Innehåller annonslänkar
Så häromdagen blev Stella 9 månader och jag kan knappt förstå att jag levt livet med en bebis lika länge som jag var gravid. Tiden då hon bakades gick ju så långsamt, och tiden hon har funnit har gått så snabbt. Skräll, haha. Men seriöst, snart blir hon ett år och är då officiellt inte ens en bebis längre. Då är hon ett barn. Det känns helknäppt.
Utveckling
Från att hon precis lärde sig krypa så har det gått i raketfart framåt. Eller ja, hon har gått i raketfart så att säga. Herregud vad snabb hon är! Alltid med siktet inställt på kattmaten och kattlådan eller andra saker som jag helst hade sett att hon höll sig undan från. På riktigt så tror jag att hon känner av och märker direkt när hon gör saker som vi inte vill att hon ska göra, för då får hon bus i blicken och vi börjar direkt ana oråd haha.
Den här månaden har hon lärt sig att ställa sig upp mot saker. Allt från soffbordet till sängen till väggen och allt där i mellan. Blir ju mäkta stolt men också väldigt varsam, för precis när jag tror att hon klarar det galant och alltid trillar ”rätt” på rumpan, så trillar hon och börjar gråta. Och dom där krokodiltårarna gör mig minst sagt svag.
Mat
Är alla bebisar så här kräsna? Börjar jag undra. För ena dagen älskar hon en rätt och den nästa så vägrar hon äta den. Likaså är hon så matglad en dag och matvägrar en annan. I för sig så har två tänder tittat fram och det kopplade jag direkt till hennes minskade aptit, men nu är det verkligen från dag till dag och då är det svårt att hänga med.
Jag är glad att hon äter gröt igen så jag varierar den så mycket jag. Ibland på havremjöl och ibland mandelmjöl, ofta blandat med hälften rismjöl. Allt sånt verkar funka! Det är dock smaksättningen som gör det. Jag varierar mellan hallon och blåbär, olika nötsmör och kryddor som kanel och kardemumma. Oftast äter hon upp allt.
Till lunch får hon ofta äta av min mat men lika ofta blir det burkmat. Jag är inte helt nöjd över det men ibland blir det bara så. Dels pga hennes kräsenhet och dels pga brist på ork. Så får det vara! Hon har börjat äta själv också, även fast det slutar i totalt matkaos och ofta ett bad. Jag är bara glad att hon lär sig.
Sömn
Jämför jag med när sömnkaoset började så är det betydligt bättre. Det är någon period under natten då hon sover 2-3 timmar i sträck och det är jag verkligen tacksam för. Allra oftast så vaknar hon till och ammar snabbt och så somnar vi om, och det kan jag leva med. Men ibland kommer uppvaken en gång i timmen igen och består av längre vakna stunder med gråt, då är jag på gränsen till att bryta ihop. Börjar undra när jag någonsin kommer få sova ens fem timmar i sträck igen? Längtar.
På dagarna har sömnen blivit så mycket bättre. Ofta 1-2 timmar nap runt lunch och har jag tur lyckas jag få ner henne i spjälsängen här. Sedan 1-2 timmar till senare på eftermiddagen, oftast i vår säng och jag bullar upp med kuddar runt om, livrädd för att hon ska trilla ur ändå.
På kvällarna somnar hon runt 21 om vi har tur och när vi har otur närmare 22.30. Som tur är så är hon på strålande humör på kvällskvisten!