När semestern bara blev helt okej

Jag har alltid varit en person som behöver mitt eget space och jag laddar batterierna bäst när jag får vara själv i min egna oas. Den här sommaren har det blivit så tydligt hur otroligt viktigt det är för mig, för att jag ska vara en glad och nöjd människa som både ger och har bra energi.

För den här sommaren blev ju faktiskt allt annat än vad jag hade tänkt mig. Vid det här laget trodde jag att jag skulle ha fullt upp med att packa upp och inreda vårt nya hem, ha middagsbjudningar på altanen och sippa på en iskaffe medan barnen sprang runt i trädgården. Istället är vi snart inne på den nionde veckan hemma hos mina svärföräldrar och semestern har spenderats ungefär 10 % alla fyra i familjen, resten av tiden har vi delat upp oss för att fixa och dona med allt som kommer till ett husbygge. Det låter verkligen helt sjukt deppigt?

Till och från (okej, nästan hela tiden) har jag känt mig så fruktansvärt otålmodig och låg att jag inte vetat vad jag ska ta vägen. Samtidigt har jag också känt stor tacksamhet för att vi ändå har någonstans att bo, att jag fått spendera hela dagarna med mina barn som bara blir gulligare för varje dag och att jag ens har möjlighet att vara ledig i fyra veckor.

Jag anar att det är fler än jag som haft visionen om en magisk sommar för att sedan bli besvikna. Något som är lätt att glömma bort när alla runtomkring verkar njuta mer än någonsin. Det är okej att semestern bara blir helt okej. För det viktigaste är ju ändå att man får fylla på med energi?

Jag är en person som alltid längtar efter höst och rutiner efter ledigheten, men jag har aldrig i mitt liv längtat så mycket som i år. Nu ser jag fram emot en solig höst, sköna rutiner som tar form och ett hus som sakta blir ett hem <3

Slutbesiktning om drygt två veckor!