Hej godingar!
Tanken av att det bara är lite mer än en månad kvar tills min kropp är min (!) igen får varenda cell i mig att jubla. Ingen mer halsbränna som får mig att vilja kräkas, inga 15+ extra kilo att transportera, konstiga cravings och tårar som rinner utan anledning. Ingen livmoder som trycker så mycket mot min blåsa att jag knappt kan hålla mig i en halvtimme. Ingen mer foglossning som fått mig att knappt våga röra på mig sedan flera månader tillbaka pga smärta. Ingen mer otymplighet och nysningar som får mig att råka kissa på mig lite, litegrann (haha ni som vet, vet) och kanske bäst av allt: inga fler tråkiga gravidkläder som ändå sitter så hårt att jag bara vill gå runt halvnaken.
Och ännu bättre, det som kommer utav all denna pers. En till liten bebis! Föreställer mig hur det kommer kännas att försiktigt lyfta upp ett litet huvud igen och känna små, små fingrar greppa tag om mina. Att ha en liten varelse mot bröstet och veta att vi kommer gå igenom så många utvecklingsfaser tillsammans. Så nyfiken på hur hon ser ut, om tjejerna kommer vara lika varandra eller kanske inte alls. På hur Stella kommer bete sig mot den här lilla krabaten som helt plötsligt tar upp min famn, som hon så gärna vill ha helt för sig själv.
Längtan är det största i mig just nu. Längtan efter precis allt som börjar om ungefär 48 dagar, så långt som det är kvar till BF. Allt innan dess känns lite som slutet på en magisk sommar: man vill njuta in i det sista men det kryper i en efter att få kickstarta hösten.
De senaste dagarna har jag känt mig så super-mega-exploderar-snart-gravid så det är helt sjukt. Jag har svullnat upp något otroligt, foglossningen har levlat upp mer än jag trodde var möjligt och det hugger till i blygdbenet fler gånger per dag än jag måste springa på toaletten och kissa Tröttheten ska vi inte ens prata om! Men det kan ju i för sig ha kickat in på grund av all stress och press inför uppkörningen, och såklart all ny information som kommer med att ta körkort. Var jag än går så ser eller hör jag någonting om vägmärken eller trafikregler. Jag somnar med telefonen och appen ”ta körkort” i handen och drömmer om att jag kör i 200 på 30-vägar.
Ja ni, det var väl det från mig för denna gången. Det är lördagkväll och Adam är ute med sitt grabbgäng medan jag har haft mys med Stella. Badat badkar, kollat på saltkråkan, ätit makaroner och lyssnat på godnattvisor in i det sista. Ett fint lördagsmys! Men skulle absolut ljuga om jag sa att jag inte längtade ihjäl mig efter x antal glas vin på stan och få bära ett par perfekt sittande jeans med en tjusig topp igen.
Be patient. Allt har sin tid.
xx
