Hej gullisar!
Igår kväll kom vi ner till Småland för att spendera helgen här, hos Adams familj. Jag har precis ställt in en omgång bananbröd i ugnen och sitter nu i soffan och tittar ut över sjön som ligger så stilla utanför. Jag har hela huset för mig själv och planerade att bocka av lite grejer jag behöver ta itu med – men fastnade i känslan av att ha tusen grejer jag vill göra, för att finna mig i att inte göra någonting alls.
Det är en märklig känsla, när inspirationen nästan svämmar över och kroppen blir helt exalterad, och så mitt i den känslan så förlorar man all sin handlingskraft. Händer det er också? För mig händer det ofta. Jag vill åstadkomma så mycket och har så mycket idéer! Sen sitter jag där och stirrar ut genom fönstret och bara tappar allt på en och samma gång. Som att alla idéer jag hade, bara försvunnit in i ett svart hål.
Jag vet att jämföra sig med andra är totalt onödigt och egentligen elakt mot sig själv, men det händer ibland att jag jämför mig med ” de som har så många bollar i luften”. Hur lyckas de få ihop allt? Jag både vill och strävar mot att vara mer effektiv i allt jag vill göra. Men på något sätt tar det tid. Betydligt mer tid än vad det borde ta, tror jag.. Jag liksom fastnar i både tankar och yttre distraktioner mycket lättare än vad jag egentligen skulle vilja. Kan det vara så att vissa av oss bara behöver mer tid? Kan det kanske ha med ens personlighet att göra? Jag upplever att många extroverta har lättare att ta tag i saker, än mig som är mer introvert. Kanske är jag helt ute och cyklar – men jag funderar också på om det är något som går att öva upp. Kan man kanske med hjälp av tid och motivation, lyckas ändra ett drag som känns så otroligt djupt rotat i en. Vad tror ni? <3
Hur som helst så var detta inte alls vad jag tänkte skriva om. Jag kom på att det var dags att skriva ett blogginlägg mitt i min inspirationssvacka, men detta var vad som kom fram när jag lade mina fingrar över tangentbordet. Älskar när man planerar att skriva något men är så totalt inne i sig själv att något helt annat kommer ut. Det är verkligen som en meditativ, avstressande stund. Det är faktiskt så mina bästa (enligt mig) artiklar blir till också, därför är jag så glad att jag har sådan frihet att skriva om vad jag vill. Till exempel när jag skrev ångest, ett samtal med min livscoach – det kom från ingenstans. Sen sa jag till Lollo i efterhand att jag hade skrivit en artikel som vi inte hade planerat. Hon läste den och sa: svinbra, kör upp den! Älskar, älskar, älskar det. Älskar mitt jobb, även om det egentligen är praktik, men jag glömmer liksom bort det ibland.
Nej hörnni, nu ska jag ta ut brödet som har fyllt hela huset med världens godaste doft. Sen blir det yoga och en väldigt lugn eftermiddag, innan vi ska bort på middag ikväll hos våra vänner Linnea och Jesper, och deras lilla Hedda som bara är sex månader. Har längtat efter dom så himla mycket! Puss på er.
Jag är precis som du, mer introvert och har lite svårt att få hjärnan att ”sätta igång” och gå från tanke till handling. Det är liksom inte lathet utan nån sorts inre motor som tar ett tag att värmas upp 🙂 känner igen allt det du beskriver och tror absolut det kan handla om att vi är mer introverta och har ett rikt inre liv, och inte är uppe och ”gör” hela tiden för vi har mycket tankar att processa.
Bra beskrivning med motorn! Skönt att det är inte bara är jag som känner så <3