Hej bästa ni,
Jag är precis hemkommen från dagens körlektion. Gick dit med en dos ångest och nerver i kroppen – och gick hem med självförtroende och ryggen rak! Vilken känsla va?
Jag kom på att under tiden man är mammaledig så har man ju plötsligt ingen som säger ”bra jobbat!” till en på samma sätt som när man är i arbetslivet eller pluggar. Man får inga ”betyg” på sina insatser och samlar inte direkt på sig några meriter över vad man har klarat av. Visserligen går man ju igenom en jäkla massa saker med småbarn, men det är inte direkt någon som säger ”vad duktig du var nu Amanda som lyckades få Stella att äta maten vid matbordet. Bra!”.
Så inte är det väl så konstigt att osäkerheten kommer krypande när man helt plötsligt ska bli betygsatt och åstadkomma någonting som man inte kan? Samtidigt är det ju den där osäkerheten som ofta ställer till det helt i onödan.
Jag kände mig hur som helst glad och stolt när jag strosade hemåt och inte nog med det så öppnade jag ett mail som utsåg min blogg till en utav Sveriges 50 bästa bloggar under 2021. Första tanken: vad är detta för spam? *kollar upp lite noggrannare* okej det verkar vara ett helt seriöst företag och många stora profiler är med på listan. Hur fan kom jag med? Haha, osäkerheten kickar in IGEN. Men nu sitter jag ändå här med en lite pirrig känsla i kroppen, för helt plötsligt har jag fått ”bra betyg” igen, lite som innan mammaledigheten. Och inte är väl det fy skam va? Mer pepp och stolthet åt oss ladies!
Kom på att vi kvinnor fan måste betygsätta oss själva lite mer eller framförallt bättre, helt ärligt. Ibland förtjänar man ändå 10 poäng bara för att man tagit sig upp ur sängen. Eller för att man krigade sig igenom en arbetsdag, ett träningspass – eller valde att skippa ett träningspass, tog sovmorgon osv osv. Små saker räknas OCKSÅ som prestation även om det inte står med på to-do listan. Och ibland behöver man faktiskt bara låta bli att prestera.
Puss på er!
