Vabveckan fortsätter

När jag skyndade ut från matbutiken idag med en tjurig Stella på ena armen, en gravidmage som känns som att den väger ton, ett bäckene som möjligtvis klyvs i två delar snart och så en matkasse på det, så kände jag hur tårarna brände rejält bakom ögonlocken. Halvvägs in i vabveckan är jag totalt slutkörd? Förutom att det är sjukt krävande att ta hand om en skör liten människa som mår så dåligt att man önskar man kunde pussa bort all smärta, så är det ännu lite mer krävande att göra det helt själv och inte få någon sömn på köpet. Nämnde jag att min katt hade diarré imorse och jag fick springa efter henne och torka från vår vita matta bland annat….. Rabblade upp hur less jag var på precis allt om och om igen i mitt huvud av ren frustration, tills jag bestämde mig för att ta bussen hem istället för att gå. Stella satt lugnt i mitt knä och åt russin ur sin ask medan hon tittade på människorna på bussen. Andas.

Okej, livet är inte hemskt. Stella är snart frisk, Adam är snart hemma igen och typ 80 % av graviditeten är avklarad. Andas. Jag har världens finaste familj och vänner, jag får mestadels göra sånt jag tycker är väldigt roligt, när Stella lekte kurragömma med mig innan så höll jag på att smälta av kärlek, mamma kommer på lördag och avlastar mig så jag hinner ikapp. Andas, andas, andas.

Jag skulle vilja utnämna mig själv till expert på att grotta ner mig i jobbiga tankar och älta dem om och om igen. Men jag är också rätt duktig på att inse hur onödigt mycket jobbigare allt blir när man fokuserar på allt som känns skit istället för att tänka på och känna in allt som är bra – kanske till och med mer än bara bra (!) – och påminna sig om att vad det än är, så kommer det att vända.

Väl hemma, en powernap för Stella och en liten dos jobb och återhämtning senare, så delade vi på ett äpple i soffan framför Pippi innan vi kastade ut allt lego på golvet som sedan fick följa med ner i badkaret. Vi skrattade, busade och kramades. Stella var nöjd, jag var glad och ingen katt hade bajs i rumpan. Då är väl livet rätt bra ändå?

Om vi fokuserar på det fina runt om oss så kommer vi fylla oss själva med kärlek och positivitet på köpet.

<3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *