Det känns helt otroligt att flyttlasset går IMORGON. Räknas jag som smålänning nu?
Strosade min vanliga strecka till jobbet imorse med telefonen i högsta hugg och insåg hur lite jag uppskattar det jag har omkring mig. Ville liksom insupa Stockholm in i minsta detalj under mina sista dagar här, men det är för mycket runt omkring som ska fixas med. Hjärnan är redan femtio steg framåt och jag glömmer bort att njuta av allt det här fina. Men så kommer jag på mig själv med att när jag åker hit för jobb, häng med familj och vänner nästa gång – DÅ kommer jag uppskatta det. Och är det inte ofta så? Att när något väl tagit slut, då ser vi dess charm med nya ögon.
Att vi flyttar nu, känns typ.. inte så mycket, faktiskt. Vilket är galet för vi har byggt upp för detta i 1,5 år nu. Men eftersom vi inte flyttar direkt in i huset i helgen utan kommer bo tillfälligt i en lägenhet så är det kanske inte så galet ändå. För det känns inte som att det är på riktigt än. Förhoppningsvis får vi flytta in i början på juli och DÅ kommer det nog vara lite mer pirr och nerver inblandade! Men att åka ut till huset varje dag fram till dess och spana in hur det utvecklas, DET ser jag verkligen fram emot. För varje gång jag kommer in i vårt (snart) hem så blir jag alldeles varm i själen. Vilka minnen vi ska skapa, och vilken livskvalité vi kommer få. Det här är början på den näst största resan i livet.
Vi hörs från Tranås next time <3
