Hej alla fina!
Här kommer en eftermiddags check-in. Imorse var jag på kontoret en sväng, innan jag rundade av hemåt för att laga och plåta ett recept till FORNI – nämligen grönkålssallad! Det blev i och med detta också min lunch och håll i hatten, men det är verkligen den perfekta vintersalladen! Ett perfekt komplement av sött och salt – och som 99 % av mina andra recept – en näringsbomb.
Kolla bara in bilden nedan, hur gott?? Recept finns HÄR!
Sen har jag suttit och jobbat från soffan, medan lilltjejen i mig mage sparkat för fullt. Det är en overklig känsla, att känna en liten människa som håller på att skapas i min kropp. De första 20 veckorna var jag inställd på att försöka leva på som vanligt och det gick ändå relativt bra (om man bortser från illamåendet vecka 8-12) men den senaste veckan har både kroppen och tankarna fått sig en omgång.
I måndags körde jag ett pass på Barrys som kändes helt underbart, i tisdags krampade hela kroppen och jag var helt utslagen, haha. Så nä, det går inte riktigt att köra på som vanligt. I huvudet har det på ett sätt varit lite svårt att greppa hela graviditeten, och jag tror dels att det beror på att det är så galet att föreställa sig att en människa skapas i en. Och dels att för att jag för förstå gången på så länge, längtar efter ett gå till jobbet varenda dag. Det har gjort det svårare att tänka på att min vardag kommer se helt annorlunda ut i vår.
Men nu, när jag känner hennes små sparkar dagligen, är det som att hela min kropp exploderar av kärlek. Jag fånler för mig själv på tunnelbanan, i matkön och här hemma sittandes i soffan, bara jag får minsta lilla känning om att hon finns där inne. En blandning av längtan och nyfikenhet bubblar upp inom mig och herregud (!!) vad vi ska ta hand om dig, och skydda dig mot allt, jag och din pappa.