Tänk om vi bara kunde släppa ordet måste?

I flera veckor nu så har jag drömt om dagen då jag får sova. Vår dotter har vaknat ledsen minst en gång i timmen och min kropp har skrikit efter återhämtning. Så inatt, så vaknade jag till vid 02.35 och insåg att hon inte hade vaknat än. Hon hade sovit fem timmar i sträck. Som ett brev på posten kunde jag självklart inte somna om, jag kände mig inte ens trött. Istället låg jag och tänkte på hur fantastiskt duktiga vi är på att bygga upp drömscenarion. För att sedan, ofta, bli ganska nollställda.

När jag pluggade kunde jag knappt hejda mig tills dagen jag fick börja jobba. Nu när vi bor i lägenhet är det enda jag vill att bo i hus. När jag har krävande dagar är allt jag kan tänka på hur skönt det ska bli att lägga mig i soffan framför en bra serie. Men när jag väl är där, är det sällan så härligt som jag hade tänkt mig. Jag är inte lyckligare än innan.

Kanske är det därför de spontana sakerna oftast är de allra härligaste. För att själva visualiseringen och drömmen i sig känns bättre än verkligheten. Det blir en flykt från nuet som får oss att känna glädje och längtan, som helt enkelt får oss att må lite bättre än vi gör i stunden, precis på samma sätt som när vi scrollar i sociala medier.

Man vill känna någonting annat.

 

Visa det här inlägget på Instagram

 

Ett inlägg delat av Wellnessmandy (@amandajenninger)

Det är egentligen inte så konstigt att meditation och mindfulness har haft sina pikar de senaste åren. För när vi hela tiden planerar och längtar, så missar vi ju själva livet. Man vaknar på morgonen, tänker igenom dagens måsten och sätter fart direkt. Man slänger ihop en snabb middag så att man kan bocka av to do listan med tvätt, städ och nattning av barn efteråt. Även på semestern så planerar vi vår tid med aktivitet efter aktivitet som vi kan tänka tillbaka på när vardagen är ett faktum igen.

Tänk om vi istället bara kunde se det fina i det som är här och nu? Tänk om vi kunde njuta lika mycket av de små sakerna i vardagen, som att hänga tvätt eller laga mat, som vi romantiserar de speciella tillfällena när vi har semester?

Det är självklart ingenting fel i att drömma. Jag skulle snarare vilja påstå att det är en livsnödvändighet. När vi drömmer, längtar och visualiserar framtiden så ger vi oss själva vägledning på något sätt, vi ser ett mål framför oss som känns betydande, som känns viktigt.

Problemet är inte drömmandet i sig, utan när vi missar nuet för att vi ständigt lever i framtiden. Problemet är när allt som är vardag associeras med ordet måste. Tänk om vi bara kunde släppa det? Vi får göra alla de sakerna som vår vardag består av. Nyckeln är hur vi ser på dem.

När jag väl tänker på det så blir det så tydligt. Att natta mitt barn tar oftast en timme – ena dagen är jag frustrerad och stressad, andra dagen är jag helt lugn och närvarande. Väljer att skratta med henne istället för att tvinga fram sömnen.

Allt handlar ju egentligen om ens sinnestillstånd. Är jag lugn och balanserad, återhämtad och närvarande, så känns livet faktiskt alltid ganska härligt, oavsett vad det bjuder på. När jag är för mycket i huvudet, stressar och inte prioriterat återhämtning, så hamnar jag i ett tillstånd av flykt. Varje situation ska bockas av snabbt och jag glömmer att se det fina i varje stund.

Och visst finns det någonting väldigt fint i varje stund när man tänker efter?

Innehåller annonslänkar

 

top / eterisk olja / yogamatta / torrborstebok / essence

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.