Livet bjuder på både det ena och andra just nu. Högt och lågt. Tårar och glädje. Men det är väl en del av resan antar jag, även om det är sjukt svårt att acceptera att min 30-åriga barndomsvän inte finns längre. Kan inte ägna en tanke åt det utan att tårarna rinner, så begravningen idag kommer minst sagt bli… ja jag hittar inte ens ord.
Just nu sitter jag på tåget på väg till Stockholm och den här dagen har en full agenda. Först en snabb frukost med min kära lillasyster, sedan hoppas jag hinna svänga förbi mina saknade kollegor och ge alla en stor kram, innan jag ska vidare på begravningen. Därefter ska jag hämta upp vår nya bil och köra hem den till Tranås igen. Känns för övrigt sjukt konstigt att benämna Tranås som mitt hem!? Trots att jag bott där en hel sommar nu.
Hur som, idag är det även slutbesiktning så FÖRHOPPNINGSVIS sover vi första natten i vårt hus ikväll! Vilket helt ärligt också är något av ett anti klimax både för mig och Adam. Vi har krigat med det här jäkla huset hela året och är så fruktansvärt slutkörda båda två, så bara tanken på att fortsätta kriga med flyttkartonger och allt som kommer med inflytt är liksom.. tröttsam? Och samtidigt helt underbar. För herregud vad jag har längtat. Efter mitt eget space, efter en harmonisk miljö, nya rutiner, alla våra egna saker… allt. Nu börjar en ny era.