som jag och min syster. Och tänk att det bara blir 1 år och 7 månader mellan dom <3

Sedan ett par veckor tillbaka har jag känt rörelser varje dag och jag ligger ofta länge med händerna på magen och bara känner. Föreställer mig lilltjejen där inne och hur livet kommer bli när hon kommer till världen. Barnmorskan konstaterade att moderkakan ligger upptill i livmodern denna gången, med Stella låg den i framvägg så det är inte så konstigt att jag känner rörelser så tydligt denna gången. Sen är det ju också vanligare med barn nummer två.

Nu ska vi mysa loss och maxa ännu en solig sommardag. Puss!