Äntligen körkort!

Hej bästa ni,

Förlåt för min frånvaro men herregud vad jag har krigat senaste veckan – och det var så värt det – för igår tog jag KÖRKORT!

Alltså det var verkligen på tiden och hade jag inte fixat det nu så vet jag inte om jag någonsin hade lyckats ta det haha. Drygt tre veckor tog det, allt som allt, från att jag började plugga teori och hade min första körlektion tills uppkörningen. Jag lade upp en plan själv utifrån mina förutsättningar och var, helt ärligt, lite skeptisk till om jag skulle lyckas på så kort tid MEN det gick!

Jag ska dock medge att jag kuggade teorin på första försöket i måndags. Blev så otroligt besviken på mig själv men också så stressad eftersom jag behövde fixa den innan jag fick köra upp. Ville typ gräva ner mig under jord resten av den dagen men jag kände ändå någonstans att fan, jag kan det här, så jag pluggade ännu mer och hittade en tid tidigt på tisdag morgon. Och vilken tur att jag vågade tro på mig själv, för då fixade jag det med flera poäng över gränsen! Men inte ens i närheten av den lättnaden och lyckan som infann sig när jag parkerade bilen efter uppkörningen dagen efter och körläraren sa: stort grattis Amanda, du är absolut godkänd! Yey yey yey!

Igår tänkte jag att jag skulle vilja ut och köra på momangen när Adam kom hem med bilen från jobbet, men jag var totalt utmattad och emotionellt ett vrak (gravid hormonerna går bananas) så jag låg och grät i soffan en stund innan jag gick och la mig prick klockan nio. Ändå välbehövligt, både tårar och tidig läggning. Ibland måste man bara få gråta? Jag var ju inte ledsen för fem öre men jag tror att jag hade byggt upp så mycket press och stress inom mig som jag behövde få ut för att kunna ladda om på något sätt. Släppa loss alla spänningar och landa på nytt.

Vi hörs i dagarna! xx