Appen kartor i iPhone ställde om vår nya adress till ”hem” efter att vi bott här i fyra veckor. Tänk att det är så lite tid som krävs tills telefonen förstår att man gjort en stor förändring i livet?
Det ger en tankeställare kring hur snabbt saker och ting blir ens nya vardag. För inte så länge sedan bodde vi på en knapp fjärdedel av vår boyta nu och hade utsikt mot parkerade bilar på gatan, nu vaknar jag upp och får blicka in bland täta tallar som förgylls av soluppgången. Man vänjer sig så snabbt. Jag är tacksam varje dag och jag tar det inte för givet, men jag känner ändå att jag för varje dag som går blir lite mer bekväm och glömmer bort hur mycket jag har längtat efter det här livet, som jag har visualiserat i över ett och ett halvt år.
Om det krävs fyra veckor för tekniken att fatta var ens nya adress är borde det ta betydligt mindre tid att skapa nya vanor och rutiner. Men fyra veckor in i vårt ”nya” liv sker inte allt det där jag visualiserade kring innan flytt. Jag kommer inte gå upp kl 05 för att göra x antal ritualer innan barnen vaknar, eller baka och träna så mycket som jag trodde. Det måste börja på rätt plats. Ingen yttre förändring kommer skapa en inre förändring.
<3