Hej godingar, har ni haft en mysig söndag? Jag har faktiskt haft världens bästa dag efter en ganska så tuff vecka. Fått alldeles för lite tid för mig själv att landa och reflektera, planera och bara få vara vilket har resulterat i att jag har varit så himla mycket i huvudet och ältat massa, känt oro, stress och helt enkelt varit allmänt ur balans. Kroppen har verkligen skrikit efter en paus.
Men idag kände jag att det vände. Min bästa vän har nämligen varit här, hon bor i Göteborg och vi har inte träffats sedan oktober, men nu var hon alltså på besök och hängde med mig och Stella i ett par timmar innan vi (helt själva!) gick ut för att äta middag och babbla om livet. Ren och skär lycka alltså. Vanligtvis pratar vi i telefon med varsin bebis som störningsmoment i varje ände vilket gör det svårt att djupdyka i ämnen och få utlopp för allt som kretsar i hjärnbarken. Alltså var den här tiden tillsammans välbehövlig, minst sagt. En enorm tacksamhet sköljde över mig när jag vaknade imorse och insåg vad som väntade under dagen och jag känner ännu större tacksamhet nu efter så värdefull tid tillsammans. Det är dock en stor sorg att hon flyttade till Göteborg och lite extra tungt eftersom vi båda fått barn samma år. Men det gör att man tar tillvara på den tiden man får tillsammans maximalt och kan leva på den stunden länge.
Med tanke på rådande omständigheter plus att vi är mamis (hon lämnade sin Mio med hennes föräldrar som bor här) så blev det en tidig kväll vilket gjorde att jag kom hem till en bebis som ännu inte sov. Eller vem försöker jag lura, det är bara jag som kan natta henne ändå, haha. MEN, det sjukaste hände! Efter att ha gett henne lite mat och gosat i sängen samtidigt som vi läste babblarna så tog jag upp henne i famnen, och hon somnade. UTAN att jag ammade henne. Det har alltså hänt.. aldrig? Amningen har ju varit ett stort problem och en ångestpuck hos mig eftersom hon är så fäst vid den. Alltså var detta en milstolpe på vägen till att sluta amma och jag känner framförallt sådant hopp för våra nätter (som ju är kaos pga hon ammar en gång i timmen). Livsfarligt att känna hopp kanske men jag kan inte låta bli. Håller er uppdaterade <3
Puss och godnatt gullisar
xx
Hade samma med amning varje timme på natten och bebis som bara somnade med amning. Höll på att tappa det så tillslut bestämde jag och min partner att han får ta nattning och nätter under en vecka. Första natten fram till 23, andra 01, tredje 03, fjärde 05 och femte- sjunde till 06. Sen höll jag i morgonamningen några månader till. Om du känner dig redo så unna dig sömn och låt din partner hjälpa dig <3 sov så långt bort i lägenheten du kan, ens bebis gråt skär i en men när du väl sen får sova fler sammanhängande timmar så kommer du må så mycket bättre. Kämpa på vet hur tufft det är att inte få sova sammanhängande. Plus gladare bebis som får sova mer sammanhängande!