Tre kvällar i rad har jag gått in här och försökt påbörja någon form av inlägg och några minuter därpå blivit avbruten. Jag hoppas att det inte händer idag. Mammaledigheten känns rätt kämpig just nu, men samtidigt ändå väldigt härlig. Det är lite som att åka berg- och dal bana en hel dag på Gröna Lund: det går upp, ner, upp och ner, gång på gång på gång. Ena stunden känns allt magiskt och den andra bryter jag ihop.
Jag känner mig väldigt inspirerad till att vara glad, känna tacksamhet och tänka positivt – samtidigt som jag många stunder bara vill slå igen ytterdörren och gå rakt ut. Men det går ju inte. Kanske är det just bristen på frihet som gör det så tufft. Att inte kunna välja och följa magkänslan lika ofta som man är van vid. Å andra sidan kommer ju det livet aldrig tillbaka. Nu är jag mamma. På heltid. Livet ut. Jag måste sluta blicka tillbaka men också lägga ner alla tankar på framtiden. Jag måste försöka, med varje cell i min kropp, att vara här och nu. Acceptera att det inte alltid blir som jag tänkt mig. Lära mig att känna harmoni och närvaro.
Men det måste ändå få vara okej att vilja dra täcket över huvudet och ge upp när det är som jobbigast också. Det måste få vara okej att känna, oavsett vad man känner. Inte trycka undan känslorna. Bara man orkar resa sig upp och försöka igen.
Det var som mamma sa imorse när jag behövde lite extra styrka: du är positiv, du kämpar, du är grym – men småbarnsåren är tuffa. Så är det bara.
Ja, det kan man lugnt säga. Men fy helvete vad härliga dom är också.
Idag fick Stella följa med på en plåtning med Pureness som jag ju är ambassadör för. Efter att ha bekantat sig lite med tjejerna var hon on top of the world och skulle hålla låda resten av dagen. När hon fick hänga med in i yogastudion, som var helt tom och med glasväggar runt om, så levde hon sitt bästa liv. Kröp fram och tillbaka i rasande fart, tog sig upp mot speglarna och snackade med sig själv samtidigt som hon skrattade och vevade med armarna. Då tänkte jag bara herregud. Jag har skapat den mest perfekta lilla människan i universum.
xx
Älskar din ärlighet om mammalivet. Känner precis likadant! Kramar