Det känns lite sjukt att säga att jag räknar dagarna nu, när kalendern visar 38 dagar kvar till BF. Jag menar TRETTIOÅTTA dagar, det är liksom mer än en månad. Inget carpe diem här inte. Dagarna får mer än gärna bara flyga förbi, nu är jag trött på att vara gravid.
Jag tänker ofta på att jag önskar att jag vore en av dem som bara njuter genom hela graviditeten. Tänk att dom människorna ens finns? Som liksom bara myser genom alla nio månader och känner sig så vackra i sina gravidkroppar, som mår i princip lika bra som vanligt och bara är totalt lyckliga och strålande. Alltså snälla, jämfört med dessa kvinnor är jag typ på botten. Det passar inte mig att vara gravid, helt enkelt. Jag känner inte igen mig själv, varken i spegeln, fysiskt eller psykiskt. Och jag gillar det inte alls. När folk säger ”men tänk att det kanske är sista gången du är gravid, njut!!” så tänker jag bara ja fyfan vad härligt att slippa gå igenom denna pärs igen haha.
Usch, jag gillar egentligen inte att låta så negativ här inne men samtidigt vill jag dela mina tankar och dom är ganska negativa nu faktiskt och det får helt enkelt vara så. Mentalt är jag inte alls här och nu. Nä, jag är redan i december månad med en nyfödd liten mini på ena armen, en galen 1,5 åring på den andra och i full färd med julbak i ett hem fyllt av tända ljus, julmusik och doft av lussebullar. Det är förmodligen totalt kaos, men ändå ett mysigt sådant. Och i en kropp utan foglossning och en gigantisk mage som trycker åt alla håll. Det ni! Då ska jag ta mig ur min negativa-introverta-sitta-hemma bubbla och börja se ljuset igen. Sa jag att jag räknar dagarna?
xx
stort grattis till er