Det är onsdag, klockan närmar sig 21 och jag har slagit mig ner i soffan med ett glas rött. Vi fick en övertrött Molly i säng för bara ett par minuter sedan så nu kan man äntligen pusta ut. Jag ska dock inte klaga, hon har inte alls varit gnällig utan snarare tvärtom, lite för glad för att det ska vara rimligt haha. Man undrar ju hur energin kan hålla från 05 fram till 20.30? Hade jag lagt mig ner hade jag somnat på en sekund.
Det är en ständig balansgång det här med att prioritera all form av egentid när barnen somnat, eller bara checka ut för att maxa antalet timmar sömn. Det blir oftast det förstnämnda.
Ni som hängt med här ett tag vet ju hur vi har kämpat med sömnen, framförallt Stellas. Det var ju egentligen knappt ett år sedan som Stella fortfarande vaknade en gång i timmen samtidigt som Molly körde uppvak 2-5 ggr per natt. Och båda var rätt knepiga att få i säng! När man är i allt det där känns det ju som att det aldrig någonsin kommer vända och det enda man vill är att få sova typ sjuhundra timmar i sträck. Nu har vi det, peppar peppar, dock oförskämt bra. Ibland blir det som ikväll, men det är väldigt sällan. Oftast lägger vi Molly i spjälsängen vid 19-tiden och så somnar hon själv. Vaknar kanske två gånger per natt. Stella lägger vi oss med i sängen och så somnar hon på typ två minuter. Vaknar möjligen för att dricka eller kissa på natten, annars inte alls. Då känner jag bara oh lord, är detta för bra för att vara sant!? Vad är det som väntar runt hörnet? Men jag inser också att fan vad vi förtjänar detta efter all sömnbrist. Vi förtjänar att få ha det såhär bra utan att vara rädda för bakslag!
Nu ska jag påbörja ett projekt som förmodligen kommer ta upp enormt mycket tid, men som om det landar rätt, kan bli det mest spännande jag har gjort. I’ll keep you updated! <3
