Nu vill jag dela ett MAGISKT recept med er. Burrata sallad är på riktigt typ världens enklaste och så.j*vla.gott.
Alltså kombon burrata, nektariner och svart ris är ta mig tusan himmelsk! Och med valnötter på… mums. Utan att överdriva så har jag ätit den fyra gånger på en vecka.
Den blir godast om det svarta riset har svalnat tycker jag, men har man inte tid att vänta på att det ska koka 45 minuter (ish) och sedan svalna på det, så funkar det faktiskt super med råris eller quinoa också.
Tips: koka upp svart ris för flera portioner och låt stå i kylen, och rör ihop vinägretten (dubbla eller trippla receptet) i förväg. Då kan du få en fräsch burrata sallad till lunch flera dagar i veckan! Bara att hälla ner lite sallad i en matlåda på morgonen, på med riset, vinägrett och burratan. Släng på några basilikablad och ha med nektariner och valnötter till jobbet som du hackar upp på plats. Piece of cake!
Ingredienser för två portioner:
Svart ris (se förpackning för instruktioner och mängd)
2 st Burrata, tex från Zeta
En påse machesallat
Några sockerärtor
2 nektariner (persika funkar också!)
0,5 dl valnötter
Minst 1/2 kruka basilika
Vinägrett:
0,5 dl olivolja
3 msk balsamvinäger
1 tsk dijonsenap
1 tsk honung
Rikligt med salt och svartpeppar
Gör såhär:
Börja med att koka upp det svarta riset enligt anvisning i god tid och låt svalna. Beroende på sort är tillagnings tiden ca 45 minuter.
Blanda ihop alla ingredienser till vinägretten.
Hacka sockerärtor och nektariner i bitar, blanda ihop med machesalladen. Blanda sedan ihop med det svarta riset och lägg upp på tallrikar. Toppa med varsin burrata, hackade valnötter och ringla över vinägretten. Voila!
Passar lika bra som vardagslunch, som till middag en fredagkväll med ett glas vin till. Kanske lite charkisar till förrätt?
Jag älskar att experimentera med recept och det mesta inom hälsa. Jag är ju ändå utnämnd till kontorets wellnesscoach på FORNI - min drömtitel! I april 2020 blev jag mamma till världens goaste lilla tjej och försöker nu hitta balans mellan intressen och mammalivet.
Alltså kan vi prata lite om det här med att pumpa brösten? Jag helammar fortfarande, så när Adam har hand om Stella pumpar jag alltid, och hon har tagit flaskan såå bra sedan start. Men att pumpa??? Fy, jag hatar det. Blir så himla stressad varje gång för ibland sprutar det ut men oftast så går det liksom inte hur jag än grejar med den där satans pumpen.
Igår satt jag säkert en timme och försökte pumpa innan jag skulle till min osteopat, vilket resulterade i att jag bröt ihop totalt. Dels för att det bara inte gick, men kanske mest av utmattning och sömnbristen från de senaste dagarna. Satt på tunnelbanan på vägen in och grät tyst bakom solglasögonen.
Men efter massagen kände jag mig som en ny människa. Som att precis alla spänningar hade släppt både psykiskt och fysiskt. Axlarna sänktes några centimeter och jag kunde typ andas igen.
En glad bebis och en middag med vänner senare somnade jag gott och vaknade utvilad för första gången på länge.
Man kanske behöver de där sammanbrotten, hur hemska de än är, för att kunna ladda om igen och få tillbaka sin energi. Jag tror nog det.
Så jag fortsätter på self-care temat idag, sitter just nu i frisörstolen hos bästa Amanda som ska fräscha upp mitt barr efter sommaren. Njuter till max kan jag lova!
Måste bara tipsa er som bor i Sthlm om min osteopat Edgar också. SATAN vad han är grym. Jag gör inga såna där härliga helkroppsmassager hos honom direkt. Nä, mitt mission är att bli bra i ryggen och ena benet som jag har kämpat med sen typ 2012(?). Jag började dock gå hos Edgar förra året, men hade ett uppehåll när jag var gravid. Hur som helst så ser han precis vart jag har ont bara genom att titta på mig, det är helt sjukt. Sedan sätter han igång, och jag skulle ljuga om jag sa att det var en skön timme, men herregud så välbehövlig. Ni hittar honom HÄR!
Imorgon kommer ett recept på min favvo sallad just nu, hörs igen då! Puss på er <3
Jag har länge velat få till ett recept på lite sega choklad-och tahini cookies. Och i helgen lyckades jag ä n t l i g e n.
