Det är någonting speciellt med att slå sig ner i soffan efter att barnen somnat. Att snabbt plocka bort allt stök, tända ett par ljus, hälla upp någonting gott drickbart och ta in en totalt rofylld miljö. Alldeles speciellt är det när detta infinner innan klockan slår åtta, för då vet jag att kvällen är ung och jag har tid.
Jag skulle vilja påstå att bristen på tid är vår tids största dilemma. Det spelar ingen roll vilket typ av liv du lever och hur många bollar som är i luften samtidigt. Varje dag är en kamp mot klockan och alla to-do:s som drar i en.
Just därför känner jag mig extra harmonisk kvällar som denna. När det är tre timmar kvar till midnatt och jag redan hunnit beta av några måsten sedan jag kom hem från jobbet. När barnen sover trygga i sina sängar och jag hinner ta ett par andetag utan känslan av att klockan tickar på i allt för snabb takt samtidigt som balansen av jobb, fritid, relationer och hälsa på något sätt är i perfekt symbios. Det är sällan den känslan av balans varar länge, så det gäller att känna uppskattning och ta in tillvaron när det inträffar.
På det temat ska jag nu krypa ner intill Adam och se om säsong ett av Emily in Paris. Bonsoir!