Här klampade jag in för en vecka sedan och berättade att jag är gravid – för att sedan leave you hangning, haha. Ja, jag hade jätte mycket tankar om vad jag ville skriva och HAR fortfarande, men satan vad jag har jobbat denna veckan. Lyckligtvis med massa roliga saker! Ni kanske såg samarbetet med Decléor på FORNI? Det tar enormt mycket tid att spela in och redigera en film men oj vad kul det är. Jag är så tacksam att jag får möjlighet att jag får göra det då jag är självlärd på det området, så jag lär mig och utvecklas hela tiden. Hur som helst..
Jag är gravid! Hur långt gången undrar ni? Jag går in i vecka 16 imorgon, så snart är 40 % avklarat. 37,9 % idag för att vara exakt.
Ni har frågat massor om mina tankar om att bli gravid igen, och så tätt inpå första barnet. Så jag tänker att jag börjar där någonstans och sedan jobbar mig vidare på allt runtomkring. Jag har alltid sett bloggen som en plats där jag kan vara ärlig i mina tankar och funderingar och så kommer det förbli när jag berättar om detta. Så låt oss ta det från början.
Ville vi ha ett till barn? Hundra procent ja. Ville vi ha ett till barn precis just nu? Nej. Jag såg verkligen fram emot att börja jobba igen till hösten och var helt inställd på det, så när stickan visade två klara streck så tog livet en helomvändning. Det har tagit mig ungefär tills nu att bearbeta att vi blir tvåbarnsföräldrar i år. Inte för att jag blev ledsen, för det blev jag absolut inte, men chockad. Det tog ju tid innan vi blev gravida med Stella, så att jag skulle ”råka” bli gravid nu kändes lite som en omöjlighet. Iallafall, när man är inställd på en sak och sedan får lägga om hela sin plan till någonting annat, så krävs det lite tid.
De senaste veckorna har jag dock känt att det här var det bästa som kunde hända, lite som att alla pusselbitar föll på plats. Det är knappt jag tror mig själv när jag skriver så, men det är sant. Men jag ska berätta mer om det i ett annat inlägg snart, annars blir detta milslångt.
Hur som haver. Jag tyckte inte om att vara gravid första gången och det gör jag inte nu heller. Jag känner mig som en sämre version av mig själv – tröttare, med massa krämper och har rent allmänt typ lite mindre go i mig? Men det är ju en begränsad tid, och den här gången känner jag mig så mycket mer förväntansfull och upprymd när jag tänker på vad som väntar, för nu vet man ju vad en liten bebis för mer sig. Jag älskar Stella mer och mer för varje dag och blir så stolt för varje litet framsteg som hon gör. Tänk att få uppleva det med ett till barn så snart, hur ska hjärtat ens klara av så mycket kärlek?
I samband med plusset på stickan så började ju Stella att sova, och ALLT har blivit så mycket bättre sedan dess. Helt plötsligt kan jag njuta, njuta på riktigt, av att vara föräldraledig och jag förstår hur det ”ska” vara. Det betyder såklart inte att det är lätt alltid, för det är det såklart inte, men hela vår tillvaro är härligare nu. Hade jag fortfarande lidit av sömnbrist deluxe så hade jag garanterat fortfarande bearbetat att det kommer en till bebis. Och sen tänker jag att har man gått igenom sömntortyr med första barnet så borde man väl ändå bli skonad med det andra??
Det som gör mig mest glad över att få två barn tätt, är hur nära deras relation (förhoppningsvis) kan bli. Hur mycket dom kommer kunna leka och underhålla varandra, och hur fint det kommer vara att få se den relationen växa fram. Att vakna en morgon med två små nyvakna barn mellan oss. Gud, jag blir tårögd när jag tänker på att vi kommer vara en familj på fyra, som kommer uppleva livet tillsammans. Allt från utflykter som cykelturer och resor till vanliga hemmakvällar i soffan. Att vi ska uppfostra två barn som kommer växa upp och bli självständiga individer. Wow.
Jag tror ändå att allt händer av en anledning. Det kanske jag inte skulle säga om jag hade varit med om något helt fruktansvärt i livet, jag vet inte. Men så känner jag verkligen. Det jobbiga jag har gått igenom har gjort mig till en starkare och bättre människa, och jag hoppas att jag kommer känna likadant när vi klarat av två småttingar och allt som kommer med småbarnslivet. The universe has lined up.
xx
Läs om hur jag fick reda på att jag var gravid med Stella här<3
Stort grattis! Blir lite gråtig för jag var i er sits i höstas, en liten (8-9 månader) och blev oplanerat gravid! När chocken lagt sig så kändes det ju så fantastiskt. Nu tog livet en annan vändning för oss tyvärr men har försökt tänka på samma sätt som jag gjorde när jag plussade ”det finns en mening med det som sker”. Har hållit fast i det och särskilt nu när det är den tiden då jag skulle haft två barn men bara har ett. Är såklart otroligt tacksam för barnet hos mig och känner som du att jag älskar honom mer och mer för varje dag som går. Ser fram emot att följa din gravidresa och tankar! Åter igen stort grattis!
Hej Lovisa! Tack snälla du<3 Vad fint att läsa din kommentar, jag blir också lite gråtig. Tycker att det är så stort att kunna glädjas åt andra när man själv går igenom något så hemskt som du och din familj fått göra. Kan inte ens föreställa mig hur tufft det måste vara att gå igenom det. Tack igen och massa styrkekramar till dig! Som du säger - allt händer av en mening <3<3
Jag väntar också nr 2 nu, det kommer vara precis 1,5 år mellan dem. Ska bli kul att följa din gravidresa!