Många gånger lägger jag mig utmattad i sängen på kvällen och börjar lista saker i mitt huvud som jag är tacksam över, i ett tappert försök att vända mitt sinnestillstånd innan läggdags. Det brukar låta i stil med jag är så tacksam för att jag har Stella, att jag hann ta en powernap på eftermiddagen eller att Adam handlade middag och så vidare, haha. Vad jag egentligen vill åstadkomma är den där känslan av tacksamhet, inte bara tanken. Och det är svårt. Faktum är att det är sällan den känslan infinner sig när jag ligger där och rabblar allt jag borde vara tacksam över. Det känns mer som ett spel för att försöka lura min hjärna.
Och så idag så kom den, från ingenstans. Känslan av total tacksamhet liksom svepte över mig när jag gick ut genom dörren i den krispiga kalla höstluften samtidigt som solen kikade fram mellan molnen. Fy fan vad jag är tacksam och vad jag har mycket att vara lycklig över.
När man är i ett tillstånd av utmattning, ledsamhet eller kanske har tappat riktning i livet så är det lätt att hamna i det där tillståndet av brist – det vill säga man tänker på precis allt man vill ha men inte har. Gud vet att jag har varit i det tillståndet länge nu. Så när känslan infann sig i varenda del av mig av när jag klev ut genom dörren kändes det som en skarp och framförallt fruktansvärt tydlig vändpunkt i mitt mindset. Från brist till överflöd. Helt ärligt, den kunde inte komma mer lägligt. Det spelar ingen roll hur mycket vi strävar efter och önskar känna någonting annat, det måste komma inifrån för att det ska ge effekt. Jag tror att min insikt kom så tydligt för att jag fått så mycket vila och glädje den här helgen. Och DET är jag sjukt tacksam över, ihop med så mycket annat.
Vad är du verkligt tacksam för? <3
Jag är betydligt äldre än dig, har gått igenom separationer efter långa förhållanden, förlorat barn, föräldrar. Men nu är jag på en bra plats i livet med mig själv och min familj. Jag känner mer eller mindre alltid en total tacksamhet för det jag har, inget jag behöver anstränga mig för att känna. Ju längre man levt, och ju fler trauman man tagit sig igenom, ju mer perspektiv får man på tillvaron. Jag önskar bara jag kunde gå ner i arbetstid, för jag är väldigt trött ofta. Jag skulle vilja kunna äga min tid mer. Men den dagen kommer, och det ser jag tacksamt fram emot. Kram.