Jag håller på att bli galen. Alltså på riktigt, jag känner att jag håller på att tappa det totalt. Varje dag är en kamp med Mollys sömn (men nätterna går jättebra). I snart två månader har Molly sovit 30 minuter varje sovstund på dagen. Om jag har tur så sover hon en eller kanske två timmar (typ en gång varannan vecka). Har jag inte tur så sover hon i ungefär 10 minuter innan hon vaknar. Gemensamt är att det är helt omöjligt att natta om henne. Om jag lyckas måste jag natta om henne ca 3-5 gånger innan hon möjligtvis sover i totalt 1 timme.
Så här såg min förmiddag ut nu (och så är det oftast):
7.30 Molly vaknar
9.00 börjar bli trött, jag tar upp i bärselen och vaggar loss
9.45 somnar till, jag lägger ner henne i sängen/vagnen – vaknar direkt och jag tar upp henne igen
10.00 somnar, jag lägger ner igen
10.10 vaknar och är jätteglad. Jag vaggar/i bärselen/lägger i vagnen och försöker natta om
10.30 jag ger upp och bryter ihop
11.00 hon blir trött och gnällig igen och processen börjar om med bärsele osv
Så gör vi den här processen ca 4-5 gånger om dagen, då hon sover 30 minuter max. Och varje gång tar det minst 30 min att natta henne vilket alltid blir i bärselen. Alltså tar det minst lika lång tid att natta som hon sen sover. Jag hinner fan inte göra någonting, jag har ingen energi, jag har så jävla ont i höfter och rygg av allt vaggande och framförallt känner jag mig som den sämsta mamman i världen.
Förlåt för världens mest bittra inlägg men jag kan inte låta bli. Snälla, berätta för mig att det finns hopp!? Att någon varit med om samma sak? Behöver era kloka ord<3
xx
Vissa bebisar vill inte missa någonting alls! Min första (nu 20 år) var exakt som Molly. Lösningen blev bärsjal på ryggen. Jag knöt på henne när det var sovdags och sen gick jag oftast ut. Långpromenad med kebab, bok, hämtkaffe, shopping… Genom att hon sov längre stunder på ryggen så vande hon sig på något vis, och sen när hon var 1 år började hon sova i vagnen – men aldrig hemma i sängen tyvärr. Hon slutade helt att sova på dagen när hon var 2 1/2! Vissa barn behöver mindre sömn, och då får man hitta sätt att göra det man behöver göra med dem istället för när de sover. Det kan vara knepigt med strategier men det går. Annars fastnar man i besvikelse och frustration. Lycka till!
Det kommer bli bättre – jag lovar. Håll ut! Har du testat att lägga en varm vetekudde i vagnen/sängen innan du lägger ned henne? Lycka till med allt! 💞
Så kämpigt! Jag hade samma med min bebis, han sov 30 min i stöten länge. Det enda sättet att få honom att sova längre var att gå ut med vagnen, då kunde han sova över 2 timmar.
Hej,
Jag är absolut ingen expert men jag hade det likadant med mitt äldsta barn (det är 5 r sedan och minnet tryter :)). Men jag tänker framförallt tipsa om att försöka stretcha den första vilan en stund. Om vi utgår från ditt, eller mollys, schema; försök skjuta den 10 min varje dag, s att den till slut kommer lite senare än bara 1,5 timme efter uppvak. Sikta mot en första vila ca 2-2,5 timme efter morgonuppvak. Och när det väl vankas vila; vagga inte. Det blir du ju galen av. Bara sätt henne i selen och gör allt möjligt vardagsbestyr FÖRUTOM att vagga. Diska, dammsuga, bära sopor, tvätta..ja men typ allt annat än just bara fokus p att f henne att somna. Somnar hon s somnar hon, toppen! Låt henne sitta kvar i selen. Har hon itS behåller du sinnet i schack lite längre 🙂
Har du provat att studsa på pilatesboll? Jag brukade ha min son liksom vågrätt i famnen och sitta och studsa på pilatesbollen tills han somnade. Sen väntade jag tills han sov hyfsat djupt innan jag lade ned honom. Kanske är enklare att förflytta från det till liggande i sängen än från bärsele till liggande? Värt att prova iaf. Sen kan det vara så att andras tips är helt värdelösa för bebisar är olika, och hur många grejer man än provar så vill ungen inte sova eller vad det nu kan vara. Och då känner man sig ännu mer sämst. Och det är du INTE! Man gör tamejfan allt och provar allt. Det är SVÅRT med bebis! Och ännu svårare eftersom helt olika saker funkar på olika barn. Kämpa på, snart blir det lättare! Tror min började sova bättre på dagarna efter ca ett halvår, innan dess var det många små tupplurar fördelade över dagen.
Åh tungt, men ska du inte försöka dra lite på hennes sovstund då? Så att hon är riktigt trött och därmed sover längre? har du prövat med någon bakgrundsljud, vissa bebisar gillar ju det, white noise eller vad det kallas?
