Fyra dagar över BF nu. Snälla det här är så jobbigt så jag går under snart. Varje morgon säger Adam ”nä, nu känns bebis fan längre bort än någonsin” och på ett sätt har han så rätt, för dagarna har nog aldrig gått så långsamt som nu. Vad gör man när det faktiskt kan sätta gång precis när som helst? Och man inte har den minsta energi? Det säger ju sig självt att livet blir ganska tråkigt! Men kanske måste man ha lite tråkigt innan tvåbarnschocken slår till som en käftsmäll haha.

Idag var vi på Bromma Blocks en sväng för att fixa lite småsaker. Jag får sån otrolig nostalgi av att vara där! När jag och Adam träffades så jobbade jag nämligen i blocks och vi hade faktiskt vår första dejt där över en kopp kaffe. Nu när jag tänker på det så inser jag att det är exakt sex år sedan, precis innan jul. Och nu väntar vi liksom vårt andra barn tillsammans? Det är så knäppt att tänka på att livet hade sett totalt annorlunda ut om vi aldrig hade träffats. Och ännu sjukare att tänka att våra vägar säkert hade korsats senare om dom inte gjorde det just då, för det är ju omöjligt att föreställa sig att något annat än livet just nu skulle kunna vara möjligt. Livet som förlovade, med världens finaste dotter ihop och vilken dag som helst, ännu en. Vilket får mig att tänka på att det är just det här jag har visualiserat i år nu.. en familj att bygga livet tillsammans med. Och det här är bara början <3

Hej gullisar.

Mår ni bra? Tänk att första advent redan är förbi och att december gör entré imorgon! Sista månaden på 2021. Sista månaden att vända ett kanske jobbigt eller tråkigt år till någonting bra. Eller försöka bibehålla allt det bra från året ända in nästa. Jag ska ärligt säga att detta året hittills har varit ganska omtumlande och utmanande rent psykiskt,, samtidigt som det varit fint på många sätt också. Så jag hoppas ändå att december ska bjuda på en liten vändning men helt ärligt, vem vet vad som väntar runt hörnet? Jag menar nu blir jag ju tvåbarnsmamma vilken dag som helst. Alltså TVÅ barn. Jisses, allt kan hända haha.

På tal om det så är det ungefär bara exakt det som cirkulerar på hjärnkontoret just nu – att föda barn. Jag gjorde min andra hinnsvepning imorse och hade höga förhoppningar, men nä, nu sitter vi nu här kl 20.30 framför Julen med Ernst och väntar otåligt på minsta lilla tecken. Vaknar varenda morgon och tänker fan, inte inatt heller då. Jag kan typ räkna hur mycket jag googlat om graviditeten på en hand under dessa nio månader, fram till nu sista veckorna. Nu googlar jag grejer om förlossning och värkar typ en miljon gånger om dagen haha. Och är ju beräknad på fredag så har inte ens gått över tiden än. Tålamodet är totalt obefintligt, ja.

Enligt barnmorskan är jag öppen 3 cm redan, men jag har inga värkar och livmodertappen är inte helt mjuk än så då får man ju försöka hjälpa till på traven tänker jag? Så nu ska jag göra x antal squats för att försöka kicka igång det här (Adam tjatar att jag ska gå upp och ner i trapphuset men känns lite overkill?). Så förlåt till alla er som inte är så intresserade av att läsa om graviditet, barn, förlossning osv men jag har inte så mycket mer att ge just nu. Be patient with me <3  Puss på er bästa bloggisarna.

Här kommer iafl en instagram-reels på världens godaste arraksbollar! Ni MÅSTE (måste, måste måste!!) testa. Mmm.

 

Visa detta inlägg på Instagram

 

Ett inlägg delat av Amanda Jenninger (@amandajenninger)

Godmorgon! Eller ja, för mig har det varit morgon länge nu, jag vaknade nämligen 03:15 idag. Låg kvar i sängen länge, försökte somna om, började scrolla i mobilen, gick upp och åt två knäckemackor, la mig igen.. och så vaknade Stella strax innan 06. Då var jag ju relativt pigg och hon också, så vi smög upp och i vanlig ordning så sa hon ”kaka” (majskaka) och ”bamse” (betyder oftast att kolla på bamse men ibland tv generellt haha).

Så vi kröp upp i soffan, tände julstjärnan som vi hängde upp i fönstret igår till Stellas förtjusning och när utbudet på SVT play dök upp så landade morgonens program i Mysteriet på Greveholm, som vi tittat på de senaste dagarna. Hur mysigt att hon älskar det? Själv får man ju en nostalgitripp utan dess like.

Vi satt uppkrupna i soffan länge och bara gosade. Så mysig start på dagen att bara sitta där med henne i famnen, nyvaken och rufsig, och stryka henne över håret medan hon babblade på om allt hon såg på tv:n. Att inte heller känna någon stress eller plikt att behöva göra någonting annat, och med vetskapen att jag skulle kunna få några fler timmars sömn när hon ska till föris. Vill verkligen njuta av och vara närvarande i alla våra stunder tillsammans nu innan vi har två småttingar som behöver lika mycket uppmärksamhet<3

Föresten så höll jag på att tappa hakan igår när jag insåg att det är första advent på söndag? Jag har varit så inställd på förlossningen nu att jag helt missat det – därav den upphängda julstjärnan och var såklart också tvungen att handla saffransbullar på vägen hem. Är egentligen sugen på att baka egna, men jag har varit så virrig i köket det senaste att jag inte vet om jag vågar ta tag i det projektet haha. Å andra sidan har jag ju X antal oplanerade dagar framför mig nu så det kanske vore något ändå… men för nu ska jag försöka sova ett par timmar till. Puss!