Hej godingar!
Hoppas ni fick ut något av min förlossningsberättelse. Man förstår ju snabbt att den ena förlossningen inte är den andra lik och det är svårt att förbereda sig på händelseförloppet som kommer (även om man kan försöka förbereda sig mentalt). Precis så har det känts första dagarna med Stella.
I slutet av graviditeten var mitt sikte helt inställt på förlossningen, och inte så mycket vad som kom efter. Jag tänkte bara att det löser sig när hon är här och oavsett hur andra har det med sina bebisar så kan vi inte förvänta oss någonting. Självklart kan man förbereda sig med prylar och lite ”allmän” info, men jag har liksom inte orkat läsa på allt för mycket utan bara tagit varje grej när den dyker upp.
Idag är Stella tio dagar – tio omtumlande dagar där den ena inte varit lik den andra. Nu vill jag dela hur de här dagarna har varit för mig, och det lilla jag lärt mig från dem.
Amning
Varje dag har amningen sett olika ut. När vi vaknade upp på BB dagen efter hon hade kommit så var min amning igång och jag kände mig rätt trygg i att det skulle fortsätta flyta på. Varje gång barnmorskan tittade till oss så ammade hon, så jag fick snabbt feedback på att det såg bra ut, vilket var så skönt.
När vi kom hem från BB ville Stella ligga och snutta på mig non stop. Då vågade jag inte ta till napp, eftersom jag hört på flera håll att det inte alltid är bra att ta till den direkt, framförallt om man inte kommit igång med amningen. Så resten av den dagen (och natten..) så låg hon på mig och vi kunde inte ens lägga ner henne i nestet utan att hon gallskrek. Låt oss säga att den natten var katastrof och vi undrade vad fan vi gett oss in på.
Dag två hemma var hon på mitt bröst i princip hela dagen igen och gnällde så fort jag lade ner henne. Men mot kvällen kom räddningen – bärselen. Hon somnade nästan direkt när jag satte ner henne och jag såg ljuset igen! Samma dag började vi faktiskt med napp ändå och det hjälpte massor – plötsligt kunde jag ha händerna fria lite mer.
Sedan dess har vi fått lite mer rutin på amningen och jag kan lägga ifrån mig henne utan skrik. Vissa dagar ammar hon varannan timme under dagen OCH natten. Andra dagar har hon ammat var tredje timme (ungefär) under dagen och kanske 1-2 gånger per natt. Och vissa dagar har det känts som att jag inte gör något annat än att amma varje vaken stund.
Min kropp
Det är ändå sjukt häftigt hur snabbt kroppen börjar hitta tillbaka. Sedan jag var liten har jag varit så fascinerad över hur magen kan expandera så mycket och undrat hur den ser ut och känns efter en förlossning. Min upplevelse efter att Stella kom var att jag fortfarande hade en gravidmage, typ som den såg ut i vecka 25-30 någonting, men med skillnaden att den var mjuk. Lite som en jäst bulldeg. Sedan har den blivit mindre och mindre för varje dag som gått – fortfarande mjuk, och magmusklerna är absolut inte på plats än.
Jag var väldigt svullen där nere första dagarna. Det gjorde ont att resa på mig, att kissa och att gå/stå för mycket. Det gör fortfarande ont, men smärtan har ändå gått ner mycket. Och Ipren hjälper! Jag tar i princip aldrig värktabletter utan härdar ofta ut huvudvärk och dylikt, men det är fan ett måste dagarna efter en förlossning.
Svullnaden i resten av kroppen har gått ner rejält. Jag känner plötsligt igen mina anklar, som jag typ inte sett på flera veckor haha. Men kan fortfarande inte få på mig min förlovningsring, så det är väl en del vätska kvar ändå.
Mitt psyke
Att bli förälder och komma hem med en nyfödd bebis har varit en omställning utan dess like och de här dagarna har varit en berg och dalbana av känslor. De dagarna då jag sovit som minst och haft Stella i mina armar från morgon till kväll har varit värst. Hur mycket jag än älskar henne redan, så har jag känt en nästintill klaustrofobisk känsla när jag inte fått ha händerna fria. När hon blivit ledsen så fort jag lägger ner henne och därför behövt gå på toaletten med henne i armarna (en sån liten grej man aldrig tror ska kompliceras av en liten bebis) såna dagar har tårarna varit nära mer än en gång. Och gråtattacker har känts som världens undergång för att efteråt bytas ut av känslan att jag inte vet varför jag grät.
Sen har vissa dagar varit såå enkla – hon har sovit bra på nätterna och 2-3 timmar i sträck på dagarna mellan amning och blöjbyten. Då har livet känts komplett och jag känner sån enorm tacksamhet över allt – för då finns det en balans mellan mig och bebis. Jag kan bocka av de saker jag vill göra för mig och samtidigt finnas där maximalt för henne.
Det här tar jag med mig från första dagarna med Stella:
- Alla dagar är olika – ta inte ut något i förskott
- Hud mot hud verkar viktigt, därför blev bärselen vår bästa kompis dag ett
- Ha bindor och Ipren redo, det kommer behövas
- Våga säga nej till besök om du är på bristningsgränsen, för lite sömn och för mycket hormoner är en dålig kombo
- Tillåt dig själv att gråta utan att få dåligt samvete – man är faktiskt bara människa
- Bunkra upp med fikamaterial innan bebis kommer, så slipper du stressa över det när vänner och familj vill hälsa på
- Små byxor med strumpor i ett är världens smidigaste grej
- Musklerna där nere behöver några dagar på sig. Få inte en chock om du kissar på dig första dagen hemma, eller om du har svårt att knipa….
- Nappen har kommit väl till användning, framförallt när man har en bebis som vill snutta non stop
- Mjukgörande kompresser för brösten är det skönaste som finns om man får sår på bröstvårtorna
- Strl 50 funkar även på en ”stor” bebis (Stella vägde 4058 och var 53 cm)
- Alla typer av pyjamasar och bodys som man inte behöver dra över huvudet är guld!
- Saker och ting tar längre tid än de brukar. Det har till exempel tagit mig fyra dagar att skriva detta (haha) som först hade rubriken ”en vecka med Stella”
Med det sagt så utgår jag från min situation och min bebis, kanske blir det något helt annat för dig <3