Du är ingen värdelös mamma och det finns många i samma sits som dig! Tänk att det oavsett är en fas och snart är den över och vips så sover hon bättre.
Lycka till och kämpa på!
Hej! När min bebis var i ett ”språng” så sov han också bara halvtimmar och somnade i princip bara i bärsele. Jag försökte inte lägga ner honom emellan eller kanske i vagnen om jag var ute och gick. När språnget var över så ändrade han 30 minutrarna till något annat. Ville mest säga att min bebis också körde sina halvtimmar 🙂 Hoppas det ändras för er med snart!
Har nästan exakt samma. Sover min tjej mer än 60 minuter på dagen är det kors i taket. 35 är rätt vanligt i vagn. 25 minuter får man vara nöjd med. 15 minuter då vet jag att hon blir gnällig men finns inget att göra för hon vägrar att somna om. Osv.
Vaggar, ger bröstet, går 100 mil i vagn för att hon ska somna (men sover aldrig mer än 30-40 minuter då ofc). Sen vill hon helst bli buren så bärselen är med på alla promenader.
Jag vet inte. Kanske inte tröstar men du är inte ensam! Det positiva jag fått höra är att barn som sover mindre på dagarna blir mindre sömnkänsliga när de blir äldre, de liksom klarar sig lite längre om man skulle missa att sova eller somnar sent osv. Vem vet!
Men avsaknaden av egentid. Man blir tokig. Och att höra nån säga ”mitt barn sov precis två timmar” (gärna i stillastående vagn också……) det provocerar skiten ur mig 😂🤪
Jag har tyvärr inget bra råd mer än att jag läste att barn somnar om så som de somnade så att man ska försöka ”göra så lite som möjligt” när de ska somna. Så tänker om du nattar i sele och sen lägger ner så vill hon somna om i sele när hon väl vaknar? Mitt barn somnade alltid de första månaderna i knäet ammandes men insåg att det inte funkade i långa loppet så efter några månader så tog ”kampen” en period att natta i sängen utan att amma (både dag och natt). Tog många och långa nattningar men tillslut började han sova längre perioder i sängen. Jag gjorde väl fortfarande ”fel” eftersom jag låg bredvid men ammade eller vaggade i all fall inte. Kanske inte alls funkar för dig men känner igen desperationen. Kram
Åh så jobbigt, förstår frustrationen! Min bebis är lika gammal som din och har haft svårt att somna inomhus dagtid. För oss vände det när jag insåg att hon behöver ha det riktigt mörkt när hon ska sova även på dagen. Storebror kunde somna i dagsljus var som helst (typ), men lillasyster kräver mörkläggningsgardiner och ”natt”. Så olika de är de små liven!
Hej,
Känner igen mig – min son född i december har aldrig sovit längre än 45 minuter åt gången sedan han kom. Oftast blir det 30 m, får jag 45 m så känns det som rena lyxen. Tänk vad mycket man skulle hinna om man skulle få 1 hel timme haha! Min son sover fortfarande inte hela nätter heller så man kan säga att jag går runt som en zombie för det mesta. Men jag försöker se ljuset i tunneln, varje kväll tänker jag- imorgon är han en dag äldre och DÅ kanske han börjar sova…
Älskar din blogg! Du är en toppen mamma,
Kram
Tack för att du delar med dig! Känner igen mig i känslan av att vara en dålig mamma. Har inte mycket erfarenhet från barn sedan tidigare och fick min dotter i januari. Inget har stressat mig mer än sömnen, upplever att det är en stormötes kring detta och det kan nog till viss del göra mer skada än nytta. När jag stressar över sömnen så funkar sömnen dåligt. När jag sänker kraven så sover hon bättre. Gör egentligen inget annorlunda när jag nattar mer än att jag inte stressar så mycket över tiden utan accepterar att hon somnar ungefär vid samma tid varje dag för att skapa goda rutiner.
En annan sak jag också börjat göra är att sova varje sovstund med min baby. Vet att många är ”emot” contact naps men dels behöver man sömnen som mamma, ibland mer ibland mindre. Och när jag återhämtat mig (kanske tar en dag när jag sover varje tillfälle som ges) så brukar det funka bättre ett tag. Precis som om vi brutit det ”dåliga” sovmönstret där sömnen är en fight. Men det gäller ju då att man kan sänka kraven på sig själv när det kommer till allt annat runt omkring och det i sig är ju också en utmaning…
Min dotter är väldigt beroende av närhet (som de flesta bebisar i know) men då funkar detta bra för oss.
En sista sak som jag gjort är att sluta läsa hur man ”ska/bör” göra. Bebisar är också människor men jag tycker ibland att sömnriktlinjerna är så stereotypa, som om alla bebisar var stöpta i samma form.
Hoppas det blir bättre 🌸 Du är en bra mamma för att du bryr dig! Sedan blir det inte alltid som man tänkt sig och det är okej 😘