Gravid i vecka 32

Vecka 32 har gått så snabbt (tur var väl det!) så nu ska jag bara vara gravid i 55 dagar till! Eller ja, förhoppningsvis något sådant – helst lite kortare men allra helst absolut inte längre. Jag tycker att tröttheten lyser i hela mitt ansikte på bilden ovan haha, kämpigt nu.

Så har jag mått

Ganska mycket upp och ner, men mest ner tyvärr. Tror jag fick in typ två rätt härliga gravid-dagar, annars har vardagen kantats av yrsel, bäckenbotten smärta, andfåddhet deluxe, humörsvängningar och lite tårar. I söndagskväll fick jag för mig att storstäda hemma men jag har kommit fram till att det är typ omöjligt i tredje trimestern. Att ligga på golvet och dammsuga under sängen, dra runt dammsugaren hemma och stå upp och skura både det ena och andra gjorde att jag låg kvidande i sängen vid 21 och grät med händerna över ansiktet (vilket resulterade i otroligt vackra BUS-fläckar i mina handflator. Ej genomtänkt brun utan sol moment med andra ord.)

Det låter kanske inte så farligt, och det var det nog inte heller, men nu på slutet har hormonerna verkligen gått bananas och vill jag gråta så måste jag bara få ur det även om jag vet att anledningen kanske inte är befogad i regular life. Dock är det sjukt frustrerande att inte kunna göra en så enkel grej som att städa sitt egna hem utan att känna smärta stråla ut i hela kroppen. Ni som varit/är gravida – vad tyckte ni var jobbigast? För mig är det helt klart att inte känna mig som mig själv på så många plan.

Hälsa, kost och träning

Jag är väldigt sugen på typ husmanskost nu för tiden. Ni vet lite sånt man åt när man var liten! I vanliga fall äter jag tex sällan mackor – om jag gör det så är det typ fröknäcke med avokado. Men nu är jag verkligen sugen på bröd med ost, haha. Och typ korvstroganoff, pasta, köttbullar osv. Sådant jag i vanliga fall inte är så mycket för alls.

Jag försöker få in den här nya vanan med att äta fler och mindre måltider, det känns bäst för kroppen. En vanlig portion mat gör mig helt yr och svag konstigt nog, som att ingenting får plats i magen. Så jag försöker ha med enkla mellanmål till jobbet som smoothies, chiapudding, frukt eller riskakor med nötsmör. Det underlättar faktiskt mycket för kroppen.

Att vara gravid i vecka 32 har alltså varit lite påfrestande och jag har nog mest kämpat med att försöka vara samma glada, positiva Amanda som jag ser mig själv som i vanliga fall. Det är dock inte helt lätt har jag märkt, men något som hjälper mig är att läsa självutvecklingsböcker på kvällarna innan jag ska sova. Då somnar jag med bra, inspirerade tankar och vaknar upp med ett mycket mer positivt mindset.

Bebisen

Hon har nu vid veckans slut blivit ca 40 cm lång och väger 2 kg. Så stor!!

Hon (känns fortfarande konstigt att säga hon, är det en människa i mig liksom?) har haft hicka den här veckan. Sjukaste känslan! Trodde först att hon övade karate eller något där inne men förstod snabbt att det var något annat på gång, eftersom det ryckte till med så jämna mellanrum.

Först nu har det slagit mig att jag faktiskt ska föda ett barn. Även om jag såklart alltid har vetat så har det liksom inte varit på riktigt. Men ju tyngre jag blir desto mer verkligt blir det att det inte finns någon annan utväg än genom min vagina, haha!! Så förlossningsrädslan börjar kicka in och den har varit helt obefintlig innan. Jag vet inte om det är smärtan som skrämmer mig mest, att spricka eller bara att det är ett händelseförlopp som jag känner mig maktlös inför. Visst kan man förbereda små saker, men i det stora hela så ligger man ju där i barnmorskans händer och gör som man blir tillsagd och det är lite skrämmande.

Det var det om att vara gravid i vecka 32 – 80 % färdigbakad bebis!

Här är alla gravid-updates (klick!).