Det känns att energin börjar ta slut nu, efter snart två månader av uppvak varje timme. Jag förstår att jag inte är ensam och att ni är många som förmodligen till och med har det tuffare.. ibland undrar jag hur vi lyckas? Att vi tar oss igenom dagarna med huvudet lika tungt som ett åskmoln och ändå med ett leende.
För det är väl det där leendet som gör oss alla till supermammor? Jag menar man kan ju inte inte le, ens när man vaknar upp från en sömnlös natt och ser sin lilla mini? Inte jag iallafall. När Stella ler mot mig så tror jag nog att jag klarar allt. Klyschigt, men sant.
Idag var iallafall ännu en sån morgon när min första och enda tanke var kaffe. För natten var inte kul alls. Förutom uppvak varje timme så hade hon ont i magen vilket hon fick utlopp för genom att ligga och trycka och gny halva morgonen. Jag har försökt införa fyra månaders gröten i kombination med min egen mix, med hopp om att hon ska tycka om matningsprocessen lite mer. Men icke. När jag har gett henne min variant så har hon ibland vägrat äta, så jag tänkte att hon kanske inte gillade den lika bra. Men idag så gick det hur bra som helst så jag antar att det snarare beror på hennes humör.
Vi hade 5-månaders kontrollen på BVC också, så fick hon alla vaccin i omgång två (hepatit, streptokocker osv). Hon reagerade med lite feber mot eftermiddagen så vi låg båda två utslagna i soffan resten av dagen: jag på rygg och hon ovanpå min mage. Kanske det mysigaste som finns ändå? Egentligen behövde jag jobba men nu får jag skjuta på det till sista minuten vilket jag verkligen hatar men vad ska man göra. Planering och framförhållning blir inte alltid som man tänkt sig med barn har jag lärt mig!
Imorgon är en ny dag hörni. Jag hoppas att få starta den som jag älskar: med några minuter på mattan. Först med foam rollern och sedan yoga. Och så kaffe och frukost på det. Förhoppningsvis med en glad och feberfri bebis. Hur startar ni helst era morgnar? Har ni några ritualer som ni älskar? <3
