”Men gud, hur känns det att flytta FRÅN Stockholm?* är frågan jag får i 99,9 % av alla samtal som på något sätt kommer in på att vi ska flytta. Ska jag vara ärlig så har jag inte riktigt funderat på hur det känns för tankarna nu cirkulerar mest kring huset och att det ska bli klart. Men det har alltid varit ett så naturlig steg för mig, även om det givetvis finns en del frågetecken med i det beslutet. Som hur det kommer att kännas att bo i en så liten stad, utan samma möjligheter som i Stockholm och så vidare. Men trots en del frågetecken har det inte varit någon tvekan om att det inte skulle vara rätt beslut. Så svaret på frågan är väl egentligen att det känns naturligt och rätt för det jag önskar av livet just nu. Det har aldrig handlat om att jag vill från Stockholm, utan snarare om att jag vill mot en annan typ av livsstil.
Jag vill bo omringad av natur men ändå ha fem minuter resväg vart jag än åker (typ). Jag vill att mina barn ska växa upp i ett mysigt område fullt av andra barn där alla hejar på varandra. Jag vill kunna gå utanför dörren och rakt in i skogen eller ner till vattnet. Och jag vill åt det lugn som småstäder ofta andas.
Nu är det mindre än en månad tills vi flyttar till lilla Tranås och jag skulle underdriva om jag sa att jag räknar dagarna. Jag räknar snarare sekunder. Längtar SÅ fruktansvärt mycket.
<3