År: 2022

Här sitter jag med nymålade naglar och ett lugnt andetag efter ett par avsnitt SATC. En ”lugnet efter stormen” känsla har svept över mig efter ett par riktigt tuffa veckor på typ alla plan i livet. Jag har ifrågasatt mycket som jag valt för mig själv, känt mig som en värdelös mamma och vägen som jag trodde ledde rakt fram mot målet har minst sagt varit krokig. Men så kommer en kväll som den här, när man hinner ta ett par djupa andetag och känner hur axlarna faller några centimeter.

Utan den pausen när man tillåter hjärnan att också koppla av och ifrån så är det så jäkla svårt att känna sig återhämtad. Och samma sak gäller om man inte ser till att skapa tid för sig själv.

Jag har varit så kass på detta på senaste. Dels handlar det om känslan av att tiden bara inte räcker till, men också om att jag är för mycket i huvudet och för lite i nuet. Ni kan säkert relatera? Så fort jag har möjlighet att pausa så vandrar tankarna vidare mot nästa måste. Jag MÅSTE helt enkelt bli bättre på att släppa vissa saker men fan vad det tar emot när det handlar om sådant man aldrig trodde att man skulle kompromissa med. Men sanningen är att man kan inte göra allt, få allt. Det gäller att prioritera, och att prioritera rätt saker, både kort- och långsiktigt. Lätt ekvation va.

Den här veckan står jobb på tapeten i vanlig ordning men också en del kul saker! Så nu hoppas jag att allt går vägen och att barnen håller sig i schack så att det blir en riktigt härlig start på juni och SOMMAREN <3

xx

Hej hjärtan!

Jag är så lycklig att det äntligen är MAJ månad. Våren, du har minst sagt varit efterlängtad. Stod i lekparken idag i en t-shirt och tunn jacka medan jag gungade Stella ”jätte-jätte-fort och jätte-jätte-högt” samtidigt som minstingen sov tryggt i vagnen. Vissa stunder känns bara helt kompletta trots att de inte är särkilt speciella? Helt vanliga stunder som sedan visar sig bli just speciella. Det är när allting bara klaffar. Närvaro, kärlek. När man kan ta in stunden med varenda cell och sedan tänka tillbaka på den och bli alldeles varm i hjärtat.

Jag skulle säga att jag är expert på att fantisera, längta och romantisera tillfällen som sedan bara blir medelmåttiga. Som den kvinna och mamma som jag är, så är jag en stjärna på att planera och kontrollera det mesta, men hur kul är det egentligen i det långa loppet? Jag vill ha mer av de stunderna som bara blir härliga för att allt är i samklang. Inte på grund av det jag kan kontrollera utan snarare det motsatta. När man bara skiter i allt och låter sig svepas med i stunden. Även om man inte är så harmonisk egentligen, eller om man känner sig sjukt ful och sliten eller har tusen grejer att ta tag i.

Detta kanske blev flummigt men så får det vara ibland.
Delar ett sms jag fick nyligen som känns relevant <3