Alltså kombinationen mörk choklad, tahini och flingsalt är magisk. De är liksom inte för söta men har samtidigt precis det där som man vill åt när man har choklad-cravings. Att de dessutom är sådär härligt sega gör de inte direkt mindre goda haha, och inte heller faktumet att de innehåller bra ingredienser som ger mycket näring. Hur bra känns det liksom att stilla chokladsuget och samtidigt veta att kroppen får sitt, utan världens blodsockerhöjning?
Kakorna är glutenfria, bakade på mandelmjöl. Tillsammans med tahini (ett slags smör gjort på sesamfrön) får kakorna en ganska nötig smak som balanseras så bra av den mörka chokladen och sötma från lönnsirap. Med dessa blöta ingredienser blir konsistensen helt magisk.
Välj gärna raw kakao som bidrar ger så himla bra näringsämnen! 100 g rå kakao innehåller så mycket som 150 % av det dagliga rekommenderade intaget av kalium och magnesium. Värt att nämna är också att kakao innehåller aminosyran tryptofan som i sin tur påverkar vårt lycko-hormon serotonin. Inte undra på att choklad kan göra en lite lyckligare i stunden!
Man ser verkligen hur perfekt sega dessa tahini cookies är!
1. Sätt ugnen på 180 grader.
2. Gör chiaäggen: blanda 2 msk chiafrön med 6 msk vatten och ställ åt sidan i 10 minuter.
3. Blanda ihop tahini och lönnsirap med chiaäggen.
4. Rör ner kakao, salt, och mandelmjöl till en jämn smet.
5. Blanda ner den hackade chokladen och rör om.
6. Lägg ut ett bakplåtspapper på en plåt och klicka ut 8-10 st bollar. Platta till dem utan att göra dem för tunna.
7. Ställ in kakorna i ugnen i 15 minuter.
8. Låt svalna helt innan servering och förvara dem sedan i en plåtburk.
Idag kände jag mig som en ny människa. Observera, kände.
En dag på landet gjorde otroligt mycket för mitt mentala state of mind. Jag hade en idé om att jag skulle gå en lång skogspromenad medan pappa tog hand om Stella, följt av yoga på terassen. Istället blev det en sån där perfekt lång powernap: tillräckligt lång för att känna sig återhämtad, men inte för lång, så man blir groggy. Sedan middagen serverad följt av en kort skogstur och ett dopp i bubbelkoppen med ett glas vin. När jag gick och la mig vid 22 tiden kändes det som att jag äntligen kunde andas ut. Fy helvete vad de här dagarna har tagit kål på mig!
Imorse gick vi upp med solen, körde en snabb yogasession utomhus och en kopp kaffe på det innan det bar hem mot staden igen. Stella var på magiskt humör och jag hann tänka för en sekund att jag kände igen min lilla tjej igen. Fick feeling och satte igång med examensarbetet medan hon sov (snart har jag tagit examen for real!!) och kände sån där riktigt pepp energi som bara kommer vid få tillfällen. Ni vet, när det känns som att man kan klara av precis vad som helst och all ångest är som bortblåst.
Sen började skrikfesten igen.
Alltså den känslan när Stella drog igång och skrek så att hon tappade andan mellan varven och gick upp i falsett under ganska exakt en timme… jag tänkte att mitt liv på riktigt var över. Från att ha varit så lättad, till att börja om från början kändes som jordens undergång.
Till slut somnade hon på mig medan jag låg i världens mest obekväma ställning på sängen, och där låg jag i en timme och stirrade upp i taket eftersom jag inte vågade röra mig. När hon tillslut vaknade var hon på bra humör igen och drog till och med till med några rejäla skratt.
HUR ÄR DET MÖJLIGT??
Jag kan liksom inte slappna av nu för det känns som att hon kan vända precis när som helst. Hur ska jag ens våga mig ut ur lägenheten? Jag menar, tänk om hon drar igång sådär när vi är ute och går. Folk kommer ju tro det värsta om mig och jag kommer få p-a-n-i-k.
För övrigt kan jag inte ens förstå hur det kunde gå en hel dag utan att hon har några känningar och sedan kommer skiten tillbaka? Då ska vi inte ens nämna hur mycket jag funderar över vad det här faktsikt är.. är det biverkning från rotavaccinet eller är det något annat??? Tänk om hon har någon allvarlig sjukdom som ingen läkare kan hitta?
Så med det sagt: Yes, jag skriver under på att jag går med i överdrivet-oroliga-mammor klubben. Visst går väl alla mammor med i den?
Min kära mamma kom iallafall och lagade kantarellpasta med halloumi till middag vilket var en lifesaver. Och imorgon kommer ÄNTLIGEN Adam hem igen. Kan inte påstå att jag hunnit längta efter honom direkt, mer längtat efter min co-barnvakt, hehe.
Sedan jag blev mamma har det varit viktigt för mig att ta mig tid till sådant som får mig att må bra. Som yoga, motion, läsa böcker men också self-care i form av att njuta av ett bad, göra en hårinpackning eller ansiktsmask. Något jag prioriterat mindre är tid till att hitta på roliga aktiviteter utan bebis.
För även om det är smidigt och mysigt att ta med Stella på äventyr med vänner så är det ju inte riktigt samma sak som att unna sig barnfri tid. Det behöver nog varenda mamma i världen, hur mycket man än älskar och vill pussa sönder sitt barn.
Därför blev jag relativt bitter igår när dagen inte alls blev som jag hade tänkt mig. Men vi spolar tillbaka några dagar!
Jag skrev ju häromdagen att Stella fått vaccin, det var omgång två av rotavaccinet men också tre månaders vaccinen (hepatit osv) och hon mådde ju dåligt dagen efter. Jag skrev att vi hade haft det tufft, men inte riktigt hur tufft. Helt ärligt, Stella har ju varit väldigt snäll och glad. Så när det här maratonet av skrikfest började så tänkte jag att ”nu är det vår tur att känna på hur tufft det kan vara. Barn skriker, helt enkelt”.
Men det var inte förrän dag tre som jag började bli nojig.
På BVC sa dem nämligen att hon kunde få feber och må dåligt samma dag, plus dagen efter. Men jag hade tagit tempen och hon hade ingen feber. Mellan varje skrikperiod så var hon som vanligt glad, vilket gjorde mig förvirrad. Så efter att ha vaggat och tröstat i typ en timme på lördag morgon medan hon skrek sig hes tills hon somnade, så ringde jag 1177. Jag ville mest fråga vad de trodde och om jag skulle ge alvedon. Men sjuksköterskan rådde mig att åka in till barnakuten på grund av att barn kan reagera kraftigt på rotavaccinet. Eftersom hon redan hade fått första dosen och inte reagerade på den, så tog jag hela tiden för givet att de var de andra vaccinen hon reagerade på.
Pigg, glad och FRISK <3
Hur som helst så hade jag preppat för att unna mig min första kväll utan bebis, Michaela hade nämligen bjudit in för födelsedags- och förlovningsfirande. Så med nyfönat hår, nagellack på ena handen och superglatt humör fick jag styra om helt och ringa efter en taxi som kunde ta oss till Astrid Lindgrens i Solna. Var inte alls beredd på att vi skulle behöva åka in, så hamnade lite i chock-och panikläge.
Väl där blev vi så bra bemötta och fick hjälp direkt. Det tog några timmar men vi fick hela tiden stöd och hjälp mellan undersökningar och ultraljud. Som inte visade någonting. Hela tiden var jag rädd för att hon skulle bryta ihop och börja gallskrika igen, men det kom aldrig. När vi gjorde ultraljudet låg hon och skrattade.. jag ville bara säga att ”hon har faktiskt mått jättedåligt, jag är ingen ultranojig mamma!!!”.
Men klart man blir nojig när man känner på sig att något är fel och inte får en minsta hint om vad det kan vara. Hennes ”reaktiva” period pågick i typ 72 timmar, vilket verkar vara i det längsta laget.
När vi kom hem från akuten var hon precis som vanligt igen, vilket såklart gjorde mig lättad. Men också lite besviken över att vi ens åkte in från början. Jag behöver verkligen lite bebisfri tid, jag känner det i hela kroppen. Jag vill ha några timmar av att bara få vara helt närvarande i ett samtal och inte känna mig som mamma-amanda för en stund..
Ändå smarrig middag från Poké Burger
När jag hade nattat världens finaste bebis beställde jag hem middag och sträck kollade två avsnitt av Idol, samtidigt som jag drack cava i min ensamhet. Kändes som varenda människa i världen hade världens roligaste kväll: fest, kräftskiva, utomlandsresa – you name it, och jag va SÅ bitter. Är ju annars all for ”positive thinking och allt händer av en anledning” men vid vissa tillfällen måste man faktiskt få känna sig besviken och lite nere också. Ellerhur?
Nu är jag på pappas landställe och ska äntligen få lite avlastning. Behövs efter dessa dagar indeed!
Kakorna ser underbara ut! Måste testa i helgen 🙂