Ända sedan jag vaknade har jag tänkt att jag ska slå mig ner vid datorn och skriva av mig, sedan har jag på något sätt lyckats skjuta upp det ända tills nu, 22:22. Det kan störa mig så mycket, för min ursprungliga tanke om det här blogginlägget har liksom hunnit bli någonting annat efter dagens alla intryck och händelser. Och ja, det har varit en ganska så händelserik dag ändå.
När Stella väckte mig vid 06 imorse blev jag inte ens lite irriterad (hon brukar nästan alltid vakna vid 08) eftersom jag insåg att jag bara blivit väckt en gång under natten. EN gång! Istället för typ hundratusen. Det lyckoruset som spreds genom min kropp där och då går typ inte att förklara. Lyckan över att få flera timmars ostörd sömn är kanske den finaste gåvan man kan få som småbarnsmamma. Dessutom hade jag och Adam vår första natt utan barn tillsammans i helgen, då bodde vi på hotell och gick på spa vilket såklart var en jäkla dröm. Som grädde på tårtan så hade jag även haft en härlig kväll av egentid innan, ni vet när man hinner pyssla om sig själv lite: göra ansiktsmask, måla naglarna, hårinpackning och så vidare.
Så ja, jag var lycklig i varenda cell i min kropp imorse och framförallt hade jag betydligt mer energi än vanligt. En härlig känsla, eftersom det ter sig i mycket inspiration och kraft att faktiskt utföra saker. Ni vet, när ingenting riktigt tar emot hur tråkigt det än är. Så vi krigade på under morgonen och susade ner till förskolan, som även där bjöd på lycka i form av att Stella för första gången inte grät när jag lämnade henne<3
Jag promenerade vidare för att hämta ut ett par paket och handla. Kände hur kroppen började kännas spänd och jag blev lite yr, men ignorerade det. Väl inne på Ica var jag tvungen att sätta mig ner när jag kände att yrseln började bli mer påtaglig. Krigade vidare mot kassorna men upptäckte att det var totalt omöjligt, så jag satte mig ner vid självscanningen samtidigt som jag pratade med tjejen i kassan (Stella brukar alltid vinka till henne när vi handlar så vi känner liksom igen varandra nu). Helt plötsligt var det som om jag började drömma och kort därefter vaknade jag till av att två män höll i mig och försökte få liv i mig. Hör en till man som pratar med ambulanspersonal, han säger ”vi har en gravid kvinna här som har svimmat av”. Då förstod jag vad som hade hänt och piggnade till, även om jag på något sätt fortfarande var helt borta.
Jag har aldrig svimmat förut och vart otroligt tagen av hur hjälpsamma alla runtom var. Det var nog det som fick tårarna att börja rinna längs mina kinder när jag satt där, för allt blev så påtagligt verkligt. Jag envisades med att jag mådde bra och kunde ta mig hem själv, men så fort jag gått ut ur butiken så kände jag att jag ändå var väldigt omtöcknad. Adam åkte hem på stört och spenderade halva dagen hemma med mig tills jag skulle på ett redan planerat besök hos barnmorskan. Hon kunde snabbt konstatera att mitt blodvärde sjunkit från 135 till 98, vilket alltså är farligt lågt. Dessutom har jag lågt blodtryck sedan alltid, så detta i kombination blev inte direkt någon höjdare.
Behöver jag ens säga att jag ska skärpa mig med järntabletterna nu? Jag har varit så otroligt dålig på att ta dom och även slarvat med kosten en del på senaste, så nu känner jag mig minst sagt motiverad till att stärka upp mitt järn och på så sätt även mitt välmående. För sanningen är att det var ett ganska skönt wake up call, det som hände idag, för jag har känt mig så trött och haft svårt få luft till och från hela graviditeten. Nu förstår jag varför och kanske mest hur otroligt viktigt järnvärdet är för oss kvinnor. Även om man vet ”hur man ska sköta sig” så är det alltid någonting annat att utföra det i praktiken – då är det rätt skönt att få svart på vitt vad konsekvenserna kan bli.
Resten av dagen har jag bara vilat och skjutit på precis allt. Imorgon blir det en lugn morgon innan jag ska på en privat yogakurs hos Lisa Wingårdh – längtar!
xx