Hej hjärtan!
Jag är så lycklig att det äntligen är MAJ månad. Våren, du har minst sagt varit efterlängtad. Stod i lekparken idag i en t-shirt och tunn jacka medan jag gungade Stella ”jätte-jätte-fort och jätte-jätte-högt” samtidigt som minstingen sov tryggt i vagnen. Vissa stunder känns bara helt kompletta trots att de inte är särkilt speciella? Helt vanliga stunder som sedan visar sig bli just speciella. Det är när allting bara klaffar. Närvaro, kärlek. När man kan ta in stunden med varenda cell och sedan tänka tillbaka på den och bli alldeles varm i hjärtat.
Jag skulle säga att jag är expert på att fantisera, längta och romantisera tillfällen som sedan bara blir medelmåttiga. Som den kvinna och mamma som jag är, så är jag en stjärna på att planera och kontrollera det mesta, men hur kul är det egentligen i det långa loppet? Jag vill ha mer av de stunderna som bara blir härliga för att allt är i samklang. Inte på grund av det jag kan kontrollera utan snarare det motsatta. När man bara skiter i allt och låter sig svepas med i stunden. Även om man inte är så harmonisk egentligen, eller om man känner sig sjukt ful och sliten eller har tusen grejer att ta tag i.
Detta kanske blev flummigt men så får det vara ibland.
Delar ett sms jag fick nyligen som känns relevant <3
