Hej fina ni!
Hoppas ni hade en mysig helg. Min var lite som en berg-och dalbana skulle man kunna säga. I lördags åkte jag och Adam ut till landet och tog med oss vår lilla katt Siri i vanlig ordning. Pappa var där och bjöd på grillat, sen satt vi uppe och pratade in på småtimmarna framför brasan. Otroligt mysigt, verkligen kvalitetstid. På söndagen ställde man ju fram klockan en timme, ändå vaknade jag strax efter fem och kunde bara inte somna om. Så jag gick upp, bakade scones (recept coming soon!!) och njöt av soluppgången på verandan. Somnade dock om i soffan efter en stund och vaknade igen lagom till att de andra kände att det var dags att gå upp. Vi åt en långfrukost tillsammans och bestämde oss för att ge oss ut på en promenad. Det blev en lite längre sträcka – RIKTIGT skönt. Min kropp behövde verkligen motionen och d-vitaminen från den promenaden!
När vi kom tillbaka kunde vi inte hitta Siri någonstans. Hon är ju innekatt hos oss men när vi är på landet eller i Småland så är hon alltid ute. Hon är ganska feg av sig, så brukar alltid hålla sig på tomten och tittar gärna in och ut varje halvtimme, så vi har bra koll på henne. Både jag och Adam är riktiga djurmänniskor och Siri är vår lilla bebis! Hon följer efter oss vart vi än går, sover med oss i sängen alltid och håller sig nära. Klockan blev iallafall bara mer och hon dök inte upp, så vi började bli riktigt oroliga. Vi hade tänkt åka hemåt vid lunch men när klockan närmade sig middagstid kom vi fram till att vi såklart skulle stanna kvar eftersom vi hoppades på att hon skulle våga sig tillbaka på natten. Båda sov så oroligt och var så himla ledsna när vi gick och la oss. Hela dagen var bara ångest! Men strax efter midnatt hörde vi ett litet pip bredvid sängen (hade altandörren på glänt) och kunde äntligen andas ut. Mina hormoner spelar mig redan ett spratt, jag gråter för något varje dag, men nu grät jag floder. Tänk vad fäst man blir vid djur <3
Imorse tog vi vårt pick och pack och begav oss hem mot stan redan vid 06. Så dagen har känts lite som en prövning inför småbarnstiden – väldigt lite sömn och inte alls enligt rutin, om vi säger så. Sov mellan 8-10 och sedan igen mellan 16-18. Man får ta chansen när den dyker upp!
Kram på er
