Det är tisdag morgon, solen kikar fram något mellan gråa moln och jag har precis släppt av Adam på jobbet och barnen på förskolan. Äter två fröknäcken med äggröra på till frukost, en ganska märklig kombination egentligen men som jag kommit att älska de senaste månaderna.

Det har hänt mycket i livet sedan vi pratade sist. Jag har hunnit bli både varslad och landat ett riktigt drömjobb. För att inte hoppa förbi allt för mycket där i mellan, kan jag säga att december och starten på 2024 kantades av mycket oro och stress över vad som skulle komma. Samtidigt som jag övade mig på att sitta lugn och båten och lita på att allt sker av en anledning. Och precis så blev det. Om en vecka startar ett nytt kapitel i min karriär där jag kommer få jobba med allt som jag älskar: skapa, skriva, filma och fota. Dessutom på temat skönhet och hälsa! Det kunde liksom inte bli bättre?

Är ni bra på att vara lugna när allt omkring en känns kaos? Personligen är det något jag övar på hela tiden och som jag tror att jag kommer fortsätta öva på hela livet. Jag utmanas enormt i att alltid vilja veta vad som komma skall (på ett ungefär, i alla fall) och inte minst när jag faktiskt inte har en aning om vad som väntar framåt. Nu har jag försökt släppa tanken på att visualisera hur ett typ av liv kan bli om jag landar ett jobb, och hur livet ser ut om jag landar ett annat, för att istället bara försöka acceptera att det kommer att bli precis så som det är menat att vara. Detaljerna kan komma på plats sen!

<3

Appen kartor i iPhone ställde om vår nya adress till ”hem” efter att vi bott här i fyra veckor. Tänk att det är så lite tid som krävs tills telefonen förstår att man gjort en stor förändring i livet?

Det ger en tankeställare kring hur snabbt saker och ting blir ens nya vardag. För inte så länge sedan bodde vi på en knapp fjärdedel av vår boyta nu och hade utsikt mot parkerade bilar på gatan, nu vaknar jag upp och får blicka in bland täta tallar som förgylls av soluppgången. Man vänjer sig så snabbt. Jag är tacksam varje dag och jag tar det inte för givet, men jag känner ändå att jag för varje dag som går blir lite mer bekväm och glömmer bort hur mycket jag har längtat efter det här livet, som jag har visualiserat i över ett och ett halvt år.

Om det krävs fyra veckor för tekniken att fatta var ens nya adress är borde det ta betydligt mindre tid att skapa nya vanor och rutiner. Men fyra veckor in i vårt ”nya” liv sker inte allt det där jag visualiserade kring innan flytt. Jag kommer inte gå upp kl 05 för att göra x antal ritualer innan barnen vaknar, eller baka och träna så mycket som jag trodde. Det måste börja på rätt plats. Ingen yttre förändring kommer skapa en inre förändring.

<3

Den där känslan när drömmar spricker, visioner går i kras och livet ska planeras om är kanske den svåraste som finns.

Jag utmanas på ungefär alla plan just nu, allra mest med mitt tålamod. Det är ungefär lika bra som mina barn är på att lyssna när jag ber dem. Jag vet liksom inte var jag ska styra mot härnäst. Behöver navigera bland alla känslor, visioner, val och drömmar men magkänslan säger allt och ingenting på samma gång. Kan inte låta bli att undra vad livet försöker lära en när ingenting blir så som man föreställt sig. Finns det en lärdom i allt?

Försöker hoppas på att solskenet väntar när jag har korsat havet av piskande vågor. Att jag orkar kliva ur båten när den är i hamn. Jag vill lägga alla utmaningar bakom mig och välkomna en helt ny start. Ett nytt kapitel. Men vad gör man om vägen dit kantas av alldeles för höga vågor?

xx