Det känns lite sjukt att säga att jag räknar dagarna nu, när kalendern visar 38 dagar kvar till BF. Jag menar TRETTIOÅTTA dagar, det är liksom mer än en månad. Inget carpe diem här inte. Dagarna får mer än gärna bara flyga förbi, nu är jag trött på att vara gravid.
Jag tänker ofta på att jag önskar att jag vore en av dem som bara njuter genom hela graviditeten. Tänk att dom människorna ens finns? Som liksom bara myser genom alla nio månader och känner sig så vackra i sina gravidkroppar, som mår i princip lika bra som vanligt och bara är totalt lyckliga och strålande. Alltså snälla, jämfört med dessa kvinnor är jag typ på botten. Det passar inte mig att vara gravid, helt enkelt. Jag känner inte igen mig själv, varken i spegeln, fysiskt eller psykiskt. Och jag gillar det inte alls. När folk säger ”men tänk att det kanske är sista gången du är gravid, njut!!” så tänker jag bara ja fyfan vad härligt att slippa gå igenom denna pärs igen haha.
Usch, jag gillar egentligen inte att låta så negativ här inne men samtidigt vill jag dela mina tankar och dom är ganska negativa nu faktiskt och det får helt enkelt vara så. Mentalt är jag inte alls här och nu. Nä, jag är redan i december månad med en nyfödd liten mini på ena armen, en galen 1,5 åring på den andra och i full färd med julbak i ett hem fyllt av tända ljus, julmusik och doft av lussebullar. Det är förmodligen totalt kaos, men ändå ett mysigt sådant. Och i en kropp utan foglossning och en gigantisk mage som trycker åt alla håll. Det ni! Då ska jag ta mig ur min negativa-introverta-sitta-hemma bubbla och börja se ljuset igen. Sa jag att jag räknar dagarna?
Jag älskar att experimentera med recept och det mesta inom hälsa. Jag är ju ändå utnämnd till kontorets wellnesscoach på FORNI - min drömtitel! I april 2020 blev jag mamma till världens goaste lilla tjej och försöker nu hitta balans mellan intressen och mammalivet.
Gud vad ni är många som frågat om hur jag gick tillväga med körkortet både här och på instagram. Ganska skönt att höra att jag inte är den enda 20 plussaren (snart 30!) som dragit ut på det här med körkort haha. Det har liksom varit lite ångestfyllt genom åren varje gång jag behövt meddela att nä, jag har inte körkort (ni som vet, vet). Men här kommer i alla fall en sammanfattning om hur jag gick tillväga!
Körkort på 3 veckor:
Till och börja med ska jag säga att jag körde en del när jag var typ 17 år, men det rann ut i sanden. Sedan gick jag och Adam handledarkursen för ungefär 1,5 år sedan då jag hade en tanke om att ta det, men även då rann det ut i sanden hehe. Vi hann köra ett par kortare sträckor några gånger förra sommaren, så jag var liksom inte helt ny på detta när jag gick in med inställningen att jag skulle klara det på så kort tid. Däremot var jag absolut i en nybörjarfas – hade tex noll koll på skyltar och hade ingen känsla över huvudtaget.
Jag ska också säga att jag under dom här veckorna har haft turen att vara just höggravid, för jag har inte jobbat heltid. Hade jag gjort det så tror jag inte att det hade varit helt rimligt att lägga upp det över en så kort period – men alla är vi olika! Jag ska också säga att jag tog automatkörkort, vilket ju innebär att ett moment försvinner. Väljer man att ta manuellt är det absolut möjligt att man behöver mer tid.
En sen kväll i somras gick jag in på trafikverkets hemsida och bokade teoriprovet + uppkörningen nu i oktober (kändes som en rimlig tid efter inskolning av Stella och inför nästa bebis). Det var liksom startskottet för att komma igång, även om jag inte hade en direkt plan. Jag visste att jag ville ta körlektioner och hade spanat in Jarla Trafikskola, som finns på flera ställen i Sthlm men framförallt med gångavstånd på 10 minuter från mig vilket kändes helt perfekt.
Jag bokade deras Effektivutbildning, som innebär att man väljer 5, 10 eller 15 körlektioner som ska utföras inom loppet av 1, 2 eller 3 veckor (en lektion per dag mån-fre). Jag valde då 10 lektioner över 2 veckors tid (under samma period bokade jag in risk 1 och risk 2). Dom hade såklart ”vanliga” lektioner också som man kan boka in när det passar, jag kände bara att jag behövde ha kniven mot strupen för att få allt gjort och inte tappa det mellan körlektionerna, då chanserna för mig och Adam att åka ut och köra kändes ganska små med tanke på S. Men utöver körlektionerna så hann vi köra tillsammans ungefär 4-5 gånger kortare sträckor.
Jag använde appen Ta Körkort och endast den, ingen bok. Googlade en del, kollade lite på youtube men skulle säga att appen utgjorde 90 % av pluggandet inför teoriprovet. Väldigt bra app måste jag säga! Den är upplagd med flera olika kategorier som man måste ta sig igenom via test, tills man tillslut kommer till huvudprovet som består av lika många frågor som det faktiska teoriprovet och går på tid. Utöver det så kan man välja olika kategorier att plugga på och så har man tillgång till en massa instruktionsfilmer. Appen laddar man ner för 299 kr – så värt! Jag började plugga effektivt (ca 1 timme per dag) i appen ungefär en vecka innan körlektionerna drog igång. Man kan även gå in och plugga på alla frågor man svarat fel på.
Allt som allt betalade jag ungefär 17.000 kr för detta. Då utgjorde körlektionerna 11500 kr av priset och halkbanan 2000 kr (jag bokade på Bromma Halkbana, sjukt smidigt att ta sig till istället för Gillinge för er som är i Sthlm). Sjukt mycket pengar allt som allt men det fina med att köra med en körskollärare är att dom har SÅ sinnessjukt bra koll, är otroligt pedagogiska och har så mycket tips på hur man ska tänka både med körningen och inför teoriprovet. Jag lärde mig mer på första lektionen än jag gjort under alla tidigare gånger jag kört med Adam (haha sorry älskling!).
Om någon väljer Jarla Trafikskola i Alvik så vill jag också varmt rekommendera Aristoteles som körskollärare, han var bara SÅ grym på alla sätt. Hade nog inte fixat det om det inte vore för honom faktiskt.
Tre dagar efter min sista körlektion hade jag teoriprovet (som jag ju kuggade) och så dagen efter försökte jag på nytt och klarade det. Och dagen efter det var uppkörningen. Så ja, allt som allt ungefär tre veckors intensivt körande och pluggande. Nu i efterhand känns det som det bästa beslutet jag någonsin tagit, jag menar hur snabbt går inte tre veckor?? Det var ju sjukt intensivt men när jag tänker tillbaka känns det som en millisekund av livet.
Lycka till<3
Kände mig kriminell igår när jag tog min första tur helt ensam, haha! (obs, står parkerad på bilden, skulle aldrig våga plocka upp telefonen annars :))
Förlåt för min frånvaro men herregud vad jag har krigat senaste veckan – och det var så värt det – för igår tog jag KÖRKORT!
Alltså det var verkligen på tiden och hade jag inte fixat det nu så vet jag inte om jag någonsin hade lyckats ta det haha. Drygt tre veckor tog det, allt som allt, från att jag började plugga teori och hade min första körlektion tills uppkörningen. Jag lade upp en plan själv utifrån mina förutsättningar och var, helt ärligt, lite skeptisk till om jag skulle lyckas på så kort tid MEN det gick!
Jag ska dock medge att jag kuggade teorin på första försöket i måndags. Blev så otroligt besviken på mig själv men också så stressad eftersom jag behövde fixa den innan jag fick köra upp. Ville typ gräva ner mig under jord resten av den dagen men jag kände ändå någonstans att fan, jag kan det här, så jag pluggade ännu mer och hittade en tid tidigt på tisdag morgon. Och vilken tur att jag vågade tro på mig själv, för då fixade jag det med flera poäng över gränsen! Men inte ens i närheten av den lättnaden och lyckan som infann sig när jag parkerade bilen efter uppkörningen dagen efter och körläraren sa: stort grattis Amanda, du är absolut godkänd! Yey yey yey!
Igår tänkte jag att jag skulle vilja ut och köra på momangen när Adam kom hem med bilen från jobbet, men jag var totalt utmattad och emotionellt ett vrak (gravid hormonerna går bananas) så jag låg och grät i soffan en stund innan jag gick och la mig prick klockan nio. Ändå välbehövligt, både tårar och tidig läggning. Ibland måste man bara få gråta? Jag var ju inte ledsen för fem öre men jag tror att jag hade byggt upp så mycket press och stress inom mig som jag behövde få ut för att kunna ladda om på något sätt. Släppa loss alla spänningar och landa på nytt.
Grattis till körkortet! Så bra jobbat!
Skulle du kunna skriva ett blogginlägg om hur du gick tillväga med övningskörningen och teoripluggandet? Är i liknande sits och skulle behöva lite tips!
Tanken av att det bara är lite mer än en månad kvar tills min kropp är min (!) igen får varenda cell i mig att jubla. Ingen mer halsbränna som får mig att vilja kräkas, inga 15+ extra kilo att transportera, konstiga cravings och tårar som rinner utan anledning. Ingen livmoder som trycker så mycket mot min blåsa att jag knappt kan hålla mig i en halvtimme. Ingen mer foglossning som fått mig att knappt våga röra på mig sedan flera månader tillbaka pga smärta. Ingen mer otymplighet och nysningar som får mig att råka kissa på mig lite, litegrann (haha ni som vet, vet) och kanske bäst av allt: inga fler tråkiga gravidkläder som ändå sitter så hårt att jag bara vill gå runt halvnaken.
Och ännu bättre, det som kommer utav all denna pers. En till liten bebis! Föreställer mig hur det kommer kännas att försiktigt lyfta upp ett litet huvud igen och känna små, små fingrar greppa tag om mina. Att ha en liten varelse mot bröstet och veta att vi kommer gå igenom så många utvecklingsfaser tillsammans. Så nyfiken på hur hon ser ut, om tjejerna kommer vara lika varandra eller kanske inte alls. På hur Stella kommer bete sig mot den här lilla krabaten som helt plötsligt tar upp min famn, som hon så gärna vill ha helt för sig själv.
Längtan är det största i mig just nu. Längtan efter precis allt som börjar om ungefär 48 dagar, så långt som det är kvar till BF. Allt innan dess känns lite som slutet på en magisk sommar: man vill njuta in i det sista men det kryper i en efter att få kickstarta hösten.
De senaste dagarna har jag känt mig så super-mega-exploderar-snart-gravid så det är helt sjukt. Jag har svullnat upp något otroligt, foglossningen har levlat upp mer än jag trodde var möjligt och det hugger till i blygdbenet fler gånger per dag än jag måste springa på toaletten och kissa Tröttheten ska vi inte ens prata om! Men det kan ju i för sig ha kickat in på grund av all stress och press inför uppkörningen, och såklart all ny information som kommer med att ta körkort. Var jag än går så ser eller hör jag någonting om vägmärken eller trafikregler. Jag somnar med telefonen och appen ”ta körkort” i handen och drömmer om att jag kör i 200 på 30-vägar.
Ja ni, det var väl det från mig för denna gången. Det är lördagkväll och Adam är ute med sitt grabbgäng medan jag har haft mys med Stella. Badat badkar, kollat på saltkråkan, ätit makaroner och lyssnat på godnattvisor in i det sista. Ett fint lördagsmys! Men skulle absolut ljuga om jag sa att jag inte längtade ihjäl mig efter x antal glas vin på stan och få bära ett par perfekt sittande jeans med en tjusig topp igen.
stort grattis